Nya rön om tarmeffekter av sötningsmedel och emulgeringsmedel

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 4, 2015

Nya rön tyder på att vissa sötningsmedel och emulgeringsmedel påverkar tarmfloran. Eftersom vi idag vet att tarmfloran har stor betydelse för vår hälsa är de nya rönen intressanta, men de föranleder inte i sig anledning att ifrågasätta säkerheten av sötningsmedel och emulgeringsmedel som tillsatser, i de mängder de får användas.

>> text: Susanne Bryngelsson, Ulrika Gunnerud, SNF Swedish Nutrition Foundation, Lund. susanne.bryngelsson@snf.ideon.se

Under 2014 publicerades en vetenskapligt intressant studie i tidskriften Nature, där man både i musstudier och i en kort (sju dagar) intervention med människor fann att ett högt intag av sackarin (fem milligram per kilo kroppsvikt och dag) ändrade tarmflorans sammansättning (1). Aspartam och sukralos gav inte samma uttalade effekt. Den förändrade tarmfloran orsakade i sin tur försämrad glukostolerans, vilket är ett förstadium till typ 2-diabetes.

I samma tidskrift publicerades tidigare i år också en musstudie som enlig tförfattarna visar att emulgeringsmedel gav förändrad tarmflora, en låggradig inflammation, en modest men signifikant viktökning, ökad andel fettmassa och försämrad glykemisk kontroll, jämfört med en kontrollgrupp (2). Lösningarna som mössen åt under 12 veckor innehöll antingen 0,5 eller 0,1 procent polysorbat-80 (E 433) eller karboximetylcellulosa (E 466). I möss utan tarmflora noterade man inte några effekter. Författarna drar därför slutsatsen att effekterna beror på ett samspel mellan de aktuella tillsatserna och tarmfloran, även om man inte kan utesluta direkta effekter på tarmen. Den föreslagna mekanismen är att emulgeringsmedel påverkar genomsläppligheten i tarmens slemhinna, vilket påverkar samspelet mellan mikrofloran och tarmen, som i sin tur leder till inflammation i tarmen och orsakar sjukdomar, till exempel metabolt syndrom och fetma. I studien diskuteras inte det faktum att polysorbat-80 och karboximetylcellulosa rimligen har olika mekanismer i tarmen. Polysorbat-80 är en ytaktiv substans som används som stabiliserings- och emulgeringsmedel, medan kaboximetylcellulosa är ett förtjocknings- och stabiliseringsmedel, som inte har de ytaktiva egenskaper som är typiska för emulgatorer. Den ökade andelen fettmassa var kopplad till ett högre energiintag. Studien motsäger alltså inte det faktum att viktökning beror på ett ökat energiintag. Författarna menar att studien indikerar att faktorer som medför förändringar av tarmfloran och orsakar låggradig inflammation i tarmen skulle kunna vara en del av förklaringen bakom ett ökat energiintag.

Höga doser

I båda de ovan nämnda studierna var intaget av de studerade substanserna högt. Intaget av sackarin motsvarar ADI för sackarin, vilket inte är sannolikt att konsumenter i Sverige kan komma upp i, eftersom sackarin inte är vanligt förekommande. Den mängd emulgeringsmedel som mössen fick i sig med en enprocentig lösning, omräknat per kroppsvikt, motsvarar 140 liter yoghurt per dag, för en 70 kilos person. Med 0,1-procentig lösning motsvarar mängden således cirka 14 liter yoghurt. En jämförelse per kilo kroppsvikt är eventuellt mindre relevant när det handlar om effekter som sker lokalt i tarmen, jämfört med när det handlar om effekter som sker efter absorption i kroppen. Jämförelsen visar dock att det är stora mängder av emulgeringsmedlen som passerat tarmen i den aktuella studien.

Möss och människor olika

Alla substanser som når tarmen kan i teorin påverka tarmhälsan, antingen direkt eller genom interaktion med tarmens bakterier. Det är idag också väl känt att tarmfloran har betydelse för immunförsvaret och spelar en viktig roll vid inflammatoriska tarmsjukdomar. Det är därför viktigt med ökad kunskap om hur tarmfloran påverkas av det vi äter. Det finns dock viktiga anatomiska skillnader och skillnader i tarmens bakteriesammansättning mellan människa och mus/råtta. Man ska därför generellt vara mycket försiktig med att överföra studieresultat från mus/råtta direkt till människa (3).

