Hälsorisker med att äta insekter

Intresset för insekter som livsmedel ökar och de förväntas bli en viktig näringskälla – inte minst med tanke på klimat och miljö. Studier visar att riskerna när det gäller kemikalier och bakterier är små men att insekter kan vara allergiframkallande – men det krävs mer forskning. Kött från nöt, svin och fågel har studerats under lång tid och det är dags att låta forskning om insekter som mat ta igen det försprånget.

> text: Johan Berg, Teknologie doktor, RISE, Karin Wendin, Professor, Högskolan Kristianstad, Ingemar Jönsson, Professor, Högskolan Kristianstad.

Detta är en bearbetad version av artikeln. Klicka här för att läsa texten i sitt originalutförande.

Idag äter människor i 120 länder runtom i världen insekter och många har gjort det sedan urminnes tider (3). Innan myndigheter kan tillåta insekter på den europeiska marknaden måste de veta att de är säkra att äta. Forskare behöver undersöka risker för allergier, tungmetaller, giftiga ämnen och mikroorganismer.

Redan 2015 beskrev European Food Safety Authority (EFSA) risker med insekter kopplat till exempel till hygien. Men det behövs ytterligare forskning om livsmedelssäkerhet, allergi, toxikologi, hälsa och näringsinnehåll.

I Nederländerna menar Council of Animal Affairs att intresset för insekter är så stort att de föreslår en storskalig insektsproduktion i Europa. Det finns stöd för detta i forskningen – Dobermann hävdar att det ekonomiska värdet av denna produktion skulle kunna bli högre än dagens köttproduktion (1-2). Sverige ligger däremot efter andra länder inte bara när det gäller forskning utan även uppfödning och produktutveckling.

Forskning visar att insekter innebär liknande risker som andra animaliska livsmedel och därför bör kontrollen för insekter likna de existerande programmen för nöt, svin och fågel. Vi har tittat på risker kopplade till kemikalier, bakterier och allergier och gjort en sammanställning av forskningsläget som det ser ut nu:

Kemiska risker

Kemiska föroreningar kommer oftast från insektens foder. Det kan vara tungmetaller, svamp- eller växtgifter och rester från veterinärmediciner eller bekämpningsmedel. Insekter, som föds upp på jordbruksavfall, kan utsättas för växtskyddsmedel och mykotoxiner (svampgifter, exempelvis från mögelsvamp). Men det finns inte många experimentella studier om kemiska risker med att äta insekter – mer forskning behövs.

Tungmetaller
För tungmetaller har man i några fall sett att koncentrationen i insekten ökar om koncentrationen i fodret är för hög (6-8). Detta beror på vilken tungmetall det handlar om, insektsarten och insektens tillväxtfas (8-9). Forskningen är inte entydig, troligen delvis på grund av olika angreppssätt i olika studier.

Det finns studier av kadmium som visar att just denna tungmetall kan ge problem (7, 10). Resultaten bör tolkas med försiktighet, eftersom kadmium har tillsatts i fodret, och den tillsatta kadmiumfraktionen sannolikt togs upp lättare av larverna än naturligt förekommande kadmium som kan vara hårdare bundet. Ett av problemen vid denna typ av undersökningar är att de ämnen man vill studera förekommer i låg koncentration och att det är svårt att mäta dem med tillräckligt god noggrannhet.

Även upptag av bly, kvicksilver och arsenik har studerats i olika insekter. Resultaten pekar åt olika håll, men det är uppenbart att man i industriell produktion kommer behöva kontrollprogram för tungmetaller.

Organiska ämnen
Organiska toxiner kan antingen bildas naturligt i insekten eller komma från fodret.Det finns ingenting som tyder på att insekter avsedda för mat eller foder i Europa producerar reaktiva, irriterande eller giftiga ämnen i de livsstadier de är tänkta att konsumeras.

