Mat och fysisk aktivitet för att minska fetma hos barn – resultat från ISCOLE

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 4, 2017

Fetma under barndomen ökar risken för vuxenfetma, som är svår att bli av med. Det är därför angeläget att identifiera vilka åtgärder som kan ha störst effekt på minskad förekomst av barnfetma. En stor internationell studie tyder på att barn i Norden har tillfredsställande fysisk aktivitet, men samtidigt tillbringar för mycket tid stillasittande. Den tyder också på att budskap om att äta mer frukt och grönsaker sannolikt har störst potential för ett förbättrat kostmönster hos barn i Norden.

>> text: Mikael Fogelholm, professor i näringslära, Helsingfors universitet, Finland.

Kostvanor och livsstilens betydelse för barn och ungdomar kan diskuteras utifrån två olika synvinklar – deras betydelse för hälsa och välbefinnande under barndomen och ungdomsåldern, och deras betydelse för hälsan då barnet blivit vuxen. Både fysisk aktivitet och kost har en direkt betydelse för hälsan hos barn, till exempel genom bättre viktkontroll, positiv påverkan på riskfaktorer för hjärt-och kärlsjukdomar (till exempel bättre lipidprofil redan som barn), starkare ben och förbättrat psykosocialt välbefinnande (figur 1). Tyvärr är dock bra hälsa som barn ingen garanti för bra hälsa som vuxen. Att etablera sunda kost- och aktivitetsvanor i barndomen kan dock leda till sund livsstil även som vuxen, och därmed påverka hälsan positivt genom hela livet.

Fetma som barn och vid tonårsåldern ökar sannolikheten att även drabbas av vuxenfetma, som är svår att bli av med. Det är därför angeläget att undersöka vilka faktorer som påverkar utvecklingen av fetma hos barn, vilket man nyligen gjort i en stor internationell studie som heter ISCOLE (The International Study of Childhood Obesity, Lifestyle and the Environment).

ISCOLE – livsstil, omgivning och barnfetma

ISCOLE genomfördes år 2012–13. Syftet var att undersöka sambanden mellan hälsobeteendet (fysisk aktivitet, kost och sömn), den fysiska och sociala miljön (hemmet, hemkvarteret, skolan) och fetma. Studien genomfördes i 12 olika städer/förstäder fördelade på lika många länder; Finland, England, Portugal, USA, Kanada, Brasilien, Colombia, Kina, Indien, Kenya, Sydafrika och Australien (figur 2).

Resultaten kommer vanligtvis presenteras per land, trots att de utvalda städerna/förstäderna inte alltid kan bedömas vara representativa för landet, som helhet. Urvalet inom varje land gjordes så att grupper med olika socio-ekonomisk status fanns representerade.

Över 7 000 barn i åldern nio till elva år deltog. Barnen rekryterades genom cirka 20–25 skolor från varje land. Accelerometrar användes för att mäta fysisk aktivitet och sömn. Övrig data samlades huvudsakligen in genom en enkät (1).

Fetma vanligare hos pojkar

Resultaten visade att fetma var vanligare bland pojkar än bland flickor i nästan alla länder som medverkade i ISCOLE (2). Ett överraskande fynd var att man inte fann de fetaste barnen i Europa eller Nordamerika, utan i Kina och Brasilien. I Tianjin, som var forskningsorten i Kina, var nästan 35 procent av pojkarna feta. I Finland (Helsingforsregionen) var ”endast” åtta procent av pojkarna feta.

Resultaten tyder på att fetmaepidemin hos barn är värst i storstäderna i länder som genomgår en snabb ekonomisk utveckling, så som i Kina, Brasilien och Indien. Trots att barnfetma ofta lyfts fram som ett stort hälsoproblem i Norden, är situationen här inte så illa, sett ur ett globalt perspektiv. Med detta menar jag inte att vi inte skall bry oss om barnfetma, men kanske har vi ändå gjort någonting viktigt i de nordiska länderna, för att förhindra en explosion av barnfetma.

Finska barn var fysiskt aktiva

ISCOLE undersökte även sambanden mellan fysisk aktivitet respektive stillasittande och förekomsten av fetma (2, 3). Fysisk aktivitet och stillasittande registrerades genom användning av accelerometrar på barnen dygnet runt, under en vecka. Figur 3 visar de viktigaste resultaten avseende måttlig och ansträngande fysisk aktivitet samt inaktivitet (stillasittande) hos barn i de olika länderna (2, 3).

Sett till måttlig och ansträngande fysik aktivitet fanns de mest aktiva barnen i Finland, Kenya och Colombia, medan de minst aktiva barnen fanns i Kina. I genomsnitt var finska flickor och pojkar dagligen aktiva med åtminstone måttlig intensitet under 72 minuter.

Sett till stillasittande, fann man de minst inaktiva barnen i Sydafrika och Australien. I det här perspektivet klarade sig inte de finska barnen lika bra, Finland hamnade här på tredjeplats, efter Kina och Portugal.

Halverad sannolikhet

Även i en nyligen publicerad studie rapporteras en klar skillnad i fysisk aktivitet mellan svenska och kinesiska småbarn, redan vid två års ålder (4). Svenska barn var mycket aktiva 73 minuter per dag, medan motsvarande siffra bland kinesiska småbarn var endast 40 minuter per dag.

I studien gjordes också uppskattningar av i vilken grad sannolikheten för fetma påverkades av fysisk aktivitet respektive stillasittande. Man fann att varje 25 minuter per dag med moderat och ansträngande aktivitet var kopplad till en halvering av sannolikheten för fetma (2). Samtidigt ökade sannolikheten för fetma med 20 procent för varje 70 minuter av stillasittande.

Fysisk aktivitet och stillasittande hade ett starkare samband med fetma, i jämförelse med sömn eller kost. Detta kan dock delvis bero på att fetma också försvårar fysisk aktivitet. Det vill säga, sambandet går i båda riktningarna – från fetma till aktivitet, och från aktivitet till fetma. Sådana dubbelriktade samband förstärks i tvärsnittsstudier, vilket kan resultera i att de framstår som starkare än vad de egentligen är.

En annan faktor som kan bidra till att förstärka sambanden för fysisk aktivitet i relation till samband för kost, är att man i den här studien kunde mäta fysisk aktivitet mycket noggrannare än kostintaget.

Aktiv skoltransport

I Finland rapporterade högst antal barn aktiva skoltransporten, det vill säga att barnet aktivt transporterar sig till skolan genom att gå eller cykla (5). Skolomgivningen, med hänsyn till aktiv skoltransport analyserades också (6). Finland hade en mycket bra omgivning runt skolan, som möjliggjorde aktiv skoltransport: 82 procent av ”ISCOLE-skolorna” i Finland hade trafikbromsar eller andra åtgärder för att sakta ner bilhastigheten nära skolan och alla hade ett övergångsställe i närheten. Som jämförelse kan man ta Kina, där inte en enda skola hade trafikbromsar och där endast 45 procent av skolorna hade ett övergångsställe i närheten. Det är mycket troligt att andra Nordiska länder skulle ha klarat sig lika bra som Finland i ISCOLE, och att man därför kan dra slutsatsen att vi här i Norden har byggt en näromgivning kring skolorna som stödjer barnens aktiva skoltransport – och på så sätt bidrar till ökad fysisk aktivitet generellt.

Ät mer frukt och grönt!

För att undersöka kostvanor i ISCOLE, användes statistiska modeller och index för hälsosamma respektive ohälsosamma kostvanor. Indexet för hälsosamma kostvanor beaktade till exempel intagsfrekvensen av frukt, bär, grönsaker och fullkornsspannmål. Indexet för ohälsosamma kostvanor inkluderade till exempel intag av läsk, godis och hamburgare (7). Varje barn fick ett index för båda typerna av kostvanor, det vill säga ett barn kunde få högt index för båda (äter rikligt både hälsosam och ohälsosam mat), låg index för båda (äter lite av både ohälsosam och hälsosam mat), eller någon annan kombination.

Kanada, Kenya och Australien var de tre länder där barn fick högst index för hälsosamma kostvanor. Lägst index för hälsosamma kostvanor fann man Finland, Brasilien och Colombia. Intressant nog visade det sig även att finska barn hade lägst index för ohälsosam mat. Det vill säga, finska barn hade ett lågt intag av hälsosam mat, men också ett lågt intag av ohälsosam mat. Även i Kanada och Australien hade barnen ett lågt intag av ohälsosam mat, men som där alltså kombinerades med högt intag av hälsosam mat. Högst intag av ohälsosam mat fann man i Sydafrika, USA och Brasilien.

I den mån man vågar generalisera de här forskningsrönen till övriga nordiska länder är slutsatsen att intaget av ohälsosam mat (läsk, godis och ”junk food”) här inte är särskild hög sett i ett internationellt perspektiv. Å andra sidan, barn i Norden borde öka konsumtionen av frukt och grönt. Utifrån den här studien kan man därför argumentera för att det i första hand är ett positivt budskap som behövs till barn om att äta mer frukt och grönt, framför strängare begränsningar av ohälsosam mat.

Matmiljön hemma viktig

Inom ISCOLE studerades också hur matmiljön hemma respektive hur skolan påverkar barnens matvanor (8). För både skolan och hemmet sattes poäng, med hänsyn taget till utbudet av hälsosamma respektive ohälsosamma livsmedel och mat. Resultaten tyder på att matutbudet hemma är viktigare för de hälsosamma kostvanorna, än utbudet i skolan. Det här betyder troligen inte att skolan inte spelar någon roll, i relation till barnens matvanor. Det kan istället vara så att utbudet av mat varierar mer mellan olika hem, än mellan skolorna, och att det därför är enklare att påvisa samband för utbudet i hemmen. Medan vi fann hem med en mycket ohälsosam matmiljö, som borde förbättras, klarade sig de flesta skolorna åtminstone medelmåttligt.

Ett stort utbud av både hälsosamma och ohälsosamma matvaror i hemmet var kopplat till ett högre intag av ohälsosam mat. Detta är ett intressant resultat, som tyder på att det inte räcker att köpa hem hälsosam mat till hemmet för att åstadkomma hälsosamma kostvanor hos barn. Man måste samtidigt minska utbudet av ohälsosam mat i hemmet.

Vad har vi lärt oss?

Många i de nordiska länderna är bekymrade över barnens kost- och motionsvanor. Övervikt, fetma och dålig fysisk form bland barn har också ökat under de senaste 20 till 30 åren. Sett ur ett internationellt perspektiv är dock inte situationen så dyster som den kan framstå. Men om man vill förbättra barnens livsstil, med målsättning att åstadkomma en bra hälsa genom livet, är det viktigt att analysera vilka hälsofrämjande insatser som bör prioriteras.

I Norden är troligen inte moderat och ansträngande fysisk aktivitet det primära problemet, inte heller aktiv skoltransport. Vi har en tämligen avancerad och positiv miljö för både sport och aktiv skoltransport. De nordiska länderna är välordnade och trygga. Det finns trottoarer och övergångsställen, och distansen mellan hemmet och skolan är i de flesta fall inte för lång för att promenera eller cykla. Med hänsyn till fysisk aktivitet är det snarare i första hand barnens tid som stillasittande som behöver minskas.

När det gäller kosten borde vi i första hand uppmuntra barn att äta mycket mera frukt och grönt. Jag menar inte att det inte skulle vara bra för barn att konsumera ännu mindre av läsk och godis. Studien visar dock att ett ökat intag av frukt och grönt sannolikt har en större potential att förbättra kostmönstret, som helhet.

Hälsofrämjande arbete ska genomföras med information och vägledning för att vi ska kunna göra hälsosamma val för oss själva och våra barn, men lika starkt genom förändringar av omgivningen där vi lever. Med tanke på barn, borde fokus vara i hemmet, hemkvarteret, vägen till skolan och i själva skolan.

Litteratur

8. Vepsäläinen H, et al for the ISCOLE Research Group. Association between home and school food environments and dietary patterns among 9–11-year-old children in 12 countries. Int J Obes Suppl 2015; 5: S66-S73.

Figur 1: Fysisk aktivitet, kost och hälsa – från barndomen till vuxna år.

Figur 2. Medverkande städer/förstäder i studien the International Study of Childhood Obesity, Lifestyle and the Environment (ISCOLE).

Figur 3. Måttlig och ansträngande fysisk aktivitet samt inaktivitet (stillasittande) bland barn 9-11 år i 12 länder. Bearbetat från (3).