Konsekvenser av matallergi för livskvalitet och kostens nutritionella kvalitet

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 3, 2018

”Prova att plocka bort mjölk ur barnets kost”. Detta har under många år varit ett av de vanligaste medicinska råden som getts vid Sveriges barnhälsovårds- och barnmottagningar. Eftersom rådet inte innefattar några läkemedel har det länge betraktats som ett råd om en enkel, ofarlig behandling utan biverkningar. Men är rådet om eliminationskost till barn verkligen så oskyldigt?

>>text: Åsa Strinnholm, allergikonsulent, medicine doktor, Anna Winberg, barnallergolog, medicine doktor, Institutionen för klinisk vetenskap,Pediatrik, Norrlands universitetssjukhus, Umeå.

Förekomsten av rapporterad matöverkänslighet ökar bland både barn och vuxna. I flera befolkningsbaserade svenska studier uppger nästan en fjärdedel att de står på någon form av eliminationskost på grund av upplevd överkänslighet mot ett eller flera födoämnen (1). Majoriteten av studiedeltagarna hade inte genomgått någon medicinsk utredning som bekräftat deras matöverkänslighet, eller baserade sin eliminationskost på en matallergidiagnos som ställts många år tidigare och därefter inte utvärderats (1, 2).

I en nyligen publicerad studie från Karlskrona undersökte man förekomsten av specialdieter på kommunens förskolor. I studien fann man att 18,6 procent av barnen hade specialkost, varav lite drygt en tredjedel hade en medicinsk specialkost. Av barnen med medicinska specialkoster saknade hälften kostintyg från sjukvården (3).

Ofta lägre energiintag

I samarbete med Obstruktiv lungsjukdom i Norra Sverige (OLIN) genomförde vi mellan 2006–2010 en studie där vi undersökte förekomsten av matöverkänslighet i en befolkningsbaserad kohort av drygt 2 500 skolbarn i Norrbotten.

År 2006, när barnen var sju till åtta år, uppgavs 21 procent av barnen vara överkänsliga mot någon slags föda (1, 4). Fyra år senare, när barnen var elva till tolv år, hade siffran ökat till 26 procent. Elva procent av barnen rapporterade då att de inte tålde mjölk. Av dessa barn hade enbart tre procent en påvisbar mjölkallergi, medan 23 procent av dem hade en ”utläkt mjölkallergi”. Barnen med utläkt mjölkallergi hade en sjukhistoria som talade för en tidigare mjölkallergi, men kunde vid undersökningstillfället äta mjölkprodukter utan symtom. Trots det stod barnen fortfarande på en mjölkfri kost.

Barnen med mjölkallergi – både pågående och utläkt – hade ett lägre BMI (body mass index), både jämfört med de barn som stod på laktosfri kost och de som inte hade någon eliminationsdiet. Orsaken till skillnaden i BMI var sannolikt att barnen med mjölkallergi samtliga hade stått på en mjölkfri kost sedan första levnadsåren (5).

Det har under senare år kommit ett flertal studier som rapporterat om konsekvenser av matallergi och eliminationskoster på barnets växande och på kostens nutritionella kvalitet (6, 7). Flera av dessa studier visar att eliminationskost på grund av matallergi ofta leder till ett lägre energiintag, vilket i sin tur kan ge negativa effekter på barnets tillväxt (8). Multipel matallergi ökar risken för tillväxtpåverkan och malnutriton (7).

Kalcium- och D-vitaminbrist

Eliminationskost på grund av matallergi kan också leda till lågt intag av viktiga näringsämnen som kalcium och D-vitamin (6), vilket i sin tur har visat sig kunna ge en påverkan på benmineralisering med ökad risk för tidig osteroporosutveckling (9). Låga nivåer av kalcium och D-vitamin är framför allt förknippat med mjölkallergi, men lågt intag av dessa näringsämnen har även visats hos personer med självrapporterad laktosintolerans. En möjlig förklaring är att personerna med laktosintolerans ofta helt valde bort mjölkvaror istället för att använda berikade laktosfria produkter (10).

När vi undersökte nivåer av D-vitamin bland tolvåringar i Norrbotten, som på grund av allergi undvek mjölk, fisk eller ägg och jämnåriga utan eliminationskost fann vi ingen skillnad mellan grupperna. Vintertid hade 82 procent av studiedeltagarna serumnivåer av D-vitamin som var lägre än 50 nanomol per liter. Trots att samtliga ungdomar med eliminationskost åt kalcium- och D-vitaminberikad mat nådde ingen av dem rekommenderad D-vitaminnivå (minst 75 nanomol per liter serum). (11).

Återintroduktion

I vår studie om förekomst av matöverkänslighet bland skolbarn i Norrbotten undersökte vi också hur många barn som återintroducerade födoämnet efter genomgången matprovokation (2, 12). 18 barn deltog i sammanlagt 20 dubbelblinda provokationer med mjölk, ägg eller fisk. Av dessa intervjuades 17 barn 1,5 år efter provokationen, som i elva fall var negativ och i åtta fall visade på en aktuell allergi.

Efter de elva negativa provokationerna återintroducerades födoämnet enbart i fem av fallen. Däremot återintroducerades födoämnet delvis i fyra fall efter positiv provokation, där symtomen vid provokationen varit betydligt mildare än barnet hade förväntat sig. Inget av barnen återintroducerade fisk. Uppgivna orsaker till utebliven återintroduktion var antingen att barnet fortfarande upplevde symtom vid intag, inte tyckte om smaken eller hade stått så länge på eliminationsdiet att det var svårt att vänja sig vid annan kost (12).