Forskare har undersökt svart soldatfluga och mindre mjölmask,två av de mest aktuella insekterna för mat och foder i Europa, när det gäller mykotoxiner, det vill säga svampgifter. De innehöll inte de undersökta EU-reglerade toxinerna i nämnvärd grad, troligtvis på grund av att dessa larver kan bryta ner dem. Vissa andra mykotoxiner ackumuleras, men inte i hälsofarliga koncentrationer.

Det finns inte många studier om till exempel bekämpningsmedel, veterinärmedicinska läkemedel, hormoner och dioxiner i insekter. De få resultat som finns indikerar en risk för upptag av vissa av dem (11).

I en studie såg man inte någon ökad halt av de två svampdödande medlen azoxystrobin och propikonazol i larverna av svart soldatfluga odlade i ett komposteringssystem (12). Man kunde observera att halveringstiden för dessa två fungicider i jorden minskade från 78 respektive 214 dygn utan förekomst av larverna till mindre än ett dygn i ett komposteringssystem när larverna tillsattes. Resultaten tyder alltså på att svart soldatfluga skulle kunna användas för att bryta ner dessa fungicider i avfall. 

Mikrobiologiska risker

Insekter kan bära på mikroorganismer, som är giftiga eller sprider sjukdomar. Dessa kan vara skadliga för insekterna, och för människor och djur som äter insekterna, och måste undersökas. Forskningen är relativt begränsad men under de senaste åren har studier gjorts, framför allt vad gäller förekomsten av bakterier.

Mikroorganismer kan vara en naturlig del av insekternas mikroflora eller tillkomma under uppfödning och bearbetning – precis som vid produktion av andra animala livsmedel (13). Insekter är en mycket stor djurgrupp, och riskbedömningar måste göras på artnivå.

Bakterier
Många bakterier är naturliga patogener för insekter (så kallade entomopatogena bakterier) men är inte kända för att framkalla sjukdomar hos människa eller andra ryggradsdjur (9). De bakteriella riskerna handlar därför i första hand om introduktion och spridning av sjukdomsframkallande bakterier i samband med uppfödning och lagring. Patogener som Clostridium, Salmonella, Listeriaoch Vibriokan förekomma hos odlade insekter men till skillnad från i andra livsmedel som kyckling och gris, finns inga belägg för att dessa bakterier reproducerar sig i insekter (9).

I Europa finns ännu ingen generell lagstiftning om mikrobiologiska kontroller av insekter. Den europeiska branschorganisationen för insektsproduktion, IPIFF, har nyligen publicerat ett förslag till riktlinjer för livsmedelssäkerhet vid insektsproduktion (15).Samtidigt har några länder lagstiftat om kontroll av vissa patogena bakterier inom insektsuppfödning, exempelvis Salmonella spp.och Listeria monocytogenesi Belgien (14).

Det finns ett stort behov av forskning om hur olika uppfödningsmetoder och hygieniska förhållanden påverkar sammansättningen av bakteriefloran hos de insekter som används som livsmedel. Stora skillnader har dokumenterats i bakteriesammansättningen mellan olika insektsarter (syrsor, mjölmask). Även inom samma art kan proverna variera, oavsett om de kommer från samma uppfödningsanläggning eller från olika anläggningar (16).

På samma sätt som för andra livsmedel kan bakterier i stor utsträckning oskadliggöras genom uppvärmning under den industriella processen eller vid tillagning, men bakterier kan finnas kvar trots behandling i höga temperaturer (17). Insekter har också visats innehålla bakterier med antibiotikaresistenta gener (18).

Virus
Virus som attackerar insekterna kan leda till förluster inom industriell uppfödning (19). Generellt är dessa virus specifikt sjukdomsframkallande för insekter men har ingen påverkan på ryggradsdjur.

Bland närbesläktade virus som är sjukdomsframkallande för ryggradsdjur (exempelvis picornavirus som ger mul- och klövsjuka, orthomyxovirus som ger influensa samt reovirus som ger diarré) finns inga belägg för att de kan fortplanta sig i eller spridas av insekter (9). Det finns i nuläget inga dokumenterade fall av virus överförda av insekter som används som livsmedel som gjort människor sjuka (13).

