Riksmaten ungdom 2016-17 – Metoder och genomförande

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 4, 2018

Livsmedelsverket genomför nationella matvaneundersökningar för att få underlag till arbetet med att främja bra matvanor och säker mat. Undersökningen Riksmaten ungdom genomfördes under läsåret 2016–17 i årskurs fem, åtta och år två på gymnasiet. Information om ungdomarnas livsmedelskonsumtion samlades in med en webbaserad metod, RiksmatenFlex. Information om livsmedelskonsumtion bland ungdomar i gymnasieåldern som inte går i skolan undersöktes också i Riksmaten ungdom plus.

>> text: Lotta Moraeus, Jessica Petrelius Sipinen, Marianne Arnemo, Eva Warensjö Lemming och Anna Karin Lindroos. Risk- och nyttovärderingsavdelningen, Livsmedelsverket, Uppsala.

Livsmedelsverket har de senaste 30 åren genomfört flera stora nationella matvaneundersökningar för att få representativ information om livsmedelskonsumtion i olika åldersgrupper (se ruta). Denna kunskap om befolkningens livsmedelskonsumtion och matvanor är nödvändig för Livsmedelsverkets arbete med att främja bra matvanor och säker mat. Informationen som samlas in används bland annat för att bedöma om det finns grupper i befolkningen med otillräckligt näringsintag, utvärdera hur väl kostråden följs i olika grupper och som underlag för riskbedömningar av skadliga ämnen som kan finnas i mat, till exempel dioxiner och tungmetaller.

Informationen används också i scenarioberäkningar inför till exempel ändrade berikningsnivåer av vitaminer samt som underlag i förhandlings- och lagstiftningsarbetet inom den Europeiska Unionen. Sverige bidrar också med data till den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (European Food Safety Authority, Efsa) som har en databas över livsmedelskonsumtion i Europa. På så sätt kan riskvärderingar på europeisk nivå ta hänsyn till att livsmedelskonsumtionen ser olika ut i olika länder.

Lång process

Att genomföra en matvaneundersökning är en lång process från planering till genomförande och rapportering av resultat. Planeringen av Riksmaten ungdom 2016–17 inleddes redan år 2013. Som en del av planeringen och förarbetet utvecklades en ny webbaserad kostundersökningsmetod, RiksmatenFlex. För att testa alla de ingående momenten i undersökningen före den stora datainsamlingen under läsåret 2016–2017 genomfördes också en pilotundersökning under hösten 2015 och våren 2016. Inom denna pilotundersökning validerades RiksmatenFlex-metoden.

Nedan följer en beskrivning av kostundersökningsmetoden som använts i Riksmaten ungdom 2016–17 samt en översiktlig beskrivning av övriga metoder som användes. Mer detaljerad information finns i en artikel publicerad i Food and Nutrition Research (1).

Rekrytering via skolor

Riksmaten ungdom 2016–17 är Livsmedelsverkets senaste matvaneundersökning och åldersgruppen ungdomar undersöktes eftersom det saknades aktuell information om deras livsmedelskonsumtion. För att nå så många ungdomar som möjligt beslutades att rekryteringen av deltagare skulle göras via skolor över hela Sverige och att datainsamlingen skulle göras från elever i årskurs fem, åtta och år två på gymnasiet. Eftersom alla ungdomar i gymnasieåldern inte går i skolan genomfördes även en undersökning på denna målgrupp, kallad Riksmaten ungdom Plus.

Utveckling av en ny webbmetod

När planeringen för Riksmaten ungdom 2016–17 inleddes var en av huvudfrågorna vilken kostundersökningsmetod som skulle användas. Efsa rekommenderar att man ska använda upprepade 24-timmarsintervjuer för att fånga det dagliga intaget och få tillräckligt detaljerad information om livsmedelskonsumtion för riskbedömningar (4). Eftersom personlig kontakt krävs med varje deltagare vid 24-timmarsintervjuer blir en sådan metod alltför kostsam i en nationell undersökning. Dessutom behöver intervjuarna kompetens inom kostområdet.

För att kunna samla in data på ett konstadseffektivt sätt beslutades därför att en webbaserad metod baserad på metodiken för två upprepade 24-timmarsintervjuer skulle utvecklas. Beslutet att använda en webbaserad metod grundades på goda erfarenheter från Riksmaten vuxna 2010–11, där kostdata samlades in via en webbaserad kostregistrering. Erfarenheter från andra länder där dator- och webbaserade metoder använts är positiva och metoden har visat sig fungera jämförbart med traditionella 24-timmarsinvjuer (5).

Förstudie

Inför utvecklingen av den webbaserade metoden genomfördes en förstudie för att undersöka hur väl ungdomar minns och kan beskriva vad de åt under gårdagen. Förstudien tittade också på skillnader mellan pojkar och flickor och åldersgrupper. Skillnaderna i hur väl ungdomarna kunde komma ihåg och beskriva vad de ätit under gårdagen var större mellan individer än mellan pojkar och flickor eller åldersgrupper. Metoden som togs fram behövde därför ingen särskild anpassning till kön eller ålder. Förstudien visade också att ungdomarna behöver stöd i att minnas vad de ätit och druckit.

Den nya webbmetoden RiksmatenFlex utvecklades av Livsmedelsverket i samarbete med konsulter inom IT och interaktionsdesign. Ett viktigt mål var att metoden skulle vara lätt att använda. För att göra det lättare för ungdomarna att hitta rätt livsmedel begränsades dessa till knappt 800 valbara livsmedel, maträtter och drycker. Urvalet anpassades också för ungdomar genom att till exempel lägga till färdiga smörgåsar och sallader i livsmedelsdatabasen. Se ruta för mer detaljerad information om RiksmatenFlex.

