Att åldras – igår, idag och i morgon – förändrade förutsättningar

Publicerat i: 
Publicerat 2017-03-08

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 2, 2016

Nordiska Nutritionskonferensen 2016

Vi åldras alla. Det är omöjligt att förhindra, men de förutsättningar och processer som orsakar åldrande, sjukdom och död är möjliga att påverka, vilket de senaste 100 årens utveckling tydligt visat.

>> text: Elisabet Rothenberg, biträdande professor, Högskolan i Kristianstad

 

Äldre idag är generellt friskare, längre och äter bättre än tidigare generationers äldre. Kommer utvecklingen att hålla i sig även i framtiden? Ja, under överskådlig framtid är det mycket som tyder på detta.

Den stora samhällsutmaningen är att motverka livsstilsrelaterade sjukdomar och ojämlikhet i hälsa. Men sjukdomsmönster förändras och ”nya” sjukdomar, som traditionellt inte förknippats med nutrition, exempelvis demenssjukdomar, kommer sannolikt i framtiden att bli av nutritionellt intresse. Ny kunskap och hälsosamma kostmönster i kombination med fysisk aktivitet kommer förmodligen att hålla äldre friska och vitala längre i framtiden.

Demografiska förändringar

Medellivslängden har ökat kraftigt under det senaste seklet. Orsakerna är minskad barnadödlighet, förbättrad hälso- och sjukvård, livsstil och utbildning, möjliggjord av en kraftig ekonomisk tillväxt och därmed ökad levnadsstandard under de senaste 100 åren.

Andelen äldre i befolkningen ökar därför stadigt både i Sverige och Europa, men också resten av världen. År 2060 beräknas äldre utgöra cirka en tredjedel av befolkningen och andelen över 80 år antas ha fördubblats i Europa (1). I ett globalt perspektiv är den åldrade befolkningen (60 år och äldre) det ålderssegment som ökar mest. Mellan 1970 och 2025 antas antalet äldre ha ökat med 223 procent.

En generation

Åldrandet är en individuell process med stor variation både i kronologiskt och biologiskt åldrande, vilket gör äldre till en i många avseenden heterogen grupp. Att betecknas som äldre omfattar alla från nyblivna pensionärer till personer som passerat en bit över 100 år. Begreppet äldre, från de yngsta till de äldsta, spänner således över en hel generation i vilken levnadsvillkoren varierat stort under uppväxt och vuxenliv.

När det gäller biologiskt åldrande kan skillnader i fysisk och mental funktion mellan individer med samma kronologiska ålder vara betydande. Skillnader som beror på genetisk variation i kombination med olikheter i levnadsförhållanden, livsstil, utbildning och arbete. Generellt kan man dock konstatera att dagens äldre är ”yngre” än någonsin avseende biologisk ålder, men också när det gäller levnadsvillkor.

Ökad risk för sjuklighet

Även om fler upprätthåller hälsa allt längre innebär åldrandet minskade marginaler och försämringar i de flesta fysiologiska system, varför risken för sjukdom ökar med stigande ålder. Det handlar oftast om kroniska sjukdomar som vanligen är livsstilsrelaterade, så kallade ”non communicable diseases” (NCD, se faktaruta).

Total dödlighet minskar kontinuerligt i befolkningen, men NCD, med kardiovaskulär sjukdom som den ledande sjukdomen, utgör den största dödsorsaken motsvarande cirka 80 procent av dödsfallen i Europa 2009 (4). I Sverige är nyckeln till ökad medellivslängd under senare årtionden minskad dödlighet i just kardiovaskulär sjukdom (5).

Risken att drabbas fördelar sig dock olika i befolkningen. Begreppet ”ojämlikhet i hälsa” står för att risken att drabbas av NCD varierar stort med socioekonomiska förhållanden, där utbildning är den faktor som tydligast förutser risken att drabbas vilket också ger tydliga socioekonomiskt relaterade skillnader i medellivslängd (5).

Friskare och mer aktiva

Förändrade förutsättningar för åldrandet kan exemplifieras med hjälp av data från de gerontologiska och geriatriska populationsstudierna H70 i Göteborg, som studerat olika representativa grupper (kohorter) av 70-åringar över tid (longitudinell uppföljning) samt gjort tvärsnittsjämförelser av olika kohorter vid samma ålder.

