Alla inlägg av Kajsa Asp

Hälsoområden, Kolhydrater & fiber, Konferenser, Kost, Näringsämnen, Tarmhälsa & immunförsvar, Övriga

NNC 2016: Kostbehandling vid känslig tarm – FODMAP kontra glutenfritt

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

För patienter med IBS finns flera olika typer av kostinriktningar. Många provar sig fram med till exempel FODMAP eller glutenfri kost. Det finns idag inget vetenskapligt underlag som talar för att glutenfri kost är positivt vid IBS.

Knut E. A. Lundin, Medicinska fakulteten vid Oslo universitet, gav en översikt om begreppen runt kost för personer med IBS (Irritable Bowel Syndrome). Vetegluten är den antigen som ger reaktioner vid celiaki (glutenintolerans), en vanlig autoimmun sjukdom som drabbar 1-3 procent av den skandinaviska befolkningen. Celiaki kännetecknas av inflammation i tunntarmens slemhinna, och de flesta patienter har också IgA-antikroppar mot vävnadstransglutaminas (ett endogent enzym). Sjukdomen ses uteslutande hos individer med HLA-DQ2 eller -DQ8. När gluten är kopplat till dessa HLA-molekyler känns det igen av T-celler.

Under de senaste åren, har ytterligare en klinisk term börjat användas och rönt stor uppmärksamhet: NCGS som står för non-coeliac gluten sensitivity. Patienten har då kliniska reaktioner mot gluten som liknar de som ses vid celiaki, men utan den typiska inflammationen i slemhinnan, och patienterna har inga antikroppar mot vävnadstransglutaminas. NCGS saknar tillförlitliga biomarkörer och tillståndet kan hittills endast diagnostiseras genom att utesluta komponenter i kosten (eliminationskost), provokation och uppföljning av kliniska fynd. Metoden är inte standardiserad, och är inte tillförlitlig vid diagnosticering och forskning eftersom det saknas tillförlitlig placebo vid provokation.

Trenden att ta bort gluten ur kosten ses i nästan hela västvärlden. Majoriteten av de som utesluter gluten har ingen diagnosticerad celiaki. Ett stort antal forskare undersöker nu betydelsen av vetegluten jämfört med andra livsmedelskomponenters betydelse för kliniska tillstånd hos dessa patienter. Gluteninnehållande mat är ofta en stor källa till fermenterbara oligo-, di-, monosackarider och polyoler (FODMAP), och dessa är väl kända för att orsaka problem för patienter med IBS.

– En del IBS-patienter har god effekt av att äta glutenfri kost men vi vet ännu inte varför, menar Knut Lundin. FODMAP är högt i många av de livsmedel som innehåller gluten, och det kan också bero på en specifik reaktion på något annat ämne som finns i vete, råg och korn. De reaktioner man får av att ändra livsmedelsvalet kan även bero på förändringar i tarmfloran.

Forskning från Australien tyder på att gluten inte längre orsakar problem vid NCGS efter minskning av FODMAP. Emellertid saknas noggranna provokationstester med FODMAP, och det innebär att NCGS patienter på en ”glutenfri diet” i själva verket även får i sig låga mängder av FODMAP. Blinda provokationstester med kost som både är glutenfri och har låg mängd FODMAP pågår. Några av dessa resultat som nu är publicerade har visat att gluten ger symtom vid NCGS. Mer forskning behövs för att göra bilden tydligare.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research
Denna föreläsning är Program no. 301.

Hälsoområden, Konferenser, Tarmhälsa & immunförsvar, Övriga

NNC 2016: Nutrition, tarmbakterier och hälsa

1 kommentar
Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Tarmbakteriernas roll för hälsan är mångfacetterad och intresset hos forskare såväl som hos allmänheten är stort. Samspelet mellan tarmbakterier och kostfaktorer påverkar hela kroppen, och spelar även en viktig roll för energiomsättning och viktkontroll.

Under de senaste åren har betydelsen av tarmflorans sammansättning konstaterats i ett stort antal studier. Tarmbakterierna och förändringar i tarmfloran påverkar en stor bredd av kliniska tillstånd, från allergiska sjukdomar till fetma. Intresset är stort för den kliniska forskningen kring samspelet (symbiosen) mellan värd – mikrob och överföringen däremellan.

Erika Isolauri vid Turku Universitetssjukhus i Finland konstaterar att man via kosten kan förändra tarmflorans sammansättning i syfte att främja hälsan och förebygga och behandla sjukdomar.

De första bakterierna överförs från mamma till barn, redan via fostervatten och placenta samt via kroppskontakt och bröstmjölk efter förlossning. Graviditeten har på senare tid visats ha stor betydelse för bakteriefloran hos den nyfödda, men även förlossningssätt är viktigt. I många delar av världen är idag kejsarsnitt en vanligt förossningssmetod och i samband med ingreppet behöver miljön vara steril. En steril miljö och användningen av antibiotika vid kejsarsnitt påverkar tarmbakterierna hos både mamma och barn.

Bakterier påverkar immunförsvar och vikt

Probiotika påverkar tarmens mikroekologi och kan återställa en läckande tarm till normal funktion (minska intestinal genomsläpplighet) och förbättra tarmens immunologiska barriärfunktioner. Gynnsamma bakterier kan lindra inflammatoriska processer i tarmen, och minska produktionen av proinflammatoriska cytokiner som kännetecknar lokal och systemisk inflammation. Nyare studier tyder på att tarmfloran också påverkar kroppsvikten och energiomsättningen, bland annat via styrning av de två viktigaste orsakerna till fetma: upptag och lagring av energi, som också bidrar till insulinresistens och inflammation vid fetma.

En rad kliniska interventionsstudier av forskargruppen NAMI (Nutrition, Allergy, Mucosal immunology and Intestinal microbiota) inkluderar en långsiktig uppföljning för att utvärdera säkerhet och effekt av tillskott av probiotika till spädbarn med hög risk för onormalt tidig mikrobiell kontakt. Permanent kolonisering har inte rapporterats, ej heller negativa effekter vid långtidsuppföljning. Behandling med perinatal probiotika tolererades väl och minskade risken för såväl atopiskt eksem som kraftig viktökning tidigt i livet.

Effekten av tidig mikrobiell kolonisering och näringsmodulering ger alltså en tillfällig förändring av tarmfloran. Enligt teorier om programmering av tarmfloran kan nutritionsmiljön hos små barn permanent påverka risken för sjukdomar under en kritisk period när immunologiska och metabola fenotyper etableras. Genom att främja probiotiska bakterier understöds en hälsofrämjande immunologisk och metabol programmering, vilket ger långsiktiga kliniska fördelar.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research
Denna föreläsning är Program no. 302.