Det finns inga belägg för att insekter är förknippade med några mikrobiologiska risker utöver de som finns för andra animaliska livsmedel. Tvärtom tycks några av de vanligaste bakterierna i livsmedel inte kunna växa till sig i insekter. Den främsta källan till dessa bakterier är istället foder, lagring och transport.

Allergiframkallande ämnen

Även om kunskapen är otillräcklig och det behövs mer forskning står det klart att konsumtion av insekter kan orsaka allergiska reaktioner. Olika insekter kan orsaka olika allergiska reaktioner såsom irritation i munhålan, klåda eller svullnader, astma eller anafylaktisk chock som i värsta fall kan leda till döden (20-21).  Matallergi utvecklas i två faser: I den första fasen blir en person överkänslig för allergiframkallande ämnen, det vill säga proteiner som finns i maten. I den andra fasen, när personen i fråga åter igen blir utsatt för det eller de ämnen som orsakat överkänsligheten, ger det upphov till en allergisk reaktion (22). En allergisk reaktion kännetecknas av att IgE-antikroppar frisätter hormonet histamin som i sin tur utlöser allergiska symtom.  Proteinet tropomyosin har identifierats som en trolig orsak till allergi mot att äta insekter. Proteinet är vanligt inte bara hos flera insekter utan även hos räkor, kräftor och andra leddjur. Även andra proteiner såsom argininkinas och alfa-amylas kan vara involverade. En så kallad korsreaktion kan göra att en  person som har skaldjursallergi även kan få en allergisk reaktion mot insekter (21, 23-24).  Även kitin, som finns i det yttre skelettet hos insekter, kan vara allergiframkallande. De allergiska besvären verkar vara relaterade till partikelstorleken av kitinet och det varierar mellan olika insekter. Medelstora partiklar kan inducera ett inflammatoriskt svar, medan mindre partiklar kan leda till en minskning av immunsvaret (25-28). Värmebehandling och tillagning kan sänka allergeniciteten hos proteiner, men resultaten hittills är motstridiga och därför behövs fler studier (11).

Mer forskning behövs

Sammanfattningsvis är det uppenbart att forskningen kring insekter som mat ligger långt efter forskning kring traditionella animaliska livsmedel, inom alla områden. Sverige ligger efter flertalet andra länder inom forskning, uppfödning och produktutveckling. Därför bör vi prioritera forskning och utveckling inom detta område.

>> Vill du läsa mer? Läs gärna även tidigare publicerad artikel på Nutritionsfakta:
Äta insekter – nyttigt och hållbart, eller?

Referenser

1. Council on Animal Affairs (RDA). The Emerging Insect Industry; Invertebrates as production animals, 2018; The Hague; The Netherlands.

2. Dobermann D, et al. Opportunities and hurdles of edible insects for food and feed. Nutrition Bulletin 2017; 42; 293-308.

3. Jongema Y. List of edible insects of the world (April 4, 2012). http://www.wageningenur.nl/en/Expertise-Services/Chair-groups/Plant-Sciences/Laboratoryof-Entomology/Edible-insects/Worldwide-species-list.htm

4. Crawford LA, et al. Accumulation and egestion of dietary copper and cadmium by the grasshopper Locusta migratoriaR and F (Orthoptera: Acrididae). Environmental Pollution 1996; 92, 241–246.

5. Maryanski M, et al. Decreased energetic reserves, morphological changes and accumulation of metals in Carabid beetles (Poecilus cupreusL.) exposed to zinc- or cadmium-contaminated food. Ecotoxicology 2002; 11; 127–139.

6. Vijver M, et al. Metal uptake from soils and soil–sediment mixtures by larvae of Tenebrio molitor(L.) (Coleoptera). Ecotoxicology and Environmental Safety 2003; 54; 277–289.

