Ger sötningsmedel ökad aptit?

Publicerat i: 
Publicerat 2016-06-10

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 2, 2013

Sötningsmedel är ett omdebatterat ämne, som bland annat lett till ”viktlarm”. Det saknas dock vetenskapligt stöd för att icke energigivande artificiellt sötad dryck ger ökade hungerkänslor och/eller ökat energiintag hos människor, jämfört med vatten eller mineralvatten.

 

>> text: Annika Sundström, leg. dietist, Andrea Widebrant, leg. dietist, Mette Axelsen, universitetslektor, Avdelningen för invärtesmedicin och klinisk näringslära, Göteborgs universitet.

 

Aptit och hunger spelar stor roll för när, vad och hur mycket vi äter. Aptit är psykologiskt initierad och är en inlärd respons på mat som påverkas av syn-, hörsel- och doftintryck, liksom av sociala och kulturella situationer. Hunger är fysiologiskt, en medfödd instinkt som stimuleras och påverkas bland annat av sammandragningar i magsäcken, blodsockernivån, tillgången på näring i tunntarmen och hormoner. Sjukdom och nedsatt hälsa kan bidra till både nedsatt aptit och nedsatta hungerkänslor medan fysisk aktivitet och ökad energiförbrukning kan öka hungerkänslorna.

Motstridiga resultat

Intaget av produkter sötade med socker och icke energigivande sötningsmedel har ökat under de senaste två decennierna och dryck är den främsta källan till icke energigivande sötningsmedel (1). Det finns motstridiga resultat från studier gjorda på människor och djur avseende frågan om icke energigivande sötningsmedel påverkar hunger, aptit och energiintag. Resultat från en djurstudie gjord av Swithers och Davidson (2) tyder på att konsumtion av energigivande yoghurt sötad med sackarin ger ökad viktuppgång, jämfört med samma yoghurt sötad med socker. Flera studier gjorda på människor visar dock oförändrade hungerkänslor, vid jämförelse mellan energigivande livsmedel som sötats med olika artificiella sötningsmedel och samma livsmedel sötad med socker (3).

Vid intag av drycker som är likvärdiga i alla avseende förutom viskositet, tycks dryck med högre viskositet ge minskade hungerkänslor (4). Det finns också studier som tyder på att energigivande drycker, så som juice, läsk, alkohol och mjölk, ger ett ökat energiintag, istället för att ersätta energiintag från andra energikällor. En sammanställning av kort- och långtidsstudier på människor antyder att ett utbyte av socker mot artificiella sötningsmedel ger lägre eller ingen förändring i energiintag (3). Det finns även studier som antyder att intag av vatten sötat med artificiella sötningsmedel kan ge ökade hungerkänslor, jämfört med intag av endast vatten (3).

Det saknas långtidsstudier som kan spegla de verkliga förändringarna hos befolkningen – det vill säga, om energiintaget faktiskt ökar på grund av ökade hungerkänslor, och vilka eventuella effekter vetskapen om att man äter något mer eller mindre energirikt har.

Systematisk litteratursökning

I en uppsats från Göteborgs universitet genomfördes under våren 2012 en litteratursökning i syfte att besvara följande två frågeställningar: Ger konsumtion av icke energigivande artificiellt sötad dryck ökade hungerkänslor jämfört med vatten eller mineralvatten? Kan konsumtion av icke energigivande artificiellt sötad dryck leda till ett ökat energiintag, jämfört med vatten eller mineralvatten? (5).

Litteratursökningen gjordes i databaserna PubMed och Scopus, med ”sweetening agents” som sökterm för sötningsmedel. Endast randomiserade och kontrollerade studier (eng. randomized controlled trials, RCT) med friska personer, inklusive personer med övervikt/fetma som ej hade komplikationer av sin vikt, inkluderades. Studierna jämförde icke energigivande dryck sötad med artificiellt sötningsmedel med vatten eller mineralvatten genom att mäta hunger eller energiintag vid fri tillgång till mat (ad libitum), eller både och.

De utvalda artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av ”Granskningsmall för randomiserad kontrollerad prövning” från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Två granskare gjorde först individuella bedömningar av studiernas kvalitet. Därefter diskuterades de individuella bedömningarna i syfte att dra gemensam slutsats om studierna. Som metod för att summera styrkan i det vetenskapliga underlaget för varje effektmått användes den så kallade GRADE-modellen.