Blodsocker & insulinsvar, Hjärt-kärlhälsa, Hälsoområden, Konferenser, Kost, Kostmönster, Nordisk kost, Övriga

NNC 2016: SYSDIET – aktuell forskning om nordisk kost för hälsan

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Med nordiska livsmedel och lokala råvaror kan man få positiva effekter på hjärt-kärlhälsan, i samma utsträckning som den mer väldokumenterade Medelhavskosten.

Med utgångspunkt i Medelhavskosten tog man för några år sedan fram en nordisk kost baserad på traditionella nordiska livsmedel och råvaror. Den nordiska kosten ger motsvarande hälsoeffekter och kan förebygga kroniska sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, metabolt syndrom, typ 2-diabetes och vissa cancerformer. En hälsosam nordisk kost kan främja hälsan och utgör en vetenskaplig grund för kostrekommendationer.

Närodlad mat med hälsoeffekter

Ett hälsosamt nordiskt kostmönster baseras på lokala, nationella och nordiska livsmedel och är ett alternativ till traditionell Medelhavskost. Medelhavskosten är välstuderad och rekommenderas för att förebygga icke smittsamma sjukdomar (Non Communicable Diseases; NCD). De interventionsstudier som har gjorts på den nordiska kosten, tyder på positiva effekter bland annat förbättrad lipidprofil (blodfetter), sänkt blodtryck och antiinflammatoriska egenskaper. Observationsstudier tyder på att sunda nordiska kostvanor kan leda till lägre risk för kardiometabola sjukdomar och sänkt dödlighet.

Matti Uusitupa vid finska Folkhälsoinstitutet och University of Eastern Finland, Kuopio, redovisade resultat från SYSDIET-studien som är en kontrollerad kostintervention som baseras på att göra hälsosamma livsmedelsval utifrån nordiska kostmönster. I kosten ingår bland annat rapsolja, mjuka margariner, mejeriprodukter med låg fetthalt, nordiska bär, frukt, grönsaker, fisk och fullkornsprodukter av råg, korn och havre.

– Ett ökat fiberintag är den största förändringen jämfört med deltagarnas tidigare kostvanor, konstaterar Matti Uusitupa. Fullkornsintag kan mätas med biomarkörer (plasma alkylresorcinol) och bland annat har man sett att rågbröd kan förbättra insulinkänslighet.

SYSDIET-studien genomfördes på sex olika forskningscentra i Norden (Island, Danmark, Finland, Norge samt i Uppsala och Lund) under 18-24 veckor. Deltagarna var personer med metabolt syndrom (N = 166). Kosten var isokalorisk för att deltagarna skulle behålla en oförändrad kroppsvikt. Kontrollgruppen åt en genomsnittlig nordisk kost med lägre mängd kostfiber och högre andel mättat fett. Jämfört med kontrolldieten gav en hälsosam nordisk kost en bättre lipidprofil och lägre blodtryck, och man kunde se att kosten hade möjlig antiinflammatorisk effekt i bland annat fettväven. Detta påvisades bland annat genom ett förändrat genuttryck. Ju bättre följsamhet till kosten desto mer markanta var förändringarna i serumlipider och blodtryck.

I föreläsningen presenterades en granskning av aktuella data från de studier som publicerats kring en hälsosam nordisk kost, samt förslag till framtida forskning och implementeringar för att göra det enkelt och lustfyllt att äta enligt den nordiska kosten.

En hälsosam nordisk kost ger även viktminskning och i vissa studier minskad risk för typ 2-diabetes, men mer forskning behövs för att bevisa sambanden.

Framtidens utmaningar är att hitta biomarkörer för att säkerställa långsiktig följsamhet och långsiktiga förändringar i lipidprofilen. Matti Uusitupa vill se ett fortsatt nordiskt samarbete, och inte minst att man enas om ett gemensamt namn. Idag används såväl Healthy Nordic Diet som New Nordic Diet, Nordiet och Baltic Sea Diet.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 309.

Barn & ungdomar, Fysisk aktivitet, Grupper, Hälsoområden, Konferenser, Vikthantering, Övriga

NNC 2016: Behandlingsstrategier vid fetma och miljöer för att förebygga

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Beteendeterapi, ändrade kostvanor och ökad fysisk aktivitet är grundstenarna vid behandling av fetma. Individuellt anpassade kostråd och uppföljning är viktiga delar i en strukturerad viktminskning. För att minska utbredningen av den globala fetmaepidemin behöver stadsmiljöer och sociala strukturer förändras.

Individuella behandlingsmodeller vid fetma

Fetma definieras som BMI 30 kg / m2. Den behandlingsstrategi som används vid BMI 30 kan inte förväntas vara tillräckligt effektiv vid BMI 45. Enligt internationella riktlinjer bör man ha olika strategier vid olika grad av fetma: ju högre BMI desto mer energirestriktiva metoder.

En inledande period med lågt eller mycket lågt energiintag (LED eller VLED; Low resp. Very Low Energy Diet) ger större viktminskning än mer liberal energibegränsning, vilket även ger ett bättre viktminskningsresultat på sikt (fem års uppföljning). Vid BMI 28-35, förväntas 5-15 procents viktminskning under 6-12 månader när behandlingsstrategin inkluderar begränsning av energiintag i kombination med beteendeterapi och / eller farmakologisk behandling. Vid BMI över 35 förväntas mer än 20 procent viktminskning efter 6 månader.

Ingrid Larsson vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg berättar:

– Forskning visar att strategier som fungerar vid 10 års uppföljning är desamma som initialt leder till viktminskning: att sänka energiintaget, minska fettintaget, äta frukost regelbundet, upprätthålla en konsekvent måltidsordning på vardagar och helger, att väga sig regelbundet, och vara fysiskt aktiv (ca 1 timme per dag). Beteendeterapin innehåller flera viktiga delar (egenkontroll, stimulikontroll, problemlösning och planering, avkoppling, belöningar och kognitiv omstrukturering) som förstärker effekten av ett minskat energiintag.

Den största utmaningen för behandling av fetma är att förhindra viktuppgång efter att man gått ner i vikt, och en konsekvens av detta är att det är väldigt svårt att göra studier med långtidsuppföljning av livsstilsförändringar för att påvisa minskad kardiovaskulär morbiditet och mortalitet. Insatser för att gå ner i vikt är fortfarande viktiga för överviktiga patienter för att minska kardiovaskulär risk och förbättra fysisk funktion och hälsorelaterad livskvalitet.

