Vegetabiliska omega-6 fetter ökar inte inflammation

Publicerat i: 
Publicerat 2016-06-10

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 1, 2012

Aktuell avhandling

En avhandling från Uppsala universitet visar att ett ökat intag av den fleromättade fettsyran linolsyra och ett minskat intag av mättat fett skulle kunna minska vissa tecken på inflammation i kroppen.

 

>> text: Helena Bjermo, med dr, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Klinisk nutrition och metabolism.

Typen av fett i kosten är kopplat till risken för typ 2-diabetes (1) och hjärtkärlsjukdom (2). Vid utvecklingen av dessa folksjukdomar tros en låggradig inflammation spela en roll. Inflammatoriska molekyler har bland annat visats kunna hämma insulinsignalering och därmed bidra till insulinresistens (3) samt påverka stabiliteten hos åderförkalkningsplack (4).

Tidigare har de långkedjiga omega-3 fettsyrorna ofta betraktats som antiinflammatoriska medan omega-6 fettsyror har tillskrivits proinflammatoriska egenskaper. Som grund för detta ligger framför allt att omega-6 fettsyran arakidonsyra (20:4 n-6) agerar som substrat för de inflammatoriska molekylerna eikosanoider (såsom prostaglandiner). Huruvida omega-6 fettsyror från växtfetter (linolsyra, 18:2 n-6) har några proinflammatoriska effekter hos människa är dock ännu oklart och kontrollerade kliniska studier behövs. Mättade fettsyror har visats kunna öka inflammationssignaler i cellstudier.

Observationsstudier

I avhandlingen ”Dietary Fatty Acids and Inflammation: Observational and Interventional Studies”, som försvarades vid Uppsala universitet under hösten 2011, undersöktes effekter av olika typer av fettsyror på en låggradig inflammation och oxidativ stress hos människa. I avhandlingen ingick två observationsstudier (5, 6) och två interventionsstudier (7, 8).

I de två observationsstudierna användes fettsyror i serum som biomarkör för kostens fettkvalitet. Resultaten visade att en låg andel linolsyra (omega-6) i serum var kopplat till högre koncentrationer av C-reaktivt protein (CRP). Detta kan tyda på att ett lågt intag av vegetabiliskt fett är associerat med ökad inflammation.

Vidare fann vi en koppling mellan en hög andel enkelomättade fettsyror och höga CRP-nivåer, samt en hög uppskattad stearoyl coenzymA-desaturasaktivitet. I de studerade svenska grupperna skulle detta fettsyramönster delvis kunna spegla ett högt intag av animaliskt fett, eftersom animaliskt fett är en stor källa till enkelomättat fett i Sverige (9) jämfört med till exempel runt Medelhavet, där enkelomättat fett i första hand kommer från olivolja.

Interventionsstudier

De två interventionsstudierna utfördes på personer med metabola syndromet och bukfetma. I den ena studien jämfördes två högfettkoster rika på antingen mättat eller enkelomättat fett med två lågfettkoster med eller utan berikning av långkedjiga omega-3 fettsyror. Efter tolv veckor sågs inga effekter på inflammation eller oxidativ stress vid någon av kosterna.

I den andra interventionsstudien undersöktes effekter av en kost hög på antingen linolsyra (omega-6) eller mättat fett. Efter tio veckor med högt intag av linolsyra (framför allt solrosolja) fann vi inga tecken på ökad inflammation eller oxidativ stress. Istället kunde vi se en sänkning av vissa inflammationsmarkörer, jämfört med den smörbaserade kosten med hög andel mättat fett. Resultaten indikerar en viss antiinflammatorisk effekt av linolsyra och/eller en proinflammatorisk verkan av mättat fett.

Summering

Sammantaget fann vi alltså inga antiinflammatoriska effekter av omega-3 fettsyror. Detta skulle kunna bero på att dosen omega-3 var relativt låg eller att eventuella effekter är svagare än man tidigare trott. Vidare fanns inga tecken på att omega-6 fettsyran linolsyra skulle ha några ogynnsamma effekter på inflammation eller oxidativ stress. Istället tyder resultaten på att ett ökat intag av linolsyra och ett minskat intag av mättat fett skulle kunna minska vissa tecken på inflammation i kroppen.

Detta är av betydelse eftersom linolsyra utgör majoriteten av det fleromättade fett vi äter och finns i stor mängd i vegetabiliska oljor, vissa matfetter, frön och nötter. En dämpad inflammation kan på längre sikt tänkas minska risken för folksjukdomar såsom till exempel diabetes och hjärtkärlsjukdom. Ytterligare forskning behövs för att hitta den fettsammansättning i maten som effektivast motverkar en förhöjd kronisk inflammation. ••

Referenser

1. Riserus U, et al. Dietary fats and prevention of type 2 diabetes. Prog Lipid Res 2009; 48: 44-51.

2. Skeaff CM, Miller J. Dietary fat and coronary heart disease: summary of evidence from prospective cohort and randomised controlled trials. Ann Nutr Metab 2009; 55: 173-201.

3. Donath MY, Shoelson SE. Type 2 diabetes as an inflammatory disease. Nat Rev Immunol 2011; 11: 98-107.

4. Libby P, et al. Inflammation in atherosclerosis: transition from theory to practice. Circ J 2010; 74: 213-220.

5. Petersson H, et al. Serum fatty acid composition and indices of stearoyl-CoA desaturase activity in middle-aged men. Br J Nutr 2008; 99: 1186-1189.

6. Petersson H, et al. Relationships between serum fatty acid composition and multiple markers of inflammation and endothelial function in an elderly population. Atherosclerosis 2009; 203: 298-303.

7. Petersson H et al. Effects of dietary fat modification on oxidative stress and inflammatory markers in the LIPGENE study. Br J Nutr 2010; 104: 1357-1362.

8. Bjermo H, et al. Effects of n-6 polyunsaturated fat compared with saturated fat on liver fat, lipoproteins and inflammation in abdominal obesity: a randomized controlled trial. Accepterat för publikation i Am J Clin Nutr.

9. Becker W, Pearson M. Riskmaten. Kostvanor och näringsintag i Sverige. Uppsala, Sverige: Livsmedelsverket; 1997-98.

Fakta

Fettsyror kan vara mättade, enkelomättade eller fleromättade beroende på om de innehåller dubbelbindningar, samt antalet sådana. Ju fler dubbelbindningar en fettsyra har desto mer oregelbunden är dess form och desto mjukare blir fettet. Mättade fettsyror innehåller inga dubbelbindningar, enkelomättade fettsyror har en dubbelbindning och fleromättade fettsyror har två eller flera dubbelbindningar (figur 1).

De fleromättade fetterna delas in i omega-3 och omega-6 beroende på var deras dubbelbindningar är placerade i fettsyrakedjan, det vill säga om den första dubbelbindningen sitter vid tredje eller sjätte kolatomen räknat från fettsyrans metylände. Linolsyra (18:2 n-6) och α-linolensyra (18:3 n-3) är så kallade essentiella fettsyror och måste tillföras via maten för att upprätthålla en normal tillväxt och funktion hos vävnader. Övriga fettsyror kan även bildas i kroppen genom enzymer som kallas desaturaser (inför dubbelbindningar i kolskelettet) och elongaser (tillför nya kolatomer till kolskelettet).

Enzymet stearoyl coenzym-A desaturas omvandlar mättade fettsyror till enkelomättade fettsyror i kroppen. Ett indirekt sätt att uppskatta desaturasaktivitet är att använda fettsyrakvoter. Generellt kan man säga att mättade fettsyror i kosten framför allt förekommer i animaliska fetter medan omättade fettsyror finns i stor mängd i vegetabiliskt fett. Den vanligaste fleromättade fettsyran i kosten är linolsyra (18:2 n-6). De långkedjiga omega-3 fettsyrorna finns framför allt i fet fisk.