Fem artiklar

Resultatet av litteratursökningen blev fyra artiklar av Black et al. (6), Ford et al. (7), Little et al. (8) och Steinert et al. (9). Utöver litteratursökningen tillkom en artikel av Maersk et al. (10) som uppmärksammades genom rekommendation. Därmed resulterade datainsamlingen i fem artiklar (tabell 1).

Tabell 1. Översikt över de fem studier som ingick i litteratursökningen.

Ingen av de fem studierna visade statistiskt signifikanta skillnader avseende hunger vid intag av icke energigivande dryck sötad med aspartam, sukralos, sackarin eller acesulfam K, jämfört med vatten eller mineralvatten. De tre studier som även mätte energiintaget ad libitum visade inte heller några statistiskt signifikanta skillnader av energiintaget efter intag av icke energigivande dryck sötad med aspartam eller sukralos, jämfört med vatten eller mineralvatten.

I de olika studierna användes olika sötningsmedel. Aspartam användes i fyra av studierna, sukralos i två, acesulfam K i en och sackarin i en. Det är positivt att studierna har undersökt flera artificiella sötningsmedel, eftersom de har olika kemiska strukturer och därmed kan tänkas påverka hunger och energiintag på olika sätt. Likaså är det positivt att vissa studier inkluderade flera olika artificiella sötningsmedel, eftersom det då inte är någon skillnad i studiedesignen som kan påverka resultatet.

Aspartam ingick i flera studier och har testats med olika volymer, vilket medför att resultatet kan betraktas som generaliserbart för drycker med aspartam. För drycker med acesulfam K eller sackarin är däremot resultaten mindre generaliserbara, då dessa sötningsmedel endast ingick i en studie var.

Många drycker på marknaden innehåller en kombination av sötningsmedel. Ingen av studierna undersökte effekten av drycker med sådana kombinationer. Det finns emellertid inget som talar för en annorlunda effekt av dessa sötningsmedel när de intas i kombination, jämfört med enskilt.

Måttligt starkt stöd

Studierna som ingår i litteratursökningen visar enhetliga resultat. Enligt den bedömningsmodell som användes ger de ingående studierna tillsammans ett måttligt starkt vetenskapligt underlag för att artificiellt sötad dryck varken ger ökade hungerkänslor eller ökat energiintag på kort sikt, jämfört med vatten eller mineralvatten. Dock krävs det större RCT-studier med långtidsuppföljning, för att man ska kunna uttala sig om vad som sker på längre sikt.

Resultatet från denna litteratursökning skiljer sig från resultatet i Swithers och Davidsons råttstudie (2). Förklaringen kan vara att reglering av hunger och energiintag inte kan jämföras mellan råttor och människor. Det är alltid en osäkerhet i att applicera resultat från djurstudier på människor av både fysiologiska och beteendebetingade skäl.

Genom att jämföra drycker med i princip samma energiinnehåll, det vill säga dryck sötad med sötningsmedel och vatten, utesluts möjlig påverkan av energiinnehåll. Man kan anta att personer som dricker sockersötade drycker sällan kan tänka sig att byta ut den söta drycken mot vatten. Däremot kanske möjligheten är större att dessa personer vill byta ut den energigivande sockersötade drycken mot söt dryck som inte bidrar med någon energi.

Vatten bästa törstsläckaren

Litteratursökningen gav inga belägg för det vanligt förekommande påståendet att icke energigivande sötningsmedel ökar hunger eller energiintag, jämfört med vatten. Sådana antaganden har troligen uppkommit genom att resultat från korttidsstudier gjorda på djur fått stor uppmärksamhet, utan beaktande av de väsentliga fysiologiska skillnader som finns mellan människor och djur.

Hur ska man tänka när det kommer till att besvara dessa frågor ur folkhälsoupplysningssynpunkt?

Eventuellt kan energigivande drycker medföra ett ökat energiintag, snarare än att drycken ersätter andra energikällor (3). I det fall man vill försöka minska på sitt intag av socker och/eller energiintag kan dryck sötad med icke energigivande sötningsmedel vara ett bättre alternativ än sockersötad dryck, då det inte finns några vetenskapliga humanstudier som stödjer debatten om ”viktlarm”. Således förtjänar inte artificiella sötningsmedel sitt dåliga rykte. Däremot ska det inte glömmas bort att vanligt kranvatten sannolikt är den allra bästa törstsläckaren .

