Mat men inte näringsämnen förklarar viktökning bland vuxna

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 4, 2012

De nya Nordiska näringsrekommendationerna använder ett antal systematiska litteraturöversikter som viktigt bakgrundsmaterial. Eftersom viktutvecklingen också i Norden har varit oroväckande, var det naturligt att en av de systematiska litteraturöversikterna granskade just sambandet mellan kost och viktförändring.

>> text: Mikael Fogelholm, professor i näringslära, Institutionen för livsmedel- och miljövetenskaper, Helsingfors universitet.

Syftet med den systematiska litteraturöversikten om fetma var att ta reda på hur energigivande näringsämnen och livsmedel påverkar förändring av vikt, midjeomfång eller kroppsfett hos vuxna i studier med åtminstone ett års uppföljningstid, antