Mat och hälsa i media: Mer kunskap behövs

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 2, 2012

Referat

Media har en stor makt och påverkar människors kunskap och beteenden. För att frågorna kring mat och hälsa i media ska bli tydligare krävs att forskare, organisationer och myndigheter engagerar sig mer.

>> text: Lennart Wikström, Cultimedia Information, Klågerup.

För de flesta som lämnat skolan utgör olika media den mest betydande kanalen för kunskap, inte bara om mat och hälsa. Media spelar en allt viktigare roll för hur vi formar vår världsbild. Idag lägger vi i genomsnitt närmare sex timmar om dagen på olika medier.

Media är samtidigt förknippade med flera intressanta paradoxer. En är att trots att journalister inte tillmäts någon högre trovärdighet tar vi lätt till oss innehållet i det de skriver. En annan är att när vi läser om ämnen som vi är insatta i kan vi notera att fakta ofta är ofullständigt och ibland felaktigt återgivna.

– SNF vill gärna bidra till en mer saklig och nyanserad rapportering kring mat och hälsa i media. Vi börjar med att sätta oss in i området och långsiktigt arbeta för att sprida mer kunskap, sade Annika Åhnberg, ordförande för SNF Swedish Nutrition Foundation, vid SNF:s seminarium ”Mediet – om mat och hälsa i media” i Lund den 24 april.

Stor publik är målet

Massmedia följer en kommunikationsprocess, där syftet är att få så stor publik som möjligt i form av antal läsare, tittare, lyssnare eller klick på nätet. I grunden gör alla medier oavsett om det är en stor nyhetsredaktion eller en enskild bloggare på nätet ett urval, där vissa nyheter, fakta och bakgrund väljs ut på bekostnad av andra. Budskapet och formen byggs sedan upp beroende på vilken kanal det är frågan om.

Artiklar och inslag framställs med påverkan från flera aktörer. Journalisterna skriver artiklarna, men rubriksättning, utrymme, placering och uppföljning bestäms av nyhetschefer och redigerare. Frekvens och utrymme talar om vad som är viktigt. Medierna påverkar vår verklighetsuppfattning om vilka teorier som gäller, genom ordval samt vilka åsikter som vädras.

Women´s Health Initiative

Som exempel på hur budskap om kost och hälsa hanteras i media lyfte Charlotte Nygren, docent vid Institutionen för kostvetenskap, Umeå universitet, fram presentationen av resultaten från den stora studien Women´s Health Initiative 2006.

Feltolkat argument i debatt

– När den här undersökningen presenterades kom den i ett sammanhang då mängd fett och fettkvalitet i relation till övervikt, hjärt-kärlsjukdom och diabetes diskuterades mycket, både i USA och Sverige, sade Charlotte Nygren. Detta påverkade utformningen av artiklar och inslag i media.

– Rubriksättningen kom att handla om de uteblivna effekterna av minskat fettintag. Inte i något medium förekommer bröstcancer i rubrik, och endast en rubrik om att det gäller kvinnor. Det budskap som formulerades blev att minskat fettintag inte ger några eller bara små hälsovinster. Den enda informationen om kosten är att det handlar om minskat fettintag eller fettsnål kost, inte vilka förändringar som gjordes i kosten.

De källor som användes var pressmeddelanden, inte originalartiklarna. Andra källor var intervjuade experter och andra massmedier, där Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter gav stort genomslag.

Journalisternas vardag styr

– Dagstidningsjournalisterna fick ett stort inflytande över hur rapporten vinklades och deras vardag präglas av tidsbrist, litet utrymme och konkurrens. Det i sin tur leder till medielogikens förenkling, tillspetsning och vinkling. I det här fallet kom väldigt lite att handla om det som studien handlade om, nämligen kvinnor och förekomsten av bröstcancer, sade Charlotte Nygren.

– Personifiering och konkretisering gjorde också bevakningen anekdotisk och med märkliga exempel, exempelvis frågor kring människors pizzavanor, något som inte alls förekom i studien.

– I opinionsbildningen användes studien för att underminera Livsmedelsverkets trovärdighet och eftersträva ändrade kostråd, sade Charlotte Nygren. I debatten hamnade myndigheten och experter som inte ifrågasatte gällande kostråd i en försvarsposition och anklagades för att gå livsmedelsindustrins ärenden.

– Effekterna av hur rapporteringen påverkat människors förståelse av kost- och hälsasamband är svåra att avläsa, men i flera fall kan vi fortfarande se rena förvrängningar i olika referenser till WHI-studien. Genom medierna har budskapet gått igenom en metamorfos och blivit till argument för lågkolhydratkost, men ingenting nämns om bröstcancer, som egentligen var huvudbudskapet.

Kompetensbrist viktigare än tidsbrist

– I min värld är det stor skillnad mellan hur olika medier behandlar frågor kring mat och hälsa, sade Pia Rehnquist, nyhetschef på Sydsvenska Dagbladet i Malmö. Enligt min uppfattning är det framförallt kvällsmedierna som har en bristfällig journalistik, och inte gör skillnad mellan stort och smått.

– Samtidigt har mat och hälsa högt läsvärde och är ytterst angeläget, och prioriteras därför på de flesta redaktioner. Men det råder tidsbrist, utrymmet är begränsat och konkurrensen hård. Dessutom saknar många kompetens att sätta sig in i och analysera forskningsrapporter, och kompetensbristen är viktigare än tidsbristen. Samtidigt kan inte alla redaktioner ha specialkompetenser inom alla områden.

De viktigaste källorna är enligt Pia Rehnquist pressmeddelanden, TT och andra medier. Det är sällan journalisterna går direkt till källan, vilket beror på både tids- och kompetensbrist.

– En av de starkaste trenderna i journalistiken är förmänskligandet, som blir en viktig del av hur redaktionerna tar upp och belyser olika frågor. Det finns ingen bra nyhet utan den mänskliga vinklingen. Vi vill ju bli lästa, och då är uppdraget att göra en tidning som folk vill läsa. Men på lång sikt är vår affärsidé trovärdighet, något som kanske kommer bort i det dagliga arbetet.

Polarisering

En central del av medielogiken är polariseringen, det vill säga konflikter eller olika positioner där det finns en tydlig skillnad i makt och inflytande.

– När media vill sätta två olika vinklingar mot varandra använder vi oss ofta av olika specialister och auktoriteter, där deras inställning från början är känd och en del av budskapet. Det leder också till att de ofta får uttala sig om frågor som ligger utanför deras eget område, så kallad auktoritetsoverspill, något som riskerar att undergräva både mediets och expertens trovärdighet och goda rykte.

David mot Goliat är också alltid intressant, och där kan konflikten i sig vara viktigare än vad konflikten handlar om, något som i viss mån förklarar det mediala intresset för enskilda personer som ifrågasätter myndigheternas rekommendationer.

– Eftersom få journalister har tid eller kompetens att gå till originalkällorna och följa forskarna närmare är det otroligt viktigt hur forskningen presenteras. Där har forskarna och universitetens pressavdelningar en viktig roll att fylla, avsluta Pia Rehnquist.

Myndighet med förlorad auktoritet

– Kostdebatten utgör en liten del av publiciteten kring Livsmedelsverket i media, men tar upp en stor del av vår tid, berättade Lukas Linné, pressekreterare på Livsmedelsverket, Uppsala. Vi får störst uppmärksamhet i lokalpressen, och det är också där de flesta negativa artiklarna har förekommit. På grund av det låga antalet artiklar har några få skribenter påverkat innehållet mycket.

Den kritik som framförts har varit riktad mot Livsmedelsverkets kostråd, och argumenten har varit att de saknar vetenskaplig grund, att de kan leda till ökad risk för ohälsa och att verket styrs av industrin.

– I bloggosfären är 77 procent av inläggen om Livsmedelsverket kritiska, och det finns ett kluster av intressenter kring exempelvis lågkolhydratkost, som framför en mer hätsk kritik. Åsikter framförs som sanningar och kritiken går ofta ut på att verket är bakåtsträvande. Det finns en uttalad vi och dom-känsla som är svår att bemöta.

– Media har en tydlig inriktning mot konflikt när det gäller mat och hälsa. Fokus är på dieter och inställningen till enstaka undersökningar och rapporter är okritisk. Enstaka anekdoter med sanningsvittnen får samma vikt i artiklarna som den forskning som är gedigen och vilar på stadig grund.

– Inställningen till verket är mer kritisk än till forskare som sådana, myndighetens roll som auktoritet har försvunnit.

Urspårad transfettkampanj

Peter Wannding, kommunikationsansvarig på Livsmedelsföretagen (Li), lyfte fram ett exempel på hur enskilda journalister kan bedriva så kallad kampanjjournalistik och utnyttjar konsumenternas oro.

