Lär av historien för framtidens folkhälsoarbete

Reflektion

Den 11-12 oktober anordnades Uppsala Health Summit 2016, med temat “Ending Childhood Obesity. Actions through health and food equity”. Även om det egentligen inte framkom “något nytt under solen” illustrerade mötet var vi står idag i diskussionen om kost-hälsa-problematiken – vilket är i princip på samma ställe som när kost- och motionsprojektet i Sverige planerades på 1960-talet. Det finns därför skäl att reflektera över det svenska arbetet under de senaste 50 åren.

>> text: Leif Hambraeus, senior professor, Karolinska institutet, Stockholm.

Intresset för globala nutritionsproblem efter andra världskriget dominerades av den stora förekomsten av protein-energi-undernäring, med dess extremformer kwashiorkor och marasm i låginkomstländer. Samtidigt började man i iländerna notera ett ökande problem med övervikt och fetma. Under de senaste 50 åren har det blivit alltmer uppenbart att det dominerande problemet med malnutrition (felnäring) sett ur ett globalt perspektiv övergått från undernäring (malnutrition minus) i uländer till övernäring (malnutrition plus) i såväl i-länder som u-länder. Idag beräknas att 41 miljoner barn under fem års ålder lider av övervikt eller fetma.

Många initiativ under 60- och 70-talet

Redan på 1960-talet påpekade professorerna Gunnar Blix, Björn Isaksson och Arvid Wretlind att ändrade kostvanor med ökat intag av fett och socker och minskat intag av spannmål, grönsaker, rotfrukter, i förening med minskad energiomsättning som följd av ökad mekanisering inom såväl industri och jordbruk/skogsbruk ledde till en alltmer uttalad obalans i energiintaget, med ökad risk för övervikt och fetma som följd. Behov av ökat samarbete mellan livsmedelsindustri och näringsforskning för studier kring kost och hälsofrågor underströks och resulterade i etableringen av Stiftelsen Svensk Näringsforskning (SNF) 1961, med den amerikanska Nutrition Foundation som förebild.

1969 tillsatte Socialstyrelsen en medicinsk expertgrupp för kost och motion (MEK) med uppgift att utarbeta basmaterial för en kommande kost och motionsaktivitet. Intressant nog är det idag 45 år sedan dess första skrift utkom 1971. Två år senare kom “Kost och aktivitet i barnaåren” (1973). Verksamheten var unik på flera sätt. Dels tog Socialstyrelsen initiativ till diskussion om kost- och motionsfrågor, dels förelåg ett samarbete mellan näringsfysiologer, läkare och idrottsfysiologer med intresse för kost-hälsa. Idrottsrörelsen med sitt vitt förgrenade nätverk via idrottsklubbar gör att nästan varje svensk under någon period i livet har haft kontakt med den. Detta kunde utnyttjas för spridning av kost- och motionsbudskapet. Samtidigt etablerades ett samarbete mellan MEK-gruppen och företrädare för svensk livsmedelsindustri och jordbruksproduktion för att initiera utveckling av hälsoriktiga livsmedel, och för hjälp att marknadsföra kost-hälsa-budskapet. Utvecklingen av lågfettprodukter inom mejeri- och margarinindustrin (lågfettmargarin, lättmjölk) i Sverige, som i många avseenden var en banbrytande internationell nyhet, var ett resultat av detta samarbete.

Flera gemensamma kampanjer genomfördes också, till exempel “Börja dagen bättre” med rekommendationer om bättre frukostvanor, som lanserades 1973. I “Lev väl-kampanjen” redovisade företrädare för olika livsmedelsgrupper (inklusive spannmål, frukt och grönt, mejeri-, kött fisk, äggprodukter) produkternas för och nackdelar (!) i en näringsriktig kost. Brödkampanjen “6-8 brödskivor om dagen” utgjorde en unik och uppmärksammad och även omdebatterad annonskampanj, med praktisk illustration av kostrekommendationerna. Dessutom utarbetades riktlinjer för planering av sjukhuskoster och kollektivutspisning.

Under 1970-talet tillkom också fyra universitetsprofessurer i näringslära vid de medicinska fakulteterna i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala. 1972 etablerades det nya Livsmedelsverket, för kontroll och handläggning av frågor kring livsmedel.

Romkonferenser drev engagemang

Efter världslivsmedelskonferensen i Rom 1974 och den uppföljande globala nutritionskongressen i Rom 1992, som båda organiserades gemensamt av FAO och WHO, ökade kraven på att alla länder skulle utforma en livsmedels- och nutritionspolicy. För svenskt vidkommande blev jordbruksministrarna allt mer engagerade i detta. Sålunda inrättade den svenska jordbruksministern på försök en livsmedelsberedning 1979. Avsikten var att Jordbruksdepartementet, Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet, skulle delta tillsammans med representanter för jordbruket, livsmedelsindustri och näringsforskare vid universiteten. Dessvärre deltog vare sig Socialdepartementet eller Utbildningsdepartementet aktivt i beredningen, och Socialstyrelsen visade inte längre något större engagemang för kost- och motionsfrågorna. Det försvårade väsentligt möjligheter till kommunikation med hälsosektorn om nutritionens betydelse i såväl förebyggande syfte som för terapeutisk hälso- och sjukvård. Beredningen avsomnade efter drygt tio år (1991), kanske som följd av svårigheter att genomföra en egen livsmedels- och nutritionspolicy efter inträdet i EU. Problem som tycks kvarstå, att döma av svårigheterna idag att få till stånd en ny livsmedels- och nutritionspolicy.

1992 års livsmedelskonferens i Rom utgjorde en höjdpunkt för samarbete mellan närings- och livsmedelsforskare och politiker inom livsmedelssektorn i ett internationellt perspektiv. För första gången ingick forskare som företrädde nutritions- och livsmedelsforskning i ländernas delegationer, såväl vid förberedelser som under mötet, som annars både tidigare och senare enbart innefattat politiker. Med Sveriges inträde i EU minskade möjligheterna drastiskt för svenska näringsforskare att påverka nutritions- och livsmedelspolitiken, av flera skäl.

Idrottsrörelsens potential

Även om motionens betydelse för behandling av fetma har diskuterats, har den minskade fysiska aktiviteten såväl under arbete som fritid lett till att kroppens energiomsättning minskat med cirka 30 procent sedan 1950-talet. Det leder till större risk för obalans mellan energiintaget och energiförbrukningen med ökad risk för uppkomst av fetma. Minskad fysisk aktivitet ger också mindre möjlighet för kroppens energireglering att kompensera för negativa effekter av höga socker- och fettintag på kroppens ämnesomsättning.

Idrottsrörelsens potential att medverka i spridning av sunda kost- och motionsvanor, som låg till grund för dess medverkan i Kost- och motionsrörelsen för 50 år sedan borde ha stor potential även för det framtida folkhälsoarbetet.

Hopp om nysatsning

De synpunkter som framkom vid de olika arbetsgruppernas diskussioner under Uppsala Health Summit var i regel helt i linje med vad som diskuterats och framförts från näringsfysiologer under de gångna 50 åren; behov av information om bättre kostvanor och hälsoriktiga livsmedel, kontroll av livsmedelsindustrins roll för att minska fett- och sockerintag med förslag på skatt på socker och fett och behov av ökad fysisk aktivitet för reglering av ämnesomsättningen.

För svenskt vidkommande är det välkommet att notera att vi idag har en socialminister som är intresserad av kost och motionsfrågornas betydelse för den förebyggande hälsovården, samt att Livsmedelsverket för första gången fått en generaldirektör som har en gedigen utbildning i kost- och hälsofrågor såväl i nationellt som internationellt perspektiv. Det ger hopp inför framtiden om en ny och gemensam satsning från Socialstyrelsen, via Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, och Livsmedelsverket på en nystart för kost- och motionsprogrammet.

Här kan du läsa ett referat från Uppsala Health Summit 2016 >>