I tidigare djurstudier, som utförts enligt internationella riktlinjer för toxicitetsstudier och som ligger till grund för nuvarande riskvärdering, har man inte sett någon påverkan av emulgeringsmedel på kroppsvikt. Författarna konstaterar också att det behövs fler studier, som bekräftar effekterna och studier på människa för att avgöra om E 433 eller E 466 har någon påverkan på hälsan hos människor.

Vetenskapligt intressanta rön

De två studierna har rest flera frågeställningar, som är vetenskapligt intressanta att undersöka vidare. Till exempel, är den aktuella mekanismen som föreslås ligga bakom effekterna av E 433 allmänt gällande för alla emulgeringsmedel? Påverkar emulgeringsmedel tarmhälsan, energiintag och viktutveckling hos människor? Vid vilka intagsnivåer? Om mekanismen är allmänt gällande och kan visas hos människa, behöver man i den fortsatta diskussionen om emulgeringsmedels hälsomässiga effekter beakta det totala intaget av emulgeringsmedel. Det finns även naturligt förekommande ytaktiva ämnen i maten, som skulle kunna fungera på motsvarande vis som tillsatta emulgeringsmedel i tarmen. Den vetenskapliga frågeställningen om hur denna typ av substanser påverkar tarmfloran är med andra ord bredare än att endast gälla för tillsatta emulgeringsmedel. Motsvarande resonemang gäller för E 466 och förtjocknings- och stabiliseringsmedel.

I sötningsmedelsstudien har man bekräftat i en korttidsstudie att ett högt intag av sackarin påverkar glukostoleransen hos personer som inte vanligen äter sackarin. För säkrare slutsatser om betydelsen av sackarin i relation till effekter på tarmfloran och glukostolerans behöver man dock undersöka om effekterna kvarstår över tid och vid lägre doser. Det är också intressant att jämföra flera olika sötningsmedel, för att klarlägga hur generella dessa effekter är av sötningsmedel. En möjlig förklaring till att olika sötningsmedel tycks ge olika effekt i tarmen skulle kunna vara att de i olika grad bryts ner och absorberas i tarmen.

Vetenskapligt är de två studierna alltså mycket intressanta, men de föranleder inte i sig anledning att ifrågasätta säkerheten av livsmedel som innehåller sötningsmedel, emulgeringsmedel, förtjockningsmedel eller stabiliseringsmedel. ••

Nya rön om hur maten påverkar tarmfloran är intressanta. Det finns dock viktiga anatomiska skillnader och skillnader i bakteriesammansättning mellan möss/råttor och människor. Man bör därför vara generellt försiktig med att direkt överföra studieresultat från mus/rått till människa.

Referenser

3. Nguyen TLA, et al. How informative is the mouse for human gut microbiota research?. Disease Models & Mechanisms 2015. doi:10.1242/dmm.017400.

Mer om emulgering-, stabiliserings- och förtjockningsmedel

Emulgeringsmedel är så kallade ytaktiva substanser som minskar ytspänningen mellan två icke blandbara ämnen, till exempel vatten och olja. Vid tillsats av emulgeringsmedel kan det ena ämnet fördelas i det andra. Inom livsmedelsindustrin används emulgeringsmedel till exempel för att underlätta blandning av fett- och vattenbaserade ingredienser. Förtjockningsmedel och stabiliseringsmedel används bland annat för att göra livsmedel mer trögflytande och för att förhindra emulsioner att skära sig, genom att binda vätska. Totalt finns 84 emulgerings-, förtjocknings- stabiliserings och geleringsmedel godkända för användning som tillsatser i livsmedel.

E 433 och E 466 får användas i Sverige, men är inte vanligt förekommande. Det är vanligare att använda lecitin eller pektin. E 433 får enligt EU-regler tillsättas med maximalt 1000 milligram per liter eller kilogram (en procent) i livsmedel som glass, godis och smaksatt yoghurt eller maximalt 5000 milligram per kilogram i exempelvis frysta fiskprodukter. E 466 får tillsättas utan mängdbeskrivning, dock inte mer än vad som behövs, i livsmedel som grädde och bordssötningsmedel (flytande, pulver och tabletter).

Enligt EU-kommissionens program för den omprövning av alla sedan tidigare godkända tillsatser ska omprövningen av emulgeringsmedel vara klar senast den 31 december 2016. E 433 ingår bland ett tjugotal emulgeringsmedel som enligt programmet har högre prioritet.

Artikeln baseras på en rapport av författarna som finns på SNF:s hemsida.

Mer läsning:

Tillsatsrapport 2015 på SNF Swedish Nutrition Foundations hemsida >>