– I en av de större morgontidningarna har en vetenskapsjournalist bedrivit en kampanj mot transfett, och då gått ut med budskap om hur småkakor kan orsaka stroke, sade Peter Wannding. Kopplingen skulle vara att småkakor innehåller vegetabiliskt härdat fett och därmed transfett, något som enligt Konsumentföreningen Stockholms undersökning Myter om maten visar att åtta av tio konsumenter oroar sig för.

Sanningen är att Livsmedelsverkets stickprovsundersökning visar att industriella transfetter numera bara finns i få livsmedel, oftast importerade kakor och kex. Den svenska livsmedelsindustrin har sedan länge på frivillig basis i stort sett helt fasat ut den typen av fetter. De halter som förekommer ligger långt under de gränsvärden som föreslås i den av riksdagen beslutade lagstiftningen.

– Det är ett problem för industrin när de förändringar och förbättringar som görs inte kommer till konsumenternas kännedom. Det underlättas inte heller av att journalisterna som ska granska branschen själva ger svaren. Kändisar och bloggare upphöjs till experter och påståenden får stå oemotsagda, menade Peter Wannding.

Forskarens eget ansvar

Forskarna har själva ett ansvar för att deras budskap inte förvanskas i media, och därför är kommunikation med media viktig.

– Det finns många som utnämner sig till kostexperter och kan behöva bemötas, sade Emily Sonestedt, med dr och forskare vid institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet.

– Det handlar om att väcka intresse för vetenskap. Att formulera sig så att allmänheten förstår budskapen är också utvecklande för den egna forskningen. Mellan forskaren och allmänheten finns ofta journalisten, men sociala medier ger en ny möjlighet.

– Som forskare är man ofta rädd att misstolkas om man förenklar sitt budskap. Men man ska inte förakta sin kunskap av rädsla för att någon detalj ska bli fel. Väljer man att vara tyst lämnar man utrymme för andra, som kanske har sämre kunskap i frågan. Samtidigt är det viktigt att avstå från att uttala sig i frågor som ligger utanför det egna kompetensområdet.

– Ett annat hinder för forskarna att synas mer mot allmänheten är att det råder brist på tid och incitament. Populärvetenskapliga publikationer och information till allmänheten är inte meriterande i den akademiska världen.

Fler forskare behövs

Sonestedts råd till forskare som vill bidra till att sprida forskningsinformation till allmänheten är att förstå syfte med och målgrupp för texten, plocka fram det viktigaste budskapet och att använda ett språk som målgruppen förstår.

– Ta egen kontroll över kommunikationen, be att få förbereda dig om du blir kontaktad, be att få läsa texten i efterhand och skriv gärna dina egna pressmeddelanden.

– Vi har ett ansvar som forskare att vara synliga. Ta chansen och odla relationen med media, förklara vetenskapens pusselbyggande, att en enstaka studie inte är hela sanningen. Vi behöver fler forskare i kostdebatten, avslutade Emily Sonestedt.

Gemensamt ansvar för folkhälsan

Även i den avslutande diskussionen kring frågan ”Mat och hälsa i media – hur vill vi ha det och hur kommer vi dit?” lyftes betydelsen av att fler forskare ger sig in i debatten, liksom vikten av att samverka. Få enskilda aktörer förfogar ensam över de mediala verktyg som behövs. De nya nordiska näringsrekommendationerna som presenteras under året ger en möjlighet för såväl myndigheter, forskare och företag att göra sig mer synliga och föra ut budskap om samband mellan mat och hälsa, som kan underlätta för konsumenten att göra hälsosamma val som bidrar till en god folkhälsa.

Om WHI

WHI var en randomiserad kontrollerad interventionsstudie (RCT) med syftet att undersöka hur ett minskat fettintag till 20 energiprocent hos en stor grupp kvinnor (60 000) som passerat menopaus påverkade risken att utveckla bröstcancer.

Kostregimen för den fettsnåla gruppen bestod av minst fem portioner frukt och grönt, och minst sex portioner spannmålsprodukter. I försöksgruppen lyckades 14 procent nå målet 20 energiprocent fett. Även i kontrollgruppen, som skulle fortsätta att äta sin normala kost, minskade fettintaget, dock inte i samma utsträckning som försöksgruppen.

De som sänkt sitt fettintag mest minskade sin risk för att få bröstcancer signifikant med 22 procent. För hela försöksgruppen minskade risken med nio procent, dock ej signifikant. Vid sidan om bröstcancer undersöktes även risken för colorectal cancer och hjärt- och kärlsjukdom, men för dessa sjukdomar fann man inga skillnader i risk mellan de båda grupperna.