Svårtolkade effekter av omega-3-fettsyror på kognition och demenssjukdom

Publicerat i: 
Publicerat 2016-06-10

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 3, 2015

Hjärnan är ett av kroppens fettrikaste organ. Det är därför ett rimligt antagande att sammansättningen av fettsyror i hjärnan påverkar hjärnans funktioner, bland annat kognition och neuropsykiatrisk utveckling.

 

  

>> text: Tommy Cederholm, professor, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Gerd Faxén Irving, leg dietist, med dr, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle (NVS), Karolinska institutet, Stockholm,Jan Palmblad, professor emeritus, Institutionen för medicin, Karolinska Institutet, Huddinge.

 

Dokosahexaensyra (DHA 22:6n3) och arakidonsyra (ARA, 20:4n6) är de dominerande fettsyrorna i hjärnan, medan eikosapentaensyra (EPA, 20:5n3) endast finns i liten mängd. Flera studier har visat att DHA och ARA minskar i viktiga delar av hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Även om det är oklart om detta är orsak till eller en följd av Alzheimers sjukdom och den progressiva minskningen av kognitionen har det genererat stort intresse för frågan om Alzheimers sjukdom och dess symtom kan fördröjas eller mildras genom tillförsel av omega-3-fettsyror.

Observationer tyder på minskad risk

De flesta observationsstudier men inte alla visar att ett högre intag av omega-3-fettsyror under många år, ofta decennier, liksom högre nivåer i blodet av EPA eller DHA, minskar risken för insjuknande i lätt minnessvikt (MCI = Mild Cognitive Impairment) och Alzheimers sjukdom, jämfört med de som sällan äter fisk eller har låga blodnivåer av dessa fettsyror. Effekten förefaller vara dosberoende, det vill säga ju högre intag av omega-3-fettsyror eller högre nivåer av dessa fettsyror i blodet, desto lägre risk (1).

En förklaring till att inte alla studier visar samma resultat är att Alzheimers sjukdom är en multifaktoriell sjukdom där omega-3-fettsyror är en av många mekanismer som påverkar insjuknandet. En nyligen uppmärksammad metodologisk aspekt av epidemiologiska studier är att intaget av en typ av fett behöver relateras till intaget av andra typer av fett. Till exempel, skyddet mot Alzheimers sjukdom tycktes högre om kvoten mellan fleromättat och mättat fett användes som exponeringsvariabel istället för intaget av fleromättat fett enbart (2).

Inga säkra effekter

OmegAD-studien, från 2006 (3), är den första stora kontrollerade, randomiserade studien med daglig EPA/DHA-tillförsel till patienter med Alzheimers sjukdom. Den har senare följts av över tio liknande interventionsstudier.

En metaanalys från 2012 (4) konstaterade att tre studier med tillskott av omega-3-fettsyror till friska äldre, fyra på patienter med MCI och tre på patienter med Alzheimers sjukdom var av god kvalitet. Slutsatsen i denna metaanalys är att inga säkra effekter kunde observeras hos patienter med Alzheimers sjukdom eller hos friska försökspersoner.

Vid MCI, som kan vara ett förstadium till Alzheimers sjukdom (men behöver inte vara det) såg man dock en viss effekt, med längre tid till progress av minnessvikten. Dessa positiva resultat är dock baserade på ett begränsat patientmaterial och fler studier behövs för att nå en säker slutsats.

Svagheter avseende tid och dos

Nya metaanalyser ser dagens ljus varje år och resultaten varierar beroende på vilka studier som anses vara av tillräckligt god kvalitet för att tas med i analysen. Ett antal intressanta frågor uppstår ur de samlade erfarenheterna av dessa interventionsstudier.

Ett stort problem när det gäller att tolka studieresultatens relevans är att studierna i allmänhet varit korta. Ingen av de redovisade studierna har pågått längre än två år, vilket är kort tid om man betänker att Alzheimers sjukdom är en sjukdom som drabbar sent i livet och efter att hjärnan exponerats för ogynnsamma faktorer, inklusive fettkomposition, i kanske 60–80 år.

