Alkohol – aptitreglering, energibalans och fettförbränning

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 2, 2013

Protein, fett och kolhydrat är de tre energigivande näringsämnena i mat och dryck. Dessa näringsämnen kan delas in i olika undergrupper med hänsyn till vilket bidrag de ger till det totala energi- och näringsintaget och vilka olika effekter de har på hälsan beroende av hur ofta och hur stor konsumtionen är. Alkohol är det fjärde ämnet som intar en särställning då det har ett högt energivärde.

>> text: Ingrid Larsson, Sektionen för endokrinologi, diabetologi och metabolism, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Alkohol skapar ett beroende efter en längre tids konsumtion och är toxiskt i för stor mängd vid ett och samma tillfälle. Hur lång tid det tar för en enskild människa att utveckla ett alkoholberoende beror på flera olika faktorer inklusive ärftlighet, mängd och frekvens av alkoholkonsumtion. Alkoholkonsumtionen i Sverige har minskat sedan 2004, då man drack 10,5 liter ren alkohol per person (15 år och äldre) och år. Konsumtionen 2009, 2010 och 2011 var 9,78 liter, 9,53 liter respektive 9,43 liter ren alkohol per person och år (1, 2). Alkoholkonsumtionen är däremot högre jämfört med 1996, då den var 8,1 liter ren alkohol per person och år (1).

Alkoholens roll i energibalansen

Det finns inte några omständigheter som medger att rekommendera alkohol som en del av ett regelbundet energiintag (3). Däremot kan alkohol utgöra en avsevärd andel av det totala energiintaget hos vissa personer. Den bakomliggande mekanismen för varje viktökning är att energiintaget är större än energiomsättningen, oavsett var energiintaget kommer ifrån.

Alkohol med sitt höga energiinnehåll (7,1 kilokalorier eller 29 kilojoule per gram) kan utgöra ett större eller mindre bidrag till det totala energiintaget hos enskilda individer. Även en liten men regelbunden konsumtion av alkohol kan bidra till viktökning (4). Konsumtionsmönstret hos en person som dricker låga till måttliga mängder av alkoholhaltiga drycker innebär att personen oftast dricker alkohol i tillägg till sitt ordinarie energiintag och att alkohol då bidrar till en positiv energibalans. Vid låg till måttlig alkoholkonsumtion kompenserar man inte för energin från alkohol genom att äta eller dricka mindre av något annat (Figur 1) (4). Dessutom bidrar alkohol till ökad aptit (5) och minskad mättnad (5–7). Detta medför att det är lättare att äta mer totalt sett när vi dricker alkoholhaltiga drycker, vilket kan försvåra energibalansen ytterligare och vikten tenderar att öka över tid.

Efter en tid av hög och regelbunden alkoholkonsumtion, börjar man ersätta energin från mat med alkohol genom att börja utesluta måltider till förmån för alkohol (8). Vid vilken konsumtion detta inträffar är individuellt men effekten på kroppsvikten blir det motsatta jämfört med vid låg och måttlig alkoholkonsumtion, vikten minskar (Figur 1). Det är mycket svårt att för enskilda individer kvantifiera vad som är lågt, måttligt eller högt alkoholintag då flera faktorer exempelvis, kön, ålder, kroppsvikt och ärftlighet påverkar känsligheten för alkohol.

Figur 1. Effekt av alkoholintag på intag av energi samt på kroppsvikt. Figur modifierad från (8)

Aptitreglering ett finstämt system

Aptitregleringen är ett mycket finstämt system hos de flesta människor och inkluderar såväl sinnesintryck, peptider, hormoner samt kognitiva signaler som tillsammans kontrollerar intaget av mat och som påverkas av alkohol (5). Varje faktor som interagerar med aptit och mättnad under en måltid och mellan måltider påverkar energiintaget både på kortare och längre sikt och därmed också kroppsvikten.

Även om man empiriskt har känt till alkoholens aptitstimulerande effekter och använt sig av denna bland annat för äldre med sänkt aptit, har man inte vetat varför och på vilket sätt alkohol påverkar aptiten. En mekanism kan sannolikt vara att alkohol ger en lätt sänkning av blodsockret som i sin tur stimulerar aptiten genom signaler till hypotalamus (8). Andra mekanismer kan vara att måltiden tenderar att bli längre, det vill säga att maten blir tillgänglig under en längre tid när man dricker alkohol till en måltid. Den sociala och känslomässiga påverkan alkohol har är en annan möjlig förklaring, genom att man kanske blir mindre återhållsam eller att det blir lättare att ge efter och äter av sådan mat man vanligtvis inte äter, alternativt att man äter mer (8).

Ökad äthastighet och senare mättnad

I en experimentell studie gav man normalviktiga och överviktiga män och kvinnor öl eller vin motsvarande cirka 240 kilokalorier som en så kallad ”pre-load” före lunch (9). Man fann att försökspersonerna som fått dricka alkohol före lunch, ökade äthastigheten men måltiden tog längre tid och mättnaden inträffade senare jämfört med när försökspersonerna fick ”pre-loads” som bestod av fett, protein eller kolhydrater med samma energiinnehåll som ölen eller vinet (9). Vad man också fann var att energiintaget ökade med 20 procent under dygnet efter alkoholintaget, utan någon skillnad mellan män och kvinnor eller överviktiga och normalviktiga försökspersoner.

En del studier har funnit ett ökat fettintag i samband med alkoholkonsumtion medan andra inte funnit ett sådant samband. Om intag av fett är relaterat till alkoholkonsumtion så kan energiintaget bli påtagligt med tanke på fettets höga energitäthet (9 kilokalorier eller 37 kilojoule per gram). Från djurstudier har man funnit att intag av alkohol och fett stimuleras av samma mekanismer och involverar samma peptider (10). Om detta också gäller människor är för tidigt att säga.

Med tanke på att aptitregleringen är så pass labil i sin reglering där många fysiologiska, metabola, ärftliga, hedoniska och kognitiva faktorer interagerar är inte otänkbart att alkohol har en särskild förmåga att interferera med aptitregleringen, framför allt på kort sikt i samband med måltid men även på längre sikt vid en regelbunden alkoholkonsumtion, särskilt i ett samhälle där både alkoholhaltiga drycker och energität välsmakande mat är tillgängligt i överflöd (10).

Alkoholens roll i substratförbränning

Vid stabil vikt motsvarar substratförbränningen, det vill säga förbränning av kolhydrater, fett, protein i den mängd och sammansättning vi får i oss via mat och dryck (11, 12). När sammansättningen i maten ändras, förändras även sammansättningen av den substratblandning kroppen förbränner (12). Förbränning av kolhydrat och protein stimuleras vid ökat intag av dessa två näringsämnen och anpassar sig på så sätt snabbt till förändrat intag av kolhydrat och protein.

Ett ökat fettintag stimulerar däremot inte fettförbränningen lika snabbt. Det tar ett antal dagar innan fettintag och fettförbränning är i balans och en ny jämvikt har infunnit sig (12). Det betyder att man lättare hamnar i en positiv energibalans när man ökar fettintaget eftersom kroppen fortsätter förbränna kolhydrat tills förbränningen är anpassad till det ökade fettintaget (12).

Alkohol skiljer sig från de tre andra energigivande näringsämnena genom att kroppen saknar förmåga att lagra alkohol och att det uppfattas som ett toxiskt ämne för kroppen. Det betyder att när alkohol konsumeras prioriteras förbränning av alkohol på bekostnad av framför allt fettförbränning, som då lagras om personen är i positiv energibalans, vilket oftast är fallet vid låg till måttlig alkoholkonsumtion.

Fet av alkohol – vilken roll spelar typ av dryck?

Med tanke på alkoholens energivärde, dess aptitstimulerande effekt, dess hämmande effekt på fettförbränning samt att man ofta konsumerar alkoholhaltiga drycker i olika sociala sammanhang där det också serveras mat kan alkohol bidra till viktökning även om inte denna forskning är helt entydig (8, 13).

I forskning som inkluderar typ av alkoholhaltiga drycker i relation till livsmedelval och matmönster visar en mer komplex bild än alkoholens effekt per se, på kroppsvikten. I en dansk tvärsnittsstudiestudie kunde man visa, efter att analyserat mer än tre miljoner inköpskvitton från två stora danska livsmedelskedjor, att de som köpte vin också köpte grönsaker, frukt, fjäderfä, matlagningsolja, mager ost, mjölk och kött (14). De som däremot köpte öl handlade också mer av färdiglagade rätter, socker, charkuterier, potatischips, fläskkött, korv, smör och läskedrycker. I denna studie kunde man inte påvisa att de som köpte dessa matvaror också konsumerade dem men studien ger en intressant indikation att inköpsvanor av alkohol kan vara kopplade till olika livsmedelsval.

Denna och andra studier visar att det är viktigt att inte endast studera intag av alkohol. Vilka typer av alkoholhaltiga drycker som konsumeras kan ge en mer detaljerad bild av sambanden mellan alkohol och matmönster och därmed olika risk för övervikt eller fetma jämfört med normalvikt (14, 15).

I en studie i vilken man analyserade konsumtion av olika alkoholhaltiga drycker bland populationer i Medelhavsländer fann man att de som regelbundet drack öl och spritdrycker (sju drinkar eller mer per vecka) hade en årlig viktökning på cirka 120 gram under studiens uppföljningstid på sex år och en ökad risk att utveckla övervikt eller fetma (15). Detta samband påvisades inte bland de som regelbundet drack vin. Resultaten indikerar att typ av alkoholhaltig dryck man konsumerar kan påverka effekten på kroppsvikt beroende av vilken typ av mat man äter.

Kombination alkohol och mat påverkar risken?

Forskning publicerad under senare år indikerar att det kan vara typen av alkoholhaltig dryck i kombination med typen av livsmedelval eller matmönster som påverkar risken för övervikt eller fetma. Men man bör inte glömma alkoholens höga energitäthet, dess effekt på aptit, mättnad och fettförbränning samt att energin från alkoholen adderas till det totala energiintaget vid låg till måttlig konsumtion. Detta gör alkohol till en energikälla att vara uppmärksam på när vikt, viktökning och risk för övervikt och fetma diskuteras. •

Referenser

15. Sayon-Orea C, et al. Type of alcoholic beverage and incidence of overweight/obesity in a Mediterranean cohort: The SUN project. Nutrition 2011; 27: 802-808.