Ett exempel är en jämförelse mellan 75-åringar undersökta 1975–1976 samt 2005–2006. Andelen som behöver hjälp med dagliga aktiviteter har minskat från 17 procent till fyra procent (6). 75-åringarna i den senare kohorten är istället betydligt mer aktiva. Andelen som kör bil har ökat från 22 till 72 procent bland män, och från tre till 36 procent bland kvinnor (6). Andelen som rest utomlands det senaste året har ökat från 15 till drygt 50 procent (6). Utbildningsnivån har också ökat betydligt, vilket avspeglas i förbättrade resultat på kognitiva tester (7).

Ökande kroppslängd

När det gäller kroppslängd, som i vuxen ålder ger en indikation på nutritionella förutsättningar under uppväxten, är det möjligt att jämföra fem representativa 70-års kohorter från 1971–1972 till 2014–2015. Den första föddes således 1901–1902 och den senast undersökta 1944–1945.

Medellängden för kvinnor skiljer fyra centimeter från den första till den senast undersökta kohorten och för männen är skillnaden fem centimeter.

Trenden är tydlig, men med ett avbrott för kohorten som föddes 1911–1912 i vilken både män och kvinnor uppvisar lägre kroppslängd än övriga kohorter. Skälet är att dessa 70-åringar växte upp under första världskriget och under en period var livsmedelförsörjningen i Göteborg så knapp att det var hungersnöd, vilket tydligt avspeglar sig i längden som vuxen. Någon tydlig trend när det gäller BMI över tid går dock inte att utläsa då både längd och vikt ökat.

Förändrade matvanor

Matvanor har över tid förändrats hos de äldre, på samma sätt som i resten av befolkningen. Valet av livsmedel avviker inte i någon större utsträckning från yngres (8). Till exempel har intaget av frukt, färska grönsaker och fullkornsprodukter ökat medan intaget av potatis och rent socker minskat. Många äldre har goda kunskaper om vad som är nyttigt, respektive vad som är mindre bra för hälsan (9). Det tycks också existera ett samband mellan uppfattningen om ett livsmedel och konsumtionen av det samma (9).

Måltidsordningen är stabil. Nästan alla äter frukost och ett eller flera lagade mål per dag, men socioekonomiska skillnader finns. Det gäller till exempel konsumtionen av socker och matfett, med lägre intag bland personer med högre utbildning och socioekonomiskt index. (9, 10).

Intag av energi och näringsämnen är i relation till näringsrekommendationerna bra. Den så kallade näringstätheten, det vill säga mängd av ett näringsämne per kalori, har ökat över tid för de flesta näringsämnen. Det näringsämne som är svårast att komma upp till rekommenderat intag av är D-vitamin. Nästan 80 procent av kvinnorna och 60 procent av männen nådde inte upp till rekommenderat intag (10 mikrogram per dag) och åtta respektive tre procent nådde inte upp till lägsta nivån (2,5 mikrogram per dag) (8).

Nutritionsstatus

Två begrepp är av central betydelse när det gäller ett friskt åldrande och det är ”frailty”, det vill säga åldersskörhet, och sarkopeni (se faktaruta). Båda är starkt relaterade till nutrition och nutritionsstatus.

Det enklaste måttet för att värdera nutritionsstatus är kroppsmasseindex (body mass index, BMI). Högt BMI har förknippats med lägre risk för sjuklighet och död i högre åldrar (11). BMI är emellertid ett grovt mått. För att få en uppfattning om kroppens energi- och proteinförråd krävs metoder för bestämning av kroppssammansättning som bioelektrisk impedans (BIA) och dual-energy X-ray absorptiometry (DXA). Andelen kroppsfett ökar med åldern medan andelen fettfri massa, fram för allt skelettmuskelmassa, minskar. Det är en förändring som ökar risken för att utveckla åldersskörhet och sarkopeni, vilket i sin tur begränsar möjligheterna att klara daglig aktivitet i livet på egen hand och därmed möjligheten för ett självständigt liv. Det är dock möjligt att bevara muskelstyrka och funktion högt upp i åldern.

Vi undersökte kroppssammansättning på en grupp personer 83–96 år gamla med Bioelectrical impedance spectroscopy (BIS) och fann att i jämförelse med ett representativ urval av 75-åringar behöll de väl den fettfria massan. Hos de äldre kvinnorna var den fettfria massan 41,6 kg i jämförelse med 41,7 kg för de 75-åriga kvinnorna. För männen var motsvarande siffror 54,6 kg samt 57,7 kg (12).

Tilläggas bör att de äldre i den aktuella studien inte utgör ett representativ urval. De bodde alla i en mer välbemedlad stadsdel i Göteborg, många i eget hus. De kan således betraktas lite som en ”elit” avseende hälsa och fysisk funktion för sin ålder.

Goda matvanor för ett friskt åldrande

Det finns inget specifikt recept för goda matvanor i hög ålder. I de Nordiska Näringsrekommendationerna 2012 (NNR 2012) finns bara speciella rekommendationer för äldre avseende protein och D-vitamin. Gällande D-vitamin sammanfattas i NNR 2012 att det finns övertygande vetenskapligt stöd för en skyddande effekt på benhälsan, total dödlighet, och risken för fall. Forskning kring D-vitamin är intensiv och det finns mer eller mindre stark evidens för en rad olika viktiga funktioner, utöver de ovan nämnda.

För protein konstaterar NNR 2012 att åldrandet är förknippat med en gradvis förlust av muskelmassa, funktion och styrka (sarkopeni). Vidare är kronisk sjukdom mer frekvent i högre åldrar och kan orsaka förluster av kroppsprotein via nedbrytande (katabola) processer, temporära sängvistelser och förlust av aptit (13).

Enbart bra kostvanor kan inte motverka förlust av muskelmassa och funktion, även fysisk träning och i huvudsak träning med motstånd krävs. Muskulaturens anabola svar på intag av protein försämras med stigande ålder men en kombination av ett bra kostintag och fysisk aktivitet stimulerar muskelproteinsyntes (13).

Författaren uppger inga jävsförhållanden.

Referenser

1. European Statistics (Eurostat) yearbook 2015. Population structure and aging. 2015.

2. Fried LP, et al. Frailty in older adults: evidence for a phenotype. J Gerontol A Biol Sci Med Sci 2001; 56: M146-56.

3. Cruz-Jentoft AJ, et al, Sarcopenia: European consensus on definition and diagnosis: Report of the European Working Group on Sarcopenia in Older People. Age Ageing, 2010; 39: 412-23.

4. WHO, The European health report 2012. 2013, WHO Regional Office for Europe: Copenhagen. p. 142.

5. Socialstyrelsen, Folkhälsan i Sverige- Årsrapport 2016. Folkhälsorapport. 2016, Stockholm: Socialstyrelsen. 97.

6. Falk H, et al. Functional disability and ability 75-year-olds: a comparison of two Swedish cohorts born 30 years apart. Age Ageing 2014; 43: 636-41.

7. Sjoberg L, et al. Secular changes in the relation between social factors and depression: a study of two birth cohorts of Swedish septuagenarians followed for 5 years. J Affect Disord 2013; 150: 245-52.

8. Eiben G, et al. Secular trends in diet among elderly Swedes — cohort comparisons over three decades. Publ Health Nutr 2004; 7: 637-644.

9. Rothenberg, E, et al Food habits, food beliefs and socio-economic factors in an eldery population. Scand J Nutr 1994; 38: 159-165.

10. Cabrera C, et al. Socio-economic gradient in food selection and diet quality among 70-year olds. J Nutr Health Aging 2007; 11: 466-73.

11. Flicker L, et al. Body mass index and survival in men and women aged 70 to 75. J Am Ger Soc 2010; 58: 234-41.

12. Lindblad A, et al. Body composition and hand grip strength in healthy community-dwelling older adults in Sweden. J Aging Res Clin Practice 2015. 4: 54-58.

13. Bauer J, et al. Evidence-based recommendations for optimal dietary protein intake in older people: a position paper from the PROT-AGE Study Group. J Am Med Dir Assoc 2013; 14: 542-59.

Förklaringar till centrala begrepp

Geriatrik: läran om åldrandets sjukdomar.

Gerontologi: läran om åldrandet och studiet av åldersrelaterade livsprocesser från uppnådd mognad till personens död.

Non-communicable disease (NCD): icke-smittsamma sjukdomar. NCD är sjukdomar av kronisk karaktär period. Vanligen är de kopplade till livsstil.

Frailty (åldersskörhet): Biologiskt syndrom orsakat av minskade reserver och motstånd mot stressorer och som innebär en kumulativ försämring i flera fysiologiska system, som leder till ökad sårbarhet för negativa hälsoutfall (2).

Sarkopeni: Syndrom som karaktäriseras av en progressiv och generell förlust av skelettmuskelmassa och styrka med risk för negativa hälsoutfall som fysiskt handikapp, försämrad livskvalitet och död (3).

Dela detta:
banner