Mat, gener och typ 2-diabetes

Publicerat i: 
Publicerat 2017-10-29

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 1, 2017

Typ 2-diabetes är idag den snabbast ökande sjukdomen i världen och orsakar stort individuellt lidande samt stora kostnader för samhället. Genetisk ärftlighet och livsstil, inklusive matvanor, är faktorer som forskarvärlden idag är överens om avgör risken att utveckla typ 2-diabetes. Men hur påverkar dessa faktorer enskilt och tillsammans – och kommer vi snart att kunna ge individuella råd för att minska insjuknandet?

>>text: Ulrika Ericson, med dr, biträdande forskare, Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds Universitet.

 

Sambandet mellan mat, gener och typ 2-diabetes har undersökts i många vetenskapliga studier. Vi vet därför relativt mycket om dessa samband, även om det också finns mycket kvar att utforska. Eftersom det tar lång tid att utveckla diabetes är det främst i observationsstudier med ett stort antal individer, som man kan undersöka samband mellan olika riskfaktorer och insjuknande i diabetes. I mindre experimentella studier kan man istället undersöka mekanismer som kan förklara de samband man ser, genom att till exempel undersöka ett näringsämnes effekt på blodsockernivåer eller andra biologiska markörer, som har betydelse för att utveckla sjukdomen.

Gener

I stora befolkningsstudier där man undersökt hela vår genetiska uppsättning har vanligt förekommande genetiska varianter kunnat kopplas till ökad eller minskad risk att insjukna i typ 2-diabetes (1). Eftersom övervikt är den starkaste riskfaktorn för typ 2-diabetes är det intressant att en av de gener som kopplats till typ 2-diabetes är den starkaste fetmagenen, FTO. Något oväntat finns det för övrigt bara en liten överlappning med kända fetmagener, vilket antyder att många fetmagener verkar via mekanismer som inte är avgörande för utveckling av diabetes, och vice versa.

Den genvariation som visat starkast samband med typ 2-diabetes kallas TCF7L2.

Riskvarianten av TCF7L2 är kopplad till minskad förmåga att utsöndra insulin och 40 procent högre risk för typ 2-diabetes (2). Nästan hälften av oss bär på riskvarianten och de som har ärvt den från båda sina föräldrar, och därför har den i dubbel uppsättning, har en nästan fördubblad risk att utveckla typ 2-diabetes, jämfört med de som saknar riskvarianten. Utöver TCF7L2 har man hittills funnit minst 80 andra ställen i våra gener som är kopplade till risk för typ 2-diabetes (3).

Interagerar

Förenklat uttryckt betyder detta, för var och en av oss, att vi på ett ställe i vår arvsmassa kan ha en variant som minskar vår risk att få sjukdomen, medan vi på andra ställen kan ha varianter som ökar vår risk. Dessutom verkar generna interagera med varandra, vilket gör att den sammanlagda effekten kan bli större eller mindre än summan av genernas enskilda potential.

De flesta genvarianter man känner till kan, liksom TCF7L2, kopplas till vår förmåga att utsöndra insulin, men en del verkar istället hänga ihop med vår insulinkänslighet, det vill säga kroppens förmåga att svara på insulin. Insulinkänsligheten kan vi påverka via våra matvanor men ett eventuellt samspel mellan det vi äter och våra genetiska förutsättningar gör att samma mat kan få olika metabola konsekvenser för olika individer.

Mat

Trots samspel mellan mat och gener har man i flera stora befolkningsstudier kunnat peka ut ett antal livsmedel, som återkommande kopplats till insjuknande i diabetes, framför allt drycker med mycket socker, kött, fullkorn och kaffe (4). Att dessa samband påvisats vid upprepade tillfällen antyder att intaget av dessa livsmedel har betydelse för de flesta av oss – oberoende av vilka gener vi bär på.

Eftersom diabetes uppstår vid förhöjda blodsockernivåer när kroppen inte har förmåga att reglera blodsockret, är det lätt att förstå att de som redan har sjukdomen inte mår bra av mat med mycket socker. Det är dock oklart om friska som äter mycket av just sockerrika livsmedel löper större risk att insjukna i typ 2-diabetes, eller om överkonsumtion av all energirik mat, i kombination med mycket stillasittande, är lika kritisk.

Många studier har åtminstone visat att de som dricker mycket sockerrika drycker, såsom läsk och saft, oftare får typ 2-diabetes. En teori är att de tydliga sambanden beror på att det är extra lätt att överkonsumera energirika drycker; det går snabbt att dricka, men kroppen hinner kanske inte reagera och sända ut mättnadssignaler lika snabbt. Rött kött (till exempel nöt- och fläskkött) och främst charkuterier, har också visat sig öka risken för typ 2-diabetes (5). Detta skulle eventuellt kunna förklaras av att det höga innehållet av salt och nitriter skadar de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln.