Validering av RiksmatenFlex

I den relativa valideringen av metoden jämfördes två dagar från RiksmatenFlex med två 24-timmarsintervjuer. Energiintaget med båda metoderna jämfördes också mot total energiförbrukning beräknad från ekvationer för BMR och accelerometerdata. Vidare validerades intaget av fullkorn (vete och råg) och frukt och grönsaker från båda metoderna mot biomarkörerna alkylresorcinoler och karotenoider.

Resultaten visar att RiksmatenFlex ger information om livsmedelskonsumtion som är jämförbar med 24-timmarsintervjuer (AK Lindroos, inskickat manus).

Huvudundersökningen

Då matvanor varierar mellan exempelvis kön och olika socioekonomiska grupper (2, 3) är det viktigt att hela den bakomliggande befolkningen i aktuell ålder är representerad i en matvaneundersökning. Annars är risken stor att de värderingar som görs är på felaktiga grunder. Därför tog Statistiska Centralbyrån (SCB) fram ett urval av 200 representativa skolor i varje årskurs för Riksmaten ungdom 2016–17. De skulle spegla kommungrupper, huvudman och skolstorlek bland den bakomliggande populationen, det vill säga alla skolor i årskurs fem, åtta och år två på gymnasiet i Sverige. Fyrtio procent av skolorna slumpades till deltagande i blod- och urinprovstagning (provskolor).

Alla skolor kontaktades i första hand med en inbjudan via mail och sedan per telefon enligt listan från SCB. Provskolorna rekryterades separat och varje årskurs kontaktades parallellt tills kvoten elever i en årskurs var uppfylld. Målet var att inkludera ungefär 1 000 elever från varje årskurs. I varje skola bjöds en till två klasser in och i några fall deltog både årskurs fem och åtta på samma skola. När en skola tackat ja samlades klasslistor för de aktuella klasserna in och information och samtyckesformulär skickades hem till elevernas vårdnadshavare. Livsmedelsverket tog fram en informationsfilm som lärarna kunde visa i klassen någon vecka innan skolbesöket.

Skolbesöket

Undersökningen genomfördes klassvis på skoltid, oftast på förmiddagen. Två eller tre fältarbetare från Livsmedelsverket deltog vid varje skolbesök. I årskurs fem deltog eleverna ibland i halvklass eller med extra personal eftersom de ofta behövde mer stöd än de äldre eleverna.

Besöken inleddes med information om undersökningen och instruktioner för hur deltagarna skulle fylla i en enkät och registrera vad de ätit. Eftersom registreringen av den första dagen och delvis den andra dagen i RiksmatenFlex var retrospektiv (gällde dagen innan) kunde eleverna få stöd i att hitta rätt livsmedel, och fältarbetarna kunde försäkra sig om att varje elev hade avslutat den första dagens registrering. Resterande del av den andra dagen och hela den tredje slumpvis utvalda dagen registrerade eleverna på egen hand.

Parallellt med RiksmatenFlex pågick längd- och viktmätning i ett separat rum och eleverna fick låna en aktivitetsmätare vardera. I provskolorna fick några elever i taget gå iväg och lämna blod- och urinprov samt mäta vikt och längd. Provtagningen genomfördes av personal från Arbets- och miljömedicinska kliniker, oftast i skolhälsans lokaler. Alla elever erbjöds bedövningsplåster innan blodprovet togs och efteråt kunde de vila samt äta en frukt och dricka saft.

Riksmaten ungdom plus

I extraundersökning bland ungdomar som inte går på gymnasiet rekryterades deltagare via det kommunala aktivitetsansvaret. Målet var att rekrytera 100 ungdomar i kommuner från hela Sverige. Datainsamlingen gick till på samma sätt som i huvudundersökningen med några undantag. Enkätfrågorna anpassades genom att frågor om skolan togs bort eller omformulerades. Längd och vikt mättes av Livsmedelsverkets personal men ingen provtagning genomfördes. I Riksmaten ungdom plus deltog 100 ungdomar och 81 av dem hade information från RiksmatenFlex. Resultaten från extrastudien är inte representativa men kan ge en inblick i matvanorna i gruppen.

Deltagande och bortfall

Skolor i kommuner från hela landet deltog i Riksmaten ungdom 2016–17, se kartan. Av 5 145 inbjudna elever deltog 3 477 (68 procent) i undersökningen och 3 099 (60 procent) hade lämnat fullständig information om sitt kostintag via RiksmatenFlex. I de skolor som deltog i provtagning var deltagarfrekvensen lägre, och totalt 46 procent (1 105 ungdomar) hade lämnat information via RiksmatenFlex och fullständiga urin- och blodprover.

SCB genomförde en bortfallsanalys som visade att deltagarna i Riksmaten ungdom på det stora hela är väl representativa för de aktuella årskurserna när det gäller fördelningen av elever mellan kommungrupper, skolornas huvudman och storlek på skolan. Även föräldrarnas utbildnings- och inkomstnivå speglades relativt väl i befolkningen.

Referenser

6. Lemming EW, et al. Riksmaten ungdom 2016-17. Livsmedelskonsumtion bland ungdomar i Sverige. In: Livsmedelsverket, editor. Uppsala 2018.