7. Diener S., et al. Bioaccumulation of heavy metals in the black soldier fly, Hermetia illucensand effects on its life cycle. Journal of Insects for Food and Feed 2015; 1; 261–270.

8. van der Fels-Klerx HJ, et al. Uptake of cadmium, lead and arsenic by Tenebrio molitorand Hermetia illucensfrom contaminated substrates. PloS One 2016; 11; e0166186.

9. EFSA. Risk profile related to production and consumption of insects as food and feed. EFSA Scientific Committee. EFSA Journal 2015; 13; 4257. https://doi.org/10.2903/j.efsa.2015.4257.

10. Charlton AJ, et al. Exploring the chemical safety of fly larvae as a source of protein for animal feed. Journal of Insects for Food and Feed 2015; 1; 7–16.

11. van der Fels-Klerx HJ, et al. Food safety issues related to uses of insects for feeds and foods. Comprehensive Reviews in Food Science and Food Safety 2018; 17; 1172-1183.

12. Lalander C, et al. Fate of pharmaceuticals and pesticides in fly larvae composting. Science of the Total Environment 2016; 565; 279–286.

13. Eilenberg J, et al. Diseases in insects produced for food and feed. Journal of Insects for Food and Feed 2015; 1; 87–102.

14. FASFC. Circular concerning the breeding and marketing of insects and insect-based food for human consumption. Brussels, Belgium 2018. Retrieved from http://www.afsca.be/denreesalimentaires/circulaires/_documents/2018-11-05_omzendbriefinsectenv3English_clean.pdf

15. IPIFF. Guide on good hygiene practices for European Union (EU) producers of insects as food and feed. Brussels, Belgium 2019. Retrieved from http://ipiff.org/wp-content/uploads/2019/03/IPIFF_Guide_A4_2019-v5-separate.pdf

16. Vandeweyer D, et al. Metagenetic analysis of the bacterial communities of edible insects from diverse production cycles at industrial rearing companies. International Journal of Food Microbiology2017; 261; 11–18.

17. Stoops J, et al. Minced meat-like products from mealworm larvae (Tenebrio molitor andAlphitobius diaperinus): Microbial dynamics during production and storage. Innovative Food Science & EmergingTechnologies2017; 41; 1–9.

18. Vandeweyer D, et al. Real-time PCR detection and quantification of selected transferable antibiotic resistance genes in fresh edible insects from Belgium and the Netherlands. International Journal of Food Microbiology 2018; 290; 288–295.

19. Maciel-Vergara, et al. Viruses of insects reared for food and feed. Journal of Invertebrate Pathology2017; 147;60–75.

20. Ji K, et al. Anaphylactic shock and lethal anaphylaxis caused by food consumption in China. Trends in Food Science and Technology 2009; 20; 227–231.

21. Van Huis A, et al. Edible insects: Future prospects for food and feed security. 2013. Rome, Italy: Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO).

22. Verhoeckx K, et al. Allergenicity assessment strategy for novel food proteins and protein sources. Regulatory Toxicology and Pharmacology 2016; 79; 118–124.

23. Van Huis A. Edible insects are the future? Proceedings of the Nutrition Society 2016; 75; 294–305.

24. Verhoeckx KC. House dust mite (Der p 10) and crustacean allergic patients may react to food containing yellow mealworm proteins. Food and Chemical Toxicology 2014; 65; 364–373.

25. Chandran R, et al. SEM characterization of anatomical variation in chitin organization in insect and arthropod cuticles. Micron 2016; 82; 74–85.

26. Hamed I, et al. Industrial applications of crustacean by-products (chitin, chitosan, and chitooligosaccharides): A review. Trends in Food Science and Technology 2016; 48; 40–50.

27. Muzzarelli RAA. Chitin nanostructures in living organisms. In N. Gupta (Ed.), Chitin: Topics in Geobiology 2011, Vol. 34. Dordrecht, The Netherlands: Springer.

28. Vincent JF, et al. Design and mechanical properties of insect cuticle. Arthropod Structure and Development 2004; 33; 187–199.