Det finns många alternativa behandlingsmodeller för överviktiga patienter och den gemensamma nämnaren är negativ energibalans. En evidensbaserad behandlingsplan inkluderar energibegränsning, beteendeterapi och farmakologisk behandling av vikt och riskfaktorer, regelbunden fysisk aktivitet samt minskad fysisk inaktivitet.

Dietister och nutritionister är viktiga i behandlingsteamet och behövs för att säkra att evidensbaserade effektiva delmoment för viktminskning är en del av behandlingsplanen, samt för att följa upp den enskilde patienten.

Här kan du läsa mer om projektet NoHow research in weightloss maintenance och verktyg för evidensbaserad långsiktig viktminskning.

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 212.

Förändringar i miljön främjar hälsan       

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har fetma i världen mer än fördubblats sedan 1980. Ökningen av övervikt och fetma ses inte bara i höginkomstländer utan även i låg- och medelinkomstländer, särskilt i storstäderna. För att skapa förebyggande strategier mot den globala fetmaepidemin måste samhällsmiljön och de sociala strukturerna förändras. Knut-Inge Klepp som är verksam vid norska Folkhälsoinstitutet i Oslo, redovisade de kartläggningar som gjorts och tänkbara framtidsstrategier.

Ett antal strategier finns för att påverka både fysisk aktivitet och sunda matvanor för hela livet. I den senaste rapporten från WHO, Commission on Ending Childhood Obesity, presenteras en omfattande lista över 36 rekommendationer för olika branscher.

Lägre socioekonomisk status är förknippad med högre frekvens av övervikt och fetma redan vid ung ålder. Detta pekar på att det finns behov av att även ta upp faktorer som utbildning, yrke och inkomstnivå i samhällsstrategier för att motverka fetma.

Ett antal systematiska litteraturöversikter har publicerats. Där sammanfattas effekterna av olika insatser och politiska åtgärder mot övervikt och fetma på populationsnivå. Ett exempel som man ofta refererar till internationellt är Nordiska ministerrådets A better life through diet and physical activity.

Knut-Inge Klepp gav en översikt av litteraturen, vad som är känt och vilka ytterligare frågor som behöver utredas. Dessutom diskuterades etiska frågor i relation till de åtgärder och strategier som genomförs. Insatser för att minska övervikt syftar till att öka fysisk aktivitet och skapa mer hälsosamma matvanor, de får inte göra att unga mår sämre eller bidra till sämre självkänsla.

Att styra konsumtionen i en mer hälsosam riktning är också strategier som diskuteras, bland annat prissättning, sockerskatt och högre moms på sockersötade drycker samt förbud mot marknadsföring riktad till barn.

Skolmåltider är kostnadsfria i Finland och Sverige. I Norge har man provat att låta föräldrar prenumerera på frukt i skolan. Frukt i skolan har visats vara en kostnadseffektiv åtgärd som bland annat leder till att barnen äter mindre av mellanmål med sämre näringsvärde.

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 212.

 

// Kajsa Asp Jonson

Fett, Hjärt-kärlhälsa, Hälsoområden, Konferenser, Kost, Kostmönster, Näringsämnen, Populära dieter, Övriga

NNC 2016: Sämre fettkvalitet i kosten ökar åter risken för hjärt-kärlsjukdom

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Mer mättat fett i kosten ger högre kolesterol och ökar risken för hjärt-kärlsjukdom. Fettkvaliteten i kosten ger snabb effekt enligt data från FINRISK-studien.

Tiina Laatikainen vid statliga Institutet för hälsa och välfärd i Helsingfors redovisade aktuell data från studier kring kost och hälsa i Finland. Dödligheten i kranskärlssjukdom har sedan 1970-talet minskat med 85 procent, både bland män och kvinnor. Detta beror främst på markant förbättrade kostvanor och att kolesterolnivåerna har sjunkit i befolkningen. Positiva resultat av ett strukturerat hälsoarbete har under senare tid utmanats av populära dieter med hög andel mättat fett.

Kost och hälsa kartläggs i FINRISK

Sedan 1972 har kolesterolnivåer i den finska befolkningen följts i FINRISK-studien. Kostvanorna har studerats och följts upp vart femte år hos ett slumpmässigt urval av vuxna sedan 1982 (FINDIET-studien). Totalt har över 50 000 personer deltagit i undersökningarna.

Totalkolesterol har under perioden 1972-2007 minskat successivt, men år 2012 sågs en statistisk signifikant ökning hos både män och kvinnor jämfört med år 2007.

Andelen totalfett i kosten minskade från 38 procent av energin (E%) till 33 E% hos män under perioden 1982-2007 och hos kvinnor från 36 E% till 31 E%. Minskningen var mest markant bland mättade fettsyror. Hos män minskade mängden mättade fettsyror från 18 E% till 13 E% och kvinnor minskade intaget från 18 E% till 12 E%. Intag av enkelomättade fettsyror (MUFA) låg på oförändrad nivå och en liten ökning sågs för fleromättade fettsyror (PUFA).

Mer mättat fett i kosten sedan 2007

Fram till 2007 minskade konsumtionen av fet mjölk samtidigt som konsumtionen av vegetabilisk olja ökade. Under perioden 2007-2012 ökade fettintaget, främst av mättat och enkelomättat fett, och år 2012 var genomsnittsintaget hos män 37 E% och 36 E% hos kvinnor.

Konsumtionen av smör och i synnerhet blandningar av smör och vegetabilisk olja ökade under perioden 2007-2012, vilket bidrar till en ogynnsam fördelning av fettsyror. Konsumtionen av mejerifett, feta kött- och charkprodukter har också ökat.

– År 2011 startade en diskussion kring fettkvalitet och folk började äta mer animaliskt fett, berättar Tiina Laatikainen. Kvinnorna ökade sitt fettintag mest, främst i form av animaliskt fett, och även dietärt kolesterol ökade. Enligt FINRISK-undersökning våren 2012 hade kolesterolvärdena ökat i alla åldrar för både kvinnor och män.

– Innan kostinterventionerna låg Finland högst i världen vad gällde förekomst och dödlighet i hjärt-kärlsjukdom, konstaterar Tiina Laatikainen. Det var en stor utmaning att få finnarna att ändra sina matvanor och livsmedelsval – från lokalproducerat smör till utländsk olja. När man såg till att ha en inhemsk produktion av vegetabilisk olja blev det lättare. Genom de stora informationskampanjer som gjordes lyckades man förbättra kostvanorna och sänka kolesterolvärdena under åren 1972-2007. Nu har värdena ökat dramatiskt och det blir intressant att se vad kommande mätningar i FINRISK visar (nästa mätning sker 2017).

Erfarenheter från Finland visar att förändringar i kosten har omedelbara effekter på faktorer som påverkar hjärt-kärlhälsan i befolkningen. Riskfaktorerna ökar med relativt korta fördröjningseffekter vilket också avspeglas i sjuklighet och dödlighet. Finska näringsrekommendationer bygger på de nordiska näringsrekommendationerna och utgör en stabil vetenskaplig grund för rådgivning. Utmaningen i dag är de motsägelsefulla budskapen, inte minst i media och i sociala medier.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 202.

Grupper, Hälsoområden, Kognitiv funktion, Konferenser, Kost, Kostmönster, Medelhavskost, Äldre, Övriga

NNC 2016: Nutrition för hjärnan

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Flera av riskfaktorerna för kognitiv försämring hos äldre är kopplat till kost och livsstil. Världens befolkning blir allt äldre och de livsstilsfaktorer som främjar övrig hälsa har även visats vara positiva för minnet.

Minnesstörningar kan orsakas av såväl genetiska som miljömässiga faktorer, och ofta finns flera olika bidragande orsaker. Risken för kognitiv nedsättning och minnesstörningar hos äldre ökar vid hjärt-kärlsjukdom och livsstilsrelaterade riskfaktorer, bland annat rökning, depression, högt blodtryck, fetma, diabetes och fysisk inaktivitet. Andra faktorer som ökar risken för minnesstörningar är ålder, kön och genetiska faktorer.

– Att förebygga försämrad kognitiv funktion är viktigt, inte minst eftersom världens befolkning blir allt äldre, konstaterar Merja Suominen vid Universitetssjukhuset i Helsingfors, som forskar om sambanden mellan livsstil och kognitiv funktion.

Fysisk aktivitet och aktiviteter som främjar den kognitiva förmågan ger en minskad risk för minnesstörningar och skyddar hjärnan mot sjukdomar och funktionsförsämring. Undernäring och brist på näringsämnen, bland annat omega 3-fettsyror, B-vitaminer och antioxidanter, har förknippats med kognitiv svikt och minnesstörningar i flera studier.

Bra för hjärtat – bra för hjärnan

Kost liknande Medelhavskosten, som är rik på fisk, frukt och grönsaker, olivolja och nötter, minskar risken för försämring av kognitiva funktioner och påverkar primära riskfaktorer och neuropsykologiska tester positivt. Risken för minnesstörningar ökar av en kost med stora mängder kött, raffinerat socker, smör och mejeriprodukter med hög fetthalt.

Merja Suominen visade resultat från befolkningsstudier där högt intag av omega 3-fett förknippas med lägre risk för demens och ger en långsammare åldersrelaterad kognitiv försämring. Tillskott av omega 3-fett ger inte ett mer hälsosamt åldrande, men kan ge positiv effekt på minnesstörningar om det ges tidigt i sjukdomsförloppet. Multivitamintillskott inklusive omega 3, antioxidanter, B-vitaminer och andra näringsämnen är positivt för minnet vid mild minnesstörning. Om näringsintaget redan är på en optimal nivå har extra tillskott ingen effekt.

Resultaten från FINGER-studien (en stor långsiktig randomiserad kontrollerad studie) tyder på att flera faktorer skulle kunna förbättra eller upprätthålla kognitiv funktion hos äldre personer med ökad risk för kognitionsnedsättning. Effekt sågs också i sekundära kognitiva utfall såsom snabbhet och exekutiva funktioner (till exempel att planera, strukturera och ta initiativ), men man såg ingen signifikant effekt på minnesfunktioner. Mer forskning behövs för att undersöka om de näringsämnen som kan skydda mot minnesstörningar har effekt genom att främja kärlhälsan i hjärnan, eller om de direkt påverkar sjukdomsförloppet, till exempel vid utveckling av Alzheimers sjukdom.

Intresset för kost som påverkar hjärnan är stort i såväl populärpress som bland forskare. ESPEN har nyligen tagit fram riktlinjer i ESPEN guidelines on nutrition in dementia men den vetenskapliga evidensen är ganska svag.

Aktuell forskning har syftat till att undersöka hur man med nutritionens och andra livsstilsfaktorers hjälp kan förebygga kognitionsnedsättning. Fler randomiserade kontrollerade studier (RCT) behövs för att fastställa hur man kan förebygga kognitiv svikt och hitta strategier för att upprätthålla kognitiva funktioner och begränsa funktionsnedsättning i hjärnan.

Patienter med demens är en heterogen grupp och det krävs individuellt utformade kostråd. Målet är att se till att intaget av energi, protein och näringsämnen är tillräckligt, och inte minst undvika viktminskning och att autonomi försämras. Många av patienterna i denna grupp är sköra och malnutrition och sarkopeni är relativt vanligt.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 206.

Konferenser, Nutrition & klimat, Övriga

NNC 2016: Hållbara matvanor – för hälsa och klimat

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Ett kostmönster som är positivt för hälsan är ofta också bra ur ett miljöperspektiv. För att ytterligare minska matens miljöpåverkan behöver vi dessutom fokusera på att minska matsvinnet.

Det finns en global konsensus kring vad som ingår i en hälsosam kost: hög andel grönsaker, frukt och bär, baljväxter, fisk, vegetabiliska oljor, fullkorn, mejeriprodukter och kött med låg fetthalt, och en begränsad mängd rött och processat kött, socker, salt och alkohol. Detta kostmönster är förknippat med minskad risk för de flesta icke-smittsamma sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och flera cancerformer.

Helle M. Meltzer vid Norska Folkhälsoinstitutet i Oslo betonade att den här typen av kost också är det bästa ur ett hållbarhetsperspektiv, förutsatt att fördelningen av mat blir mer rättvis och nivåer av matsvinn minskar. Världens befolkning förväntas öka och det gör att den totala kött- och fiskkonsumtionen kan komma att stiga till kritiska nivåer om vi inte minskar vår konsumtion. Istället bör den växtbaserade delen av kosten öka och bli mer varierad. Mångfald och variation är dessutom en förutsättning för ett hållbart jordbruk som bevarar och utvecklar odlingsmöjligheterna.