Skyddande livsmedel

När det gäller livsmedel som skyddar mot typ 2-diabetes har framför allt fullkorn och kaffe entydigt visat positiva resultat i många stora befolkningsstudier. Fullkornsprodukter anses bland annat vara gynnsamma för att det innehåller gelbildande kostfibrer som gör att magsäcken töms långsammare och att maten bryts ner långsammare, vilket gör att blodsockernivåerna inte stiger lika snabbt och mycket efter en måltid (6).

Kaffe skulle kunna ha gynnsamma effekter på grund av sitt höga innehåll av polyfenoler. Polyfenoler är en stor grupp av ämnen med antioxidativa egenskaper som även förekommer i frukt, bär, vin och choklad. Polyfenoler har bland annat visat sig påverka glukosomsättningen genom effekter på såväl tarm-, lever-, fett- och muskelceller som på tarmbakterier. De skulle också kunna påverka (minska) kronisk inflammation, och därigenom kunna minska risken för diabetes.

När det gäller samband mellan frukt- och grönsakskonsumtion och diabetes, är resultaten från tillgängliga studier inte lika samstämmiga. Kanske beror det på att olika sorters frukter och grönsaker har olika kvalitéer och därmed olika effekter i kroppen. Flera studier antyder till exempel att höga intag av gröna bladgrönsaker och rotfrukter är kopplade till minskad risk. Mjölkprodukter och framför allt yoghurt och andra fermenterade livsmedel har också föreslagits vara skyddande, liksom nötter och fet fisk.

Näringsämnen eller livsmedel?

När det gäller fet fisk har innehållet av omega 3-fettsyror föreslagits vara den skyddande komponenten. Eftersom fett är energirikt och olika fettsyror kan påverka omsättningen av glukos och lipider i kroppen skulle vårt fettintag kunna spela en viktig roll, men resultat från studier där man undersökt intag av olika typer av fett är inte helt övertygande. En del undersökningar antyder dock att det kan vara fördelaktigt att byta ut en del mättat fett i maten mot enkelomättat och fleromättat (7).

Liksom när det gäller fett kan överkonsumtion av kolhydrater öka risken genom att leda till övervikt. För personer som redan utvecklat förstadier till diabetes i form av insulinresistens och nedsatt glukostolerans kan det dessutom vara en fördel att vara extra försiktig med kolhydratrika livsmedel i allmänhet. För friska personer verkar dock typen av såväl fett som kolhydrater vara viktigare än valet mellan fett och kolhydrater. Kolhydratrika livsmedel med vitt mjöl och socker bör vi därför byta ut mot fullkornsprodukter.

Höga proteinintag har också kopplats till ökad risk, men bara animaliskt protein, vilket antyder att det kanske främst är vissa proteinrika livsmedel såsom kött vi bör minska ner på. Överhuvudtaget är det mycket som talar för att vi bör fokusera mer på bra livsmedel och mindre på om de innehåller protein, fett eller kolhydrater. Framför allt bör vi välja vegetabiliska livsmedel med högt innehåll av kostfiber, mineraler, vitaminer och andra bioaktiva komponenter.

Hela kosten

I matmönsterstudier, där man undersökt flera kostfaktorer samtidigt, har man sett att de som äter mycket frukt, grönsaker, grovt bröd, och müsli och fisk, men mindre mängder rött kött, charkuterier, vitt bröd och sötsaker mer sällan får typ 2-diabetes. Flera studier har också antytt att medelhavskost, karakteriserad av olivolja, frukt och grönsaker, baljväxter, nötter, yoghurt, ost och lite vin, skyddar mot diabetes.

Man har också sett att en kost med traditionella nordiska livsmedel kan vara ett alternativ till medelhavskost. En hälsosam nordisk kost brukar kännetecknas av rotfrukter, kål, bär, stenfrukter, råg, havre, fet fisk, magra mjölkprodukter och rapsolja.

Samspel mellan mat och gener

Vad säger då de undersökningar där man har haft information om både matvanor och genetiska förutsättningar? Behöver vi till exempel begränsa vår läskkonsumtion även om vi saknar de genetiska varianter som visat sig öka risken för typ 2-diabetes?

Vi vet att våra genetiskt ärvda förutsättningar kan påverka hur kroppen svarar på maten vi äter, till exempel genom att påverka hur näringsämnen bryts ner eller absorberas. Vi vet också att maten kan påverka generna, så att de aktiveras eller stängs av (8). Däremot vet vi relativt lite om hur samspelet ser ut när det gäller specifika gener och komponenter i vår mat.

En del genvarianter verkar dock göra att enskilda näringsämnen inte påverkar vår diabetesrisk i lika stor utsträckning som de hade gjort om vi hade haft andra genetiska förutsättningar. Om vi tar diabetesgenen TCF7L2 som exempel igen, så antyder flera studier att ett högt fiberintag kan vara skyddande för de som saknar den genetiska riskvarianten. Är man däremot bärare av riskvarianten så verkar den överskugga betydelsen av fiber, det vill säga fiberrika livsmedel har då en mindre skyddande effekt.

Återigen är det dock viktigt att komma ihåg att hela vår genuppsättning kan ha betydelse, och en del av de som har riskvarianten av TCF7L2 kanske samtidigt har andra skyddande genvarianter, som också interagerar med fiber. Man uppskattar att de gener som vi hittills kunnat koppla till typ 2-diabetes bara förklarar upp till 20 procent av vår genetiska ärftlighet. Sammantaget betyder detta att vi för närvarande vet alldeles för lite för att kunna dra några säkra slutsatser om olika kostkomponenters betydelse för den enskilde individen.

Dessutom har man sällan kunnat upprepa de samspel man sett mellan gener och kostkomponenter i olika undersökningar. Kanske betyder det att skillnaderna mellan hur vi reagerar ofta är så små att de är svåra att mäta och ofta inte har någon större praktisk relevans.

Kosten överskuggar geneffekt

Man har också försökt studera den sammanlagda effekten av alla kända genvarianter som kopplats till diabetes och om de tillsammans verkar påverka effekten av våra matvanor. I en av dessa studier undersökte man matvanor i flera europeiska länder och såg att medelhavskost var skyddande både för dem som hade många riskvarianter för typ 2-diabetes och för dem som hade få riskvarianter (9).

I Malmö Kost Cancer-studien har man också sett att mat som verkar skydda gör det oberoende av hur många riskgener vi bär på. I en amerikansk studie verkade dock en västerländsk kost med mycket kött, vitt bröd och sötsaker framför allt öka risken bland de som redan hade en hög risk på grund av genetisk belastning. Med tanke på den starka kopplingen mellan övervikt och typ 2-diabetes, är det också intressant att sötade drycker framför allt visat sig leda till övervikt om man har hög genetisk risk för fetma (10).

Individbaserade kostråd på sikt

Sammanfattningsvis har kunskapen om kopplingen mellan våra gener och typ 2-diabetes ökat explosionsartat de senaste åren. Ett åttiotal genetiska varianter har kopplats till insjuknande. Om vår kunskap fortsätter öka i samma takt de närmaste åren är det möjligt att vi inom en tioårsperiod kommer att kunna ge mer individbaserade kostråd.

Med tanke på att vi lyckats identifiera flera kostfaktorer som verkar ha betydelse för vår risk att få typ 2-diabetes, är det dock troligt att övergripande kostrekommendationer till befolkningen som helhet kommer att spela en viktig roll även i framtiden. Dessa kommer ur ett folkhälsoperspektiv vara avgörande för att minska antalet individer som insjuknar i typ 2-diabetes.

Författaren uppger inga jävsförhållanden.

Referenser

1. DIAbetes Genetics Replication And Meta-analysis (DIAGRAM) Consortium, et al. Genome-wide trans-ancestry meta-analysis provides insight into the genetic architecture of type 2 diabetes susceptibility. Nat Genet 2014, 46:234-244.

2. Hindy G, et al. Role of TCF7L2 risk variant and dietary fibre intake on incident type 2 diabetes. Diabetologia 2012; 55: 2646-54.

3.Fuchsberger C, et al. The genetic architecture of type 2 diabetes. Nature 2016; 536:41-47.

4. Ardisson Korat AV, et al: Diet, lifestyle, and genetic risk factors for type 2 diabetes: a review from the Nurses’ Health Study, Nurses’ Health Study 2, and Health Professionals’ Follow-up Study. Curr Nutr Rep 2014; 3:345-354.

5. Pan A et al. Red meat consumption and risk of type 2 diabetes: 3 cohorts of US adults and an updated meta-analysis. Am J Clin Nutr 2011.

6. Chanson-Rolle A, et al. Systematic Review and Meta-Analysis of Human Studies to Support a Quantitative Recommendation for Whole Grain Intake in Relation to Type 2 Diabetes. PLoS One 2015; 10:e0131377.

7. Schwab U, et al. Effect of the amount and type of dietary fat on cardiometabolic risk factors and risk of developing type 2 diabetes, cardiovascular diseases, and cancer: a systematic review. Food Nutr Res 2014; 58.

8. Franks PW, McCarthy MI. Exposing the exposures responsible for type 2 diabetes and obesity. Science 2016; 354:69-73.

9. Langenberg C et al. Gene-lifestyle interaction and type 2 diabetes: the EPIC interact case-cohort study. PLoS Med 2014, 11:e1001647.1

10. Qi Q, et al. Sugar-sweetened beverages and genetic risk of obesity. N Engl J Med 2012; 367:1387-1396.

banner