Studier har visat att barn med misstänkt matallergi och eliminationskost är mindre benägna att prova nya livsmedel och oftare utvecklar födoämnesaversioner, jämfört med barn som inte stått på eliminationskost (6, 7). Ju längre ett barn står på en eliminationskost och ju fler födoämnen som eliminerats, desto svårare blir det att återinföra de eliminerade livsmedlen efter toleransutveckling och desto större inverkan får det på barnets framtida matpreferenser (7, 13).

Förutom att barn med matallergi oftare har ett avvikande beteende i samband med måltider har barnens föräldrar ofta en stor oro i samband med måltid, en oro som ligger i nivå med oron hos föräldrar till barn med typ-1-diabetes (14).

Hälsorelaterad livskvalitet

Känslan att inte ha kontroll under måltider, att riskera att äta fel mat av misstag och inte veta vilka symtom som då uppkommer kan orsaka stress och oro. Matallergi hos barn har en negativ påverkan på både barnets och föräldrarnas hälsorelaterade livskvalitet (15). Den självupplevda svårighetsgraden av matallergin kan ha lika stor påverkan på livskvaliteten som den verifierade svårighetsgraden (16).

En fastställd diagnos och kunskap om vilka symtom som kan uppkomma vid födoämnesintag och hur de ska behandlas har en positiv inverkan på uppmätt livskvalitet vid matallergi. Matprovokationer är därför inte bara ett diagnostiskt utan även ett terapeutiskt redskap. En studie undersökte påverkan på föräldrarnas livskvalitet före och efter att deras barn, som hade en misstänkt äggallergi, genomgått utredning med matprovokation. Resultaten visade en positiv påverkan på föräldrarnas livskvalitet, som var lika stor oavsett om barnets diagnos bekräftades eller om barnet kunde friskförklaras.

Det enda utfall som påverkade föräldrarnas livskvalitet negativt var ett osäkert provokationsresultat, det vill säga att man varken kunde ställa diagnos eller fria barnet från misstanke om matallergi (17).

Stark rädsla

Majoriteten av de barn som intervjuades efter dubbelblind matprovokation i vår Norrbottenstudie upplevde att rädslan för födoämnesutlösta reaktioner var stark innan och inför matprovokationen, och att rädslan minskade efter genomgången provokation. Uppgiven orsak till minskad rädsla var att barnet inte reagerat vid provokationen, fått mildare symtom än förväntat och/eller fått kunskap om vilka reaktioner som uppkom efter intag av livsmedlet och hur de skulle hantera dessa reaktioner i framtiden (12).

Bland de 11 till 12-åringar som uppgavs vara matallergiska i vår Norrbottensstudie var det endast ett fåtal som hade sökt sjukvård på grund av detta. Bara två procent av de barn som stod på mjölkfri kost hade fått sin diagnos ställd med en matprovokation och ett fåtal hade någonsin fått kostråd av en dietist (5).

Efter en längre tids undvikande av ett eller flera livsmedel kan detta upplevas som ett normaltillstånd utan påverkad livskvalitet. Eliminationskoster blir lättare normaliserade i ett samhälle där många undviker födoämnen på grund av upplevd överkänslighet (18).

Andra hälsokonsekvenser

I ett samhälle där en stor andel av befolkningen står på eliminationskoster på grund av misstänkt matöverkänslighet finns också en stor risk för att barn och ungdomar med allvarlig matallergi inte blir trodda eller tagna på allvar. Detta är sannolikt förklaringen till att de fåtal barn som hade en provokationspåvisad allvarlig matallergi i vår Norrbottensstudie (26 procent av barnen rapporterades vara överkänsliga mot något livsmedel) varken hade kunskap om sin sjukdom eller var utrustade med adekvat medicinering (2).

Samtidigt som antalet eliminationskoster på grund av misstänkt matallergi ökar, kommer allt fler studier som talar för att tidig introduktion av en varierad kost, inklusive högallergena livsmedel som jordnötter och ägg, ökar chansen för toleransutveckling istället för allergi (19). Detta utgör ytterligare ett skäl till att i möjligast mån undvika onödiga eliminationskoster till barn och till att följa barn med matallergi, så att livsmedel snabbt kan återintroduceras i barnets kost efter toleransutveckling.

Inte utan biverkningar

Det har under senare år bevisats att eliminationskost vid matallergi inte är en behandling utan biverkningar. Istället är det en behandling som kan ge konsekvenser för barnets tillväxt, ätvanor och livskvalitet. Trots det ökar antalet eliminationskoster på grund av misstänkt matallergi både bland barn och vuxna, varav majoriteten står på eliminationskost utan fastställd matallergidiagnos.

Hälso- och sjukvården måste kunna erbjuda en objektiv och kunskapsbaserad motbild till media och de ekonomiska intressen som propagerar för att eliminationskoster leder till ett generellt bättre mående, samt tillhandahålla bra vård och utredningsmöjligheter för barn med misstänkt matallergi. Målet är ett samhälle där så få barn och ungdomar som möjligt står på onödiga eliminationsdieter och personer, vars eliminationskost är deras livförsäkring, blir tagna på allvar.

Referenser

19. Fleischer DM, et al. Consensus Communication on Early Peanut Introduction and Prevention of Peanut Allergy in High-Risk Infants. Pediatr Dermatol 2016; 33: 103-6.