Den globala kosttrenden går till stor del i motsatt riktning: Vi konsumerar mer raffinerat socker, raffinerade fetter, oljor och kött, och ohälsosamma kostvanor är den största bidragande orsaken till icke smittsamma sjukdomar. För första gången i världshistorien, är antalet människor som har övervikt eller fetma fler än antalet undernärda. Den negativa statistiken balanseras upp av förbättringar i den globala hälsosituationen, till exempel minskad barnadödlighet och att medellivslängden ökat globalt sett.

Dagens livsmedelsproduktion har en negativ påverkan på biologisk mångfald, jord-, luft- och vattenkvalitet, övergödning, försurning, föroreningar, utsläpp och markanvändning, och ökar mängden växthusgaser.

Trenden måste brytas och med våra matvanor och livsmedelsval kan vi göra stor skillnad. Att äta mindre kött och mindre av ohälsosamma livsmedel ger en ökad hållbarhet i vår livsmedelskonsumtion. Samtidigt måste livsmedelsproduktionen långsiktigt närma sig de metoder som är de allra mest hållbara för klimat och hälsa.

Hållbart för hälsa och miljö

Globalt sett har vi aldrig haft bättre hälsa. Fattigdom minskar. Utbildningsnivån ökar, hälso- och sjukvård utvecklas positivt och förutsättningarna för god nutrition har blivit allt bättre. Vi har ett större urval och kan äta mer varierat. Men framgången har ett högt pris. Samtidigt har resursanvändandet ökat dramatiskt, bland annat används betydligt mer bränsle och vatten i jordbruk. Klimatförändringar gör att matproduktionen är svår att förutse.

Matsvinn är ett stort problem. Globalt sett slängs 30 procent av all mat som produceras. I västvärlden är det främst i hemmen det slängs mat, i utvecklingsländer blir den i större utsträckning förstörd innan den når konsumenten.

Hållbara matvanor har lågt klimatavtryck och kan bidra till framtida generationers hälsa. Frågan om hållbarhet inkluderar såväl ekonomiska som klimatmässiga och hälsomässiga aspekter. Det råder ingen konflikt mellan rekommendationer för hälsan och klimatsmart mat – men varför går det så trögt?

I den alldeles färska rapporten från International panel of experts on sustainable food systems, iPES food uttalar sig 20 internationella klimatexperter kring hinder för att skynda på utvecklingen mot en mer hållbar matförsörjning. Man konstaterar bland annat att strukturer i den globala livsmedelsmarknaden gör att makten är koncentrerad och att ett fåtal företag dominerar i sina områden, till exempel gödning och utsäde.

Vad vi äter har stor betydelse för klimatet. Politiska strukturer behöver förändras och de kostråd som ges måste även inkludera hållbarhetsaspekter. Bara i fem länder är detta verklighet: Sverige, Finland, Brasilien, Tyskland och Qatar. Helle M. Meltzer lyfter fram de svenska riktlinjerna och materialet från Livsmedelsverket som ett väldigt bra exempel på hur hållbarhet kan inkluderas i råd för hälsan.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 207.

Barn & ungdomar, Grupper, Hälsoområden, Kognitiv funktion, Konferenser, Övriga

NNC 2016: Skolmåltider och hälsa – ProMeal-studien

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Näring och energi under skoldagen är grundläggande för både inlärning och hälsa. I ProMeal kartläggs matens roll och för första gången görs en jämförande studie av olika strategier för lunchen i skolan.

Skolmåltider innebär, förutsatt att den är både näringsrik och aptitlig/lockande, unika möjligheter att förbättra folkhälsan och skapa en ökad jämlikhet kring hälsa. Trots det har endast ett fåtal studier gjorts i syfte att utvärdera hur maten serveras i skolan och vilken roll skolmåltiderna har för det totala näringsintaget, för inlärning, beteende och kognitiva funktioner. Agneta Hörnell vid Umeå Universitet presenterade den tvärvetenskapliga skolbaserade studien “Prospects for promoting health and performance by school meals in Nordic countries” (ProMeal) som finansierats av Nordforsk.

I de fyra nordiska länder som ingår i studien används tre olika system för skolmåltider: kostnadsfri lagad skollunch i Finland och Sverige; delvis subventionerad lagad lunch eller medhavd lunch på Island, och medhavd lunch i Norge. Från respektive land deltog omkring 200 tioåringar och en stor mängd data har samlats in. Energi- och näringsintaget från skolmåltiderna bedömdes under en vecka med hjälp av fotografier av lunchbrickor och matlådor (inklusive extraportioner och/eller rester).

Efter varje lunch gjordes systematiska observationer av elevernas beteende och kognitiva funktioner (till exempel arbetsminne, förmåga att koncentrera sig och behålla fokus). Dessutom har elevernas upplevelser av måltidsmiljö och skolmåltidssituationer studeras via diskussioner i fokusgrupper och berättelser baserade på empati.

Agneta Hörnell fokuserade i sin presentation på resultaten av de kognitiva mätningarna. Faktorer som påverkade inlärning och arbetsminne positivt var föräldrarnas utbildning, att man bor med båda föräldrarna, samt att man åt en varm måltid på kvällen varje dag. Fler än fem personer i hushållet samt ekonomiska svårigheter påverkar kognition och lärande negativt. Finska elever var överlägsna i alla tester. För samtliga länder gällde att pojkarna var snabbare medan flickorna hade fler korrekta svar.

– Egen medhavd mat är kopplat till högre energiintag – men vi har ännu inte tittat på matens kvalitet.

Sömn och fysisk aktivitet är kopplat till mängden energi man får i sig vid lunch, troligtvis har även kvaliteten på vad som konsumeras betydelse. Oregelbundna frukostvanor är kopplat till sämre arbetsminne. Fysisk aktivitet är positivt för arbetsminne och inlärning.

Arbetet med att analysera data pågår. Studien kommer att ge ny kunskap för framtida insatser för att förbättra elevernas energi- och näringsintag från skolmåltiden och öka förutsättningarna för inlärning, samt ge värdefull information för att skapa policys och beslut – inte minst i de länder som inte har samma långa tradition av skolmåltider som man har i vissa av de nordiska länderna.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 116.

Barn & ungdomar, Grupper, Hälsoområden, Konferenser, Vikthantering, Övriga

NNC 2016: Barnfetma – trender i de nordiska länderna

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Viktkurvan hos Nordens yngre befolkning verkar har planat ut – men speglar siffrorna verkligheten eller finns det andra faktorer som påverkar statistiken?

Berit L. Heitmann vid Frederiksbergs och Bispebjergs Universitetssjukhus i Danmark redovisade trender i viktutveckling hos unga i Norden.

Fetma har under lång tid ökat över hela världen, både hos vuxna och hos barn. I västvärlden ser man nu att utvecklingen planat ut, och bland barn minskar andelen med fetma. Trots detta är barnfetma ett betydande folkhälsoproblem, dels på grund av höga kostnader, dels eftersom det finns en tendens att barnfetma främst drabbar socioekonomiskt utsatta grupper. Barnfetma är kopplat till låg utbildning hos föräldrarna och fortsätter öka i vissa grupper. Detta medför att de socioekonomiska skillnaderna tenderar att öka – även i de nordiska länderna, trots jämlikhet i samhället och ett relativt välstånd.

Den genomsnittliga vikten och utvecklingen i BMI verkar nu ha stabiliserats, i Norden och i övriga västvärlden, men samma trend ses inte vad gäller midjemått, som i genomsnittsbefolkningen fortfarande tenderar att öka.

Icke representativ data?

Många faktorer kan bidra till att förklara att man ser en platå i viktutvecklingen i befolkningen, till exempel litet underlag och stort bortfall i studierna, användning av rapporterade data snarare än uppmätta data, slumpmässiga variationer, urbanisering, eller att urvalet i grupperna inte ger en representativ bild av befolkningen.

Fler faktorer som påverkar studieresultaten behöver lyftas fram, menar Heitmann. Personer med sämre hälsa och högre vikt väljer att inte komma till hälsoundersökningar och justerar sin vikt när de självrapporterar – detta bidrar till att det statistiska underlaget inte blir representativt. Självrapporterade data ligger till grund för statistik om fetma i befolkningen. Enligt en kartläggning i Danmark är resultaten vid enkätundersökningar att 12 procent har fetma, vid hälsoundersökningar är det 18 procent, och om man justerar för felkällor har hela 25 procent av befolkningen fetma.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 117.

Konferenser, Kost, Näringsämnen, Vitaminer, Övriga

NNC 2016: D-vitamin i olika perspektiv

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

D-vitamin studeras över hela världen, inte bara för sin roll för benhälsa och mineralisering av skelettet. Rätt nivåer av D-vitamin har stor betydelse för hälsan och ett flertal sjukdomar har konstaterade samband med låga nivåer. Dock finns det fler sidor av detta ”solskensvitamin” – och fler områden att beforska.

Standardiserad analys av D-vitamin

Rikke Andersen från Danska Livsmedelsverket inledde en session med olika aspekter på D- vitamin. D-vitaminstatus påverkas av bland annat solexponering, användning av kosttillskott, berikning av livsmedel, samt hudfärg. Solexponeringen varierar på olika breddgrader och mellan årstider. Täckande kläder och solskydd förhindrar D-vitamin-syntesen i huden.

D-vitamin spelar en viktig roll för flera fysiologiska funktioner och är ett ämne som diskuteras i hela världen. Koncentrationen av 25-hydroxyvitamin D (25OHD) mätt i serum eller plasma återspeglar individens intag och produktion av D-vitamin i huden, och är den biomarkör som används trots att det finns flera metodologiska utmaningar. Resultat från olika analyser kan skilja sig markant och för att kunna jämföra olika 25OHD-mätningar i kliniska sammanhang och forskning krävs en standardiserad metod.

Vitamin D standardiseringsprogram (VDSP) är ett internationellt samarbetsprojekt där man har utvecklat protokoll för att standardisera data från befintliga nationella hälso- och nutritionsundersökningar. Läs mer om initiativet hos National Institutes of Health. Protokollen har använts för att analysera befintliga prover från två danska studier, en norsk och en finsk studie.

Ursprungliga uppgifter om D-vitaminstatus jämfördes efter standardisering med VDSP och bekräftar att standardisering krävs för att kunna jämföra mellan olika studiepopulationer och för att bedöma och förebygga brist på D-vitamin. I jämförelsen efter standardisering minskade andelen personer med D-vitaminstatus lägre än 30 nanomol per liter med 21,5 procent i en av de danska studierna, och med endast 1,4 procent i den norska studien. I den finska och i den andra danska studien var andelen relativt oförändrad.

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research
Denna föreläsning är Program no. 109.

Berikning ökar D-vitaminstatus i Finland

Christel Lamberg-Allardt vid Helsingfors Universitet menar att D-vitaminbrist leder till försämrad benhälsa och kan försämra hälsan och öka risken för sjukdomar även i resten av kroppen. I norra Europa är exponeringen för solljus låg.

– Mellan november och mars får vi allt D-vitamin via maten och via kosttillskott. Det finns ett fåtal bra naturliga källor till D-vitamin; fisk, fiskleverolja, äggula, inälvor, och vissa svampsorter.

– Att förbättra D-vitaminstatus i befolkningen och i särskilt utsatta grupper är en stor utmaning. Kosttillskott är ett alternativ, men effekterna av att berika livsmedel är bättre ur ett folkhälsoperspektiv. Målet är att öka intaget av D-vitamin i de befolkningsgrupper som har lägst intag och att ingen ska få i sig mer än den övre rekommenderade gränsen.

I Finland har man haft en politisk strategi för att förbättra D-vitaminstatus hos befolkningen. Första steget (2003) var frivillig berikning av vissa baslivsmedel. Sedan 2010 är rekommendationen att tillsätta 1,0 mikrogram D-vitamin per 100 gram till alla flytande mjölkprodukter inklusive laktosfri mjölk, samt soja- och spannmålsbaserade drycker, och 20 mikrogram per 100 gram till bredbara fetter, vilket anammades snabbt av livsmedelsindustrin.

Data från studien Findiet 2012 visar att berikningen innebär ett ökat intag av D-vitamin hos vuxna och att intaget nu närmar sig den nuvarande nordiska rekommendationen på 10 mikrogram/dag. Data från kohorten Hälsa 2000/2011 visar att intag av D-vitamin och halten av 25OHD ökat (oavsett när på året man mäter), tack vare att man höjt nivåerna för berikning av livsmedel.

Mer forskning krävs för att undersöka och kartlägga hälsoeffekterna av ökade nivåer av D-vitamin, och mer insatser krävs för att nå de grupper som inte nås med dagens strategier för berikning, avslutade Christel Lamberg-Allardt .

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research
Denna föreläsning är Program no. 110.

D-vitamin och benhälsa: lagom är bäst

I den systematiska litteraturgenomgång som gjordes inför den 5:e upplagan av de nordiska näringsrekommendationerna drogs slutsatsen att tillskott av D-vitamin (10-20 mikrogram per dag) kombinerat med kalcium, minskar risken för frakturer, framför allt höftfrakturer. Att ge enbart D-vitamin ger inte någon effekt i de testade doserna. – Inga nya studier har identifierats som skulle förändra dessa fynd och slutsatser, konstaterade Haakon E. Meyer vid Avdelningen för folkhälsa vid Oslo Universitet och norska Folkhälsoinstitutet.

I en randomiserad kontrollerad studie (RCT) som publicerades 2015 visades att hög dos D-vitamin ökar fallrisken. Detta stämmer överens med två tidigare publicerade RCT som visat att årliga megadoser av D-vitamin ökar risk för fall, frakturer och höftfrakturer.

– Flera stora RCT: s som undersöker effekten av höga doser D-vitamin pågår, och de första resultaten förväntas bli publicerade under 2016, menar Haakon E. Meyer.

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research
Denna föreläsning är Program no. 111.

Inte bara fördelar med ökad mängd D-vitamin

Karl Michaëlsson vid Uppsala Universitet reste i sin presentation en mer kritisk syn på D-vitamin. Skillnader i analysmetoder, säsongsvariation, fettmassa, nutritionsstatus (till exempel kalciumintag) och genetiskt individuell biotillgänglighet av 25-hydroxyvitamin D gör att det är svårt att ange gränsvärden för när man ska rekommendera tillskott. Michaëlsson menar att befintliga bevis inte stöder den gängse uppfattningen att D-vitamin motverkar osteoporos, frakturer och sjukdomar.

D-vitamin stimulerar upptaget av kalcium i tarmen och njuranas resorption av kalcium för att upprätthålla tillräckliga nivåer av joniserat kalcium i blodet. Under perioder av D-vitaminbrist ökar nedbrytning av benväv som en följd av minskat kalciumupptag och leder till minskad mineralisering i skelettet.

Den största källan till D-vitamin är den mängd som bildas i huden i solljus. Säsongsmässiga skillnader på 15-35 nanomol per liter ses mellan vinter och sommar, såväl på höga breddgrader som i tempererade klimat. När man definierar D-vitaminbrist måste man ta hänsyn till årstidsvariationer. Detta bör också beaktas när man studerar sambandet mellan D-vitamin och hälsa respektive sjukdom.

– Rakit är bara toppen av ett isberg, menar Michaëlsson. Låga nivåer av D-vitamin påverkar ett flertal diagnoser och sjukdomstillstånd, till exempel osteoporos, hjärt-kärlsjukdom och vissa cancerformer – men det krävs mer forskning för att säkerställa att supplementering med D-vitamin inte orsakar negativa hälsoeffekter. Den viktigaste uppgiften just nu är att definiera vilka nivåer som är optimala.

Det kan finnas risker förknippat både med låga och höga nivåer av D-vitamin, vilket även gäller för många andra näringsämnen. Att ge kosttillskott med höga doser D-vitamin till personer utan konstaterad brist kan innebära en hälsorisk. Nya observationsstudier och randomiserade kliniska studier har visat ökad risk för sjukdom vid höga nivåer av 25OHD-koncentrationer och med hög dos kosttillskott.

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research
Denna föreläsning är Program no. 112.

 

// Kajsa Asp Jonson

Blodsocker & insulinsvar, Fysisk aktivitet, Hjärt-kärlhälsa, Hälsoområden, Konferenser, Vikthantering, Övriga

NNC 2016: Träning minskar hälsoriskerna vid fetma

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Ökad fysisk aktivitet är en effektiv metod att minska riskerna för hjärt-kärlsjukdom vid övervikt och fetma. Men att enbart röra sig mer är inte tillräckligt. Hälsosamma matvanor och att sträva efter normalvikt är grundläggande i en hälsofrämjande livsstil.

Fetma och viktökning är riskfaktorer för både hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Sambanden mellan ökad fysisk aktivitet och minskad risk för hjärt-kärlsjukdom och metabola sjukdomar vid fetma är välstuderade. En systematisk litteraturöversikt visar att hög fysisk aktivitetsgrad, och åtminstone måttlig konditionsnivå dämpar fetmans betydelse som riskfaktor. Mikael Fogelholm vid Helsingfors universitetet inledde sin föreläsning med en översikt av vikten av fysiskt aktivitet som friskfaktor vid ökad metabol risk.

Övervikt är kopplat till många olika hälsorisker, i sin presentation fokuserade Fogelholm på de kardiovaskulära. Övervikt fördubblar riskerna för många metabola följdsjukdomar och att samtidigt ha dålig fysisk kondition ökar riskerna med upp till 10-12 gånger. Att äta en hälsosam kost minskar riskerna i högre grad hos överviktiga personer än hos normalviktiga.

Fogelholm hänvisar till den litteraturöversikt han gjorde 2010. Några studier visar att fysisk aktivitet är viktigare än viktkontroll, några att dessa spelar lika stor roll, och några att vikten har störst betydelse. Från översikten drar man slutsatsen att det är bättre vara överviktig och vältränad än normalviktig och otränad.

– Fysisk aktivitet och fysisk kondition minskar risken för kardiovaskulära händelser, typ 2-diabetes och död. Dålig kondition är en större riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och dödlighet vid fetma klass I (BMI 30-34) jämfört med vid övervikt (BMI 25-29). De positiva effekterna av fysisk aktivitet är tydligare hos överviktiga än hos normalviktiga personer.

– Vid fysisk kondition på åtminstone moderat nivå är riskerna med att vara överviktig eller ha BMI över 30 mindre än vid normalvikt och låg fysisk kondition. För en person som väger mer innebär träningen en större utmaning och mer ansträngning, konstaterar Mikael Fogelholm.

Interaktionen mellan fetma och kost är inte lika välstuderad. Data från DASH-studien pekar på att en hälsosam kost kan ha en kraftigare effekt för att minska risken för kardiovaskulär sjukdom hos normalviktiga, jämfört med hos överviktiga och feta individer. Den ökade hälsorisk som fetman utgjorde var starkare än de positiva effekterna av kosten.

DASH står för Dietary Approaches to Stop Hypertension. Läs mer om DASH på Livsmedelsverkets hemsida.

För att studera interaktionen mellan fetma och kost används främst prospektiva kohortstudier eller interventionsstudier. I en kohortstudie kan man mäta sjukdomsutfall, vilket är svårare i interventionsstudierna. I interventionsstudier används en grupp med normalviktiga och en grupp med personer med fetma, som båda randomiseras till två olika kostbehandlingar.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 108.

Kolhydrater & fiber, Konferenser, Kost, Näringsämnen, Övriga

NNC 2016: Till minne av Nils-Georg Asp: 50 år av fiberforskning – och framtidens perspektiv

Referat Nordiska nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Forskning kring hälsoeffekter av fibrer och fullkorn har lång tradition och har under senare år blivit allt mer detaljerad. Ytterligare forskning och kartläggning av hälsoeffekter av olika fibertyper krävs för att specificera sambanden.

Per Åman vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala, gav en bild av den tidiga fiberforskningen och en beskrivning av aktuell status:

Det är sedan länge känt att fiberrika fullkornsprodukter är bra för vår hälsa. Undersökningar som gjordes på 1960- och 1970-talen visade att ett högt intag av kostfiber ledde till lägre förekomst av välfärdssjukdomar, och fiberhypotesen formulerades. Modern forskning, såväl epidemiologiska som interventionsstudier, har bekräftat att intag av fibrer kan vara bra för hälsan, och i de nordiska näringsrekommendationerna ges råd om att äta mer fibrer.

Varierande struktur och funktion

På senare tid har fibrernas struktur, funktion och egenskaper kartlagts. Modernare forskning inleddes i slutet av 1960-talet då definitioner av olika typer av kostfiber samt analysmetoder diskuterades. Det var dock inte förrän nyligen som definitionen ”fiber” fastslogs i Europa. Den europeiska och den internationella definitionen är samstämmiga, med undantaget att det är frivilligt att inkludera resistenta oligosackarider i den senare.

Begreppet kostfibrer innefattar både olösliga och lösliga fibrer. Den europeiska definitionen är bred och inkluderar resistenta oligosackarider, resistent stärkelse, icke-stärkelsepolysackarider samt tillhörande icke-kolhydratkomponenter. De fysiologiska effekterna av kostfiber varierar hos olika fibertyper.

Fibrerna kan dessutom påverkas av till exempel värmebehandling, fermentering och andra processer som ingår i brödbakning. De förändrar innehållet av resistent stärkelse och fibrer, bland annat påverkas lösliga respektive olösliga fibrer av surdegsjäsning och andra bakningsmetoder. I gröt är fiberkomponenterna desamma som i det obehandlade mjölet.

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) anser inte att sambanden mellan kostfiber och hälsoeffekter är tillräckligt väldefinierade och specifika för att ligga till grund för hälsopåståenden, till exempel i marknadsföring. I framtiden kan vi därför förvänta studier på mer noggrant definierade och karakteriserade kostfiberkomponenter.

– Trots alla dessa år av forskning vet vi ganska lite om mekanismerna bakom fibrernas roll för förebyggande av sjukdomar, och om sambanden mellan olika typer av fibrer och hälsa/sjukdom. Rekommendationen 25-35 gram per dag är främst satt utifrån en mängd som främjar tarmens funktion, menar Per Åman. Sambanden är mycket komplexa och det krävs fler studier i samverkan; forskare, industrin, hälso- och sjukvård och mellan olika länder och forskningsgrupper.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 102

Blodsocker & insulinsvar, Hjärt-kärlhälsa, Hälsoområden, Konferenser, Mat & gener, Övriga

NNC 2016: Kost och gener – skräddarsydd nutrition för bättre hälsa?

Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

Under de senaste åren har genforskningen varit helt revolutionerande och tusentals genetiska faktorer har identifierats. Många av våra vanliga folksjukdomar exempelvis fetma, typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar orsakas av en kombination av genetiska faktorer och livsstilen, där kosten är en viktig del.

Hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes kallas gemensamt kardiometabola sjukdomar, och är tillsammans med cancer de sjukdomar som dominerar och orsakar flest dödsfall. Kostvanor, samt övervikt och fetma, har stor betydelse för risken att drabbas. Genforskningen som skett under de senaste tio åren har öppnat helt nya möjligheter för att studera hur kost och genetiska faktorer interagerar.

Marju Orho-Melander vid Lunds universitet, menar att forskning kring kardiometabola sjukdomar och cancer oftast görs separat, utan att man gör tvärvetenskapliga synergier. Man kan dra nytta av kunskap kring sambanden som konstaterats inom andra forskningsområden, men det görs sällan. Även klinisk tillämpning av resultaten separeras trots att behandlingsmålen ofta är gemensamma.

Orho-Melanders forskargrupp studerar samband mellan kost och hälsa, och hur genetiska faktorer kan påverka sambanden, främst vid kardiometabola sjukdom. Vidare undersöker man sambanden mellan kardiometabola sjukdomar och till exempel BMI, blodfetter, blodsocker och vanliga cancerformer. Med specifika metoder kartläggs vilka genetiska faktorer som ökar respektive minskar riskfaktorer och kardiometabola egenskaper med gemensamma sjukdomsutfall, såsom typ 2-diabetes, kranskärlssjukdom, cancer och dödlighet.

Personalized Nutrition for better health?

Kosten samverkar med generna och påverkar hälsan och risk för sjukdom. Genetiska variationer gör att man svarar olika på olika typer av kostbehandling, till exempel högre fiberinnehåll och olika mängd fett. Att äta mindre processat kött, dricka mindre av sötade drycker samt äta mer fullkorn har positiv effekt på hälsan för alla, men i olika hög grad.

– Att definiera ”hälsosam kost” är svårt och beror dessutom på vad det är vi vill mäta, menar Marju Orho-Melander. Förekomst av övervikt? Depression? Osteoporos? Eller cancer?

Orho-Melander nämner tre nivåer av personalized nutrition:

1. Generella råd kring hälsosam kost
2. Individanpassade råd utifrån aktuellt nutritionsstatus
3. Kostrekommendationer anpassade utifrån genotyp; baserat på vår genetiska variation
Det behövs dock mer forskning innan vi kan börja att ge kostrekommendationer utifrån våra gener.

Orho-Melanders forskargrupp har även inlett en studie för att undersöka hur samspelet mellan kostfaktorer och genetiska faktorer påverkar tarmflorans sammansättning, och tarmbakteriernas potentiella roll som förmedlare av interaktioner. Nyligen har man också identifierat cirkulerande biomarkörer som påverkas av kost och genetiska faktorer, och som förutsäger sjukdomsutfall, till exempel hjärt-kärlhändelser och cancer.

– Ökad förståelse för samspelet mellan kost, gener, biomarkörer och tarmbakterier, och sambanden mellan kardiometabola sjukdomar och cancer, ger ny kunskap som kan ligga till grund för mer personligt anpassad kostrådgivning för bättre hälsa, baserad på genetiska faktorer, avslutade Marju Orho-Melander.

// Kajsa Asp Jonson

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research

Denna föreläsning är Program no. 101.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Senaste inläggen