Referenser

1. Sveriges Bryggerier. Konsumtion av läsk i liter per invånare (elektronisk). 2000-2010.

2. Swithers SE, Davidson TL. A role for sweet taste: calorie predictive relations in energy regulation by rats. Behav Neurosci, 2008; 122: 161-73.

3. Mattes, RD, Popkin BM. Nonnutritive sweetener consumption in humans: effects on appetite and food intake and their putative mechanisms. Am J Clin Nutr, 2009; 89: 1-14.

4. Mattes RD, D. Rothacker D. Beverage viscosity is inversely related to postprandial hunger in humans. Physiol Behav, 2001; 74: 551-7.

5. Sundström A, Widebrant A. Artificiella sötningsmedel i dryck och dess effekt på hungerkänslor och energiintag. Kandidatuppsats, Göteborgs universitet, publicerad 2012-05-23. www.uppsatser.se/uppsats/fd51dcf28d

6. Black RM, et al. Consuming aspartame with and without taste: differential effects on appetite and food intake of young adult males. Physiol Behav 1993; 53: 459-66.

7. Ford HE, et al. Effects of oral ingestion of sucralose on gut hormone response and appetite in healthy normal-weight subjects. Eur J Clin Nutr 2011; 65: 508-13.

8. Little TJ, et al. Sweetness and bitterness taste of meals per se does not mediate gastric emptying in humans. Am J Physiol Regul Integr Comp Physiol 2009; 297: R632-9.

9. Steinert RE, et al. Effects of carbohydrate sugars and artificial sweeteners on appetite and the secretion of gastrointestinal satiety peptides. Br J Nutr 2011; 105: 1320-8.

10. Maersk M, et al. Satiety scores and satiety hormone response after sucrose-sweetened soft drink compared with isocaloric semi-skimmed milk and with non-caloric soft drink: a controlled trial. Eur J Clin Nutr 2012; 66: 523-9.

Socker och andra sötningsmedel

Livsmedel kan sötas med antingen sockerarter eller andra sötningsmedel. Sötningsmedel delas ofta in i energigivande och icke energigivande sötningsmedel. Sockerarter och sockeralkoholer tillhör energigivande sötningsmedel. Sockerarter som används är vanligt socker (sackaros), fruktsocker (fruktos) och druvsocker (glukos). Sockeralkoholer är sötningsmedel som har ett lägre energiinnehåll per gram jämfört med socker, men eftersom de är antingen hälften så söta eller lika söta jämfört med vanligt socker används de i sådana mängder att de bidrar med nästan lika mycket energi som socker. Sockeralkoholer bidrar därmed också till att ge produkten volym, och används främst i fasta livsmedel.

Icke energigivande sötningsmedel kallas också för högintensiva sötningsmedel, eftersom de har en kraftig sötningseffekt jämfört med vanligt socker. Högintensiva sötningsmedel används främst i flytande produkter, till exempel i läsk och saft.

Sockeralkoholer och högintensiva sötningsmedel betraktas som tillsatser. Liksom alla tillsatser har de genomgått säkerhetsprövningar innan de godkänts för användning i livsmedel, för att säkerställa att det inte finns några långsiktiga hälsorisker vid normalt bruk. Sötningsmedel som misstänks kunna vara en hälsorisk får inte användas. När det ingår sötningsmedel i ett livsmedel ska detta anges på förpackningen med funktionsnamn och E-nummer. Exempelvis ska ett livsmedel som innehåller aspartam märkas med ”sötningsmedel” och E 951.

För högintensiva sötningsmedel har också ett accepterat dagligt intag (ADI) fastställts. ADI-värdet anger hur stor mängd av sötningsmedlet som man riskfritt kan konsumera dagligen under hela sitt liv. Det finns också bestämmelser för i vilka livsmedel sötningsmedlet får användas, och hur mycket sötningsmedel varje livsmedel får innehålla. Reglerna är till för att förhindra ett högre intag av sötningsmedlet än vad som anses säkert vid normal konsumtion. En person som väger 60 kg kan dricka fyra liter aspartamsötad läsk per dag utan att nå upp till ADI.

Ofta används en kombination av olika sötningsmedel, eftersom de då kan förstärka varandras effekt. Lightläsk som säljs i Sverige sötas vanligen med en kombination av aspartam och acesulfam k eller sackarin.

Godkända sockeralkoholer

Godkända högintensiva sötningsmedel