Andra tolkningsproblem eller studiesvagheter är att det saknas analys av subgruppseffekter, till exempel bärarskap av ApoEe4-allelen, eller att andra riskfaktorer inte identifierats i studierna.

En annan svaghet är att DHA-dosen varierade mycket i de olika studierna och att man hittills inte har beaktat basalt DHA-status. Det är tveksamt om positiva effekter av DHA-tillskott kan observeras hos patienter som redan har ett tillräckligt vävnadsinnehåll och intag av DHA. En försiktig gissning är att ju mer omega-3-fettsyror som tillförs, kan tas upp och distribueras i kroppen (inklusive till hjärnan), desto bättre effekt får man. Detta återstår dock att bevisa.

Entydiga resultat från djurstudier

Djurförsök har gett en betydligt mer entydig och positiv bild av tillförsel av omega-3-fettsyror. Stort intresse och uppmärksamhet har ägnats åt de tydliga och konsistenta positiva fynden av minskad inlagring av proteinet beta-amyloid i hjärnan, förbättrad kognition och minskade förluster av neuron i hippocampus till följd av EPA/DHA-tillförsel. Den tid som djuren fick omega-3-fettsyrorna varierade mellan tio till femtio procent av djurens förväntade livslängd (5).

Det är dock svårt att värdera kognition hos möss och andra gnagare. Det är dessutom osäkert om fynd från gnagare är relevanta för människor.

Spännande mekanismer

DHA ackumuleras i lipidmembran och i så kallade rafts, och därmed påverkas transporten över membran och cellens samspel med den yttre världen. DHA kan också påverka celldöd (apoptos), differentiering av nervceller, jonkanaler och genuttryck.

Något som väckt stort intresse under senare år är att substanser som bildas från EPA och DHA, som resolviner, maresiner och neuroprotektiner, inte bara stänger av inflammatoriska reaktioner utan även bidrar till återställande av normal vävnad efter inflammation. Sådana effekter är spännande med tanke på att det finns en låggradig inflammation runt vissa för Alzheimer sjukdom specifika strukturer i hjärnan.

Sammanfattningsvis finns ett visst stöd för att intag av omega-3-fettsyror bidrar till att fördröja och mildra sjukdomsförloppet vid MCI och kanske vid tidig Alzheimers sjukdom. Vi behöver dock mer kunskap för att i framtiden kunna ge evidensbaserade rekommendationer om fisk- och fiskoljeintag i syfte att förbättra minnesfunktionen under åldrandet. •

Det finns visst stöd för att omega-3-fettsyror bidrar till att fördröja insjuknandet i Alzheimers sjukdom, men vi behöver mer kunskap innan vi kan ge evidensbaserade rekommendationer om intag av fisk och fiskolja i syfte att förbättra minnesfunktionen under åldrandet.

Referenser

1. Schaefer EJ, et al. Plasma phosphatidylcholine docosahexaenoic acid content and risk of dementia and Alzheimer disease: the Framingham Heart Study. Arch Neurol 2006; 63: 1545-50.

2. Morris M & Tangney C. Dietary fat composition and dementia risk. Neurobiol Aging 2014; 35: S59-S64

3. Freund Levi Y, et al. Omega-3 fatty acid treatment of 174 patients with mild to moderate Alzheimer’s disease (OmegAD): a randomized double-blind trial. Arch Neurol 2006; 63: 1402-8.

4. Mazereeuw G, et al. Effects of omega-3 fatty acids on cognitive performance: a meta-analysis. Neurobiol Aging 2012; 33: 1482. e17-29.

5. Hooijmans CR et al. The Effects of Long-Term Omega-3 Fatty Acid Supplementation on Cognition and Alzheimer’s Pathology in Animal Models of Alzheimer’s Disease: A Systematic Review and Meta-Analysis. J Alz Dis 2012; 28: 191–209

Taggar: