NNC 2016: D-vitamin i olika perspektiv

Publicerat i: 
Publicerat 2016-06-20
Referat Nordiska Nutritionskonferensen 2016 (NNC 2016)

D-vitamin studeras över hela världen, inte bara för sin roll för benhälsa och mineralisering av skelettet. Rätt nivåer av D-vitamin har stor betydelse för hälsan och ett flertal sjukdomar har konstaterade samband med låga nivåer. Dock finns det fler sidor av detta ”solskensvitamin” – och fler områden att beforska.

Standardiserad analys av D-vitamin

Rikke Andersen från Danska Livsmedelsverket inledde en session med olika aspekter på D- vitamin. D-vitaminstatus påverkas av bland annat solexponering, användning av kosttillskott, berikning av livsmedel, samt hudfärg. Solexponeringen varierar på olika breddgrader och mellan årstider. Täckande kläder och solskydd förhindrar D-vitamin-syntesen i huden.

D-vitamin spelar en viktig roll för flera fysiologiska funktioner och är ett ämne som diskuteras i hela världen. Koncentrationen av 25-hydroxyvitamin D (25OHD) mätt i serum eller plasma återspeglar individens intag och produktion av D-vitamin i huden, och är den biomarkör som används trots att det finns flera metodologiska utmaningar. Resultat från olika analyser kan skilja sig markant och för att kunna jämföra olika 25OHD-mätningar i kliniska sammanhang och forskning krävs en standardiserad metod.

Vitamin D standardiseringsprogram (VDSP) är ett internationellt samarbetsprojekt där man har utvecklat protokoll för att standardisera data från befintliga nationella hälso- och nutritionsundersökningar. Läs mer om initiativet hos National Institutes of Health. Protokollen har använts för att analysera befintliga prover från två danska studier, en norsk och en finsk studie.

Ursprungliga uppgifter om D-vitaminstatus jämfördes efter standardisering med VDSP och bekräftar att standardisering krävs för att kunna jämföra mellan olika studiepopulationer och för att bedöma och förebygga brist på D-vitamin. I jämförelsen efter standardisering minskade andelen personer med D-vitaminstatus lägre än 30 nanomol per liter med 21,5 procent i en av de danska studierna, och med endast 1,4 procent i den norska studien. I den finska och i den andra danska studien var andelen relativt oförändrad.

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research
Denna föreläsning är Program no. 109.

Berikning ökar D-vitaminstatus i Finland

Christel Lamberg-Allardt vid Helsingfors Universitet menar att D-vitaminbrist leder till försämrad benhälsa och kan försämra hälsan och öka risken för sjukdomar även i resten av kroppen. I norra Europa är exponeringen för solljus låg.

– Mellan november och mars får vi allt D-vitamin via maten och via kosttillskott. Det finns ett fåtal bra naturliga källor till D-vitamin; fisk, fiskleverolja, äggula, inälvor, och vissa svampsorter.

– Att förbättra D-vitaminstatus i befolkningen och i särskilt utsatta grupper är en stor utmaning. Kosttillskott är ett alternativ, men effekterna av att berika livsmedel är bättre ur ett folkhälsoperspektiv. Målet är att öka intaget av D-vitamin i de befolkningsgrupper som har lägst intag och att ingen ska få i sig mer än den övre rekommenderade gränsen.

I Finland har man haft en politisk strategi för att förbättra D-vitaminstatus hos befolkningen. Första steget (2003) var frivillig berikning av vissa baslivsmedel. Sedan 2010 är rekommendationen att tillsätta 1,0 mikrogram D-vitamin per 100 gram till alla flytande mjölkprodukter inklusive laktosfri mjölk, samt soja- och spannmålsbaserade drycker, och 20 mikrogram per 100 gram till bredbara fetter, vilket anammades snabbt av livsmedelsindustrin.

Data från studien Findiet 2012 visar att berikningen innebär ett ökat intag av D-vitamin hos vuxna och att intaget nu närmar sig den nuvarande nordiska rekommendationen på 10 mikrogram/dag. Data från kohorten Hälsa 2000/2011 visar att intag av D-vitamin och halten av 25OHD ökat (oavsett när på året man mäter), tack vare att man höjt nivåerna för berikning av livsmedel.

Mer forskning krävs för att undersöka och kartlägga hälsoeffekterna av ökade nivåer av D-vitamin, och mer insatser krävs för att nå de grupper som inte nås med dagens strategier för berikning, avslutade Christel Lamberg-Allardt .

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research
Denna föreläsning är Program no. 110.

D-vitamin och benhälsa: lagom är bäst

I den systematiska litteraturgenomgång som gjordes inför den 5:e upplagan av de nordiska näringsrekommendationerna drogs slutsatsen att tillskott av D-vitamin (10-20 mikrogram per dag) kombinerat med kalcium, minskar risken för frakturer, framför allt höftfrakturer. Att ge enbart D-vitamin ger inte någon effekt i de testade doserna. – Inga nya studier har identifierats som skulle förändra dessa fynd och slutsatser, konstaterade Haakon E. Meyer vid Avdelningen för folkhälsa vid Oslo Universitet och norska Folkhälsoinstitutet.

I en randomiserad kontrollerad studie (RCT) som publicerades 2015 visades att hög dos D-vitamin ökar fallrisken. Detta stämmer överens med två tidigare publicerade RCT som visat att årliga megadoser av D-vitamin ökar risk för fall, frakturer och höftfrakturer.

– Flera stora RCT: s som undersöker effekten av höga doser D-vitamin pågår, och de första resultaten förväntas bli publicerade under 2016, menar Haakon E. Meyer.

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research
Denna föreläsning är Program no. 111.

Inte bara fördelar med ökad mängd D-vitamin

Karl Michaëlsson vid Uppsala Universitet reste i sin presentation en mer kritisk syn på D-vitamin. Skillnader i analysmetoder, säsongsvariation, fettmassa, nutritionsstatus (till exempel kalciumintag) och genetiskt individuell biotillgänglighet av 25-hydroxyvitamin D gör att det är svårt att ange gränsvärden för när man ska rekommendera tillskott. Michaëlsson menar att befintliga bevis inte stöder den gängse uppfattningen att D-vitamin motverkar osteoporos, frakturer och sjukdomar.

D-vitamin stimulerar upptaget av kalcium i tarmen och njuranas resorption av kalcium för att upprätthålla tillräckliga nivåer av joniserat kalcium i blodet. Under perioder av D-vitaminbrist ökar nedbrytning av benväv som en följd av minskat kalciumupptag och leder till minskad mineralisering i skelettet.

Den största källan till D-vitamin är den mängd som bildas i huden i solljus. Säsongsmässiga skillnader på 15-35 nanomol per liter ses mellan vinter och sommar, såväl på höga breddgrader som i tempererade klimat. När man definierar D-vitaminbrist måste man ta hänsyn till årstidsvariationer. Detta bör också beaktas när man studerar sambandet mellan D-vitamin och hälsa respektive sjukdom.

– Rakit är bara toppen av ett isberg, menar Michaëlsson. Låga nivåer av D-vitamin påverkar ett flertal diagnoser och sjukdomstillstånd, till exempel osteoporos, hjärt-kärlsjukdom och vissa cancerformer – men det krävs mer forskning för att säkerställa att supplementering med D-vitamin inte orsakar negativa hälsoeffekter. Den viktigaste uppgiften just nu är att definiera vilka nivåer som är optimala.

Det kan finnas risker förknippat både med låga och höga nivåer av D-vitamin, vilket även gäller för många andra näringsämnen. Att ge kosttillskott med höga doser D-vitamin till personer utan konstaterad brist kan innebära en hälsorisk. Nya observationsstudier och randomiserade kliniska studier har visat ökad risk för sjukdom vid höga nivåer av 25OHD-koncentrationer och med hög dos kosttillskott.

Abstracts, publicerade online i tidskriften Food & Nutrition Research
Denna föreläsning är Program no. 112.

 

// Kajsa Asp Jonson

Taggar:

banner