Till följd av sjukdom ökar risken att utveckla undernäring som en konsekvens av muskelnedbrytning, vanligen i kombination med minskad aptit.

Sötningsmedel är en grupp av tillsatser som regelbundet är föremål för diskussion i samhällsdebatten om mat och hälsa, inte minst mot bakgrund av den ökande förekomsten av övervikt och fetma. Vanliga frågeställningar avser sötningsmedels betydelse för kroppsvikt, aptit och energiintag. En annan återkommande diskussion är hur sötningsmedel påverkar blodsocker- och insulinnivåer efter måltid.

Hjärnans belöningssystem stimuleras av socker. Detta har resulterat i en diskussion om huruvida socker är beroendeframkallande, eller inte. Det saknas dock studier som bekräftar ett sockerberoende hos människor.

Begreppet glykemiskt index (GI) rangordnar kolhydratrika livsmedels effekter på blodsockerhöjning efter måltid. Konceptet introducerades i början av 80-talet, ursprungligen som ett förslag till förbättring av de då förekommande ”utbyteslistorna” för kolhydrater som tillämpades vid behandling av diabetiker. Värdet av konceptet har ifrågasatts över tid, bland annat på grund av otillräcklig dokumentation från interventionsstudier.

Protein, fett och kolhydrat är de tre energigivande näringsämnena i mat och dryck. Dessa näringsämnen kan delas in i olika undergrupper med hänsyn till vilket bidrag de ger till det totala energi- och näringsintaget och vilka olika effekter de har på hälsan beroende av hur ofta och hur stor konsumtionen är. Alkohol är det fjärde ämnet som intar en särställning då det har ett högt energivärde.

Sötningsmedel är ett omdebatterat ämne, som bland annat lett till ”viktlarm”. Det saknas dock vetenskapligt stöd för att icke energigivande artificiellt sötad dryck ger ökade hungerkänslor och/eller ökat energiintag hos människor, jämfört med vatten eller mineralvatten. Aptit och hunger spelar stor roll för när, vad och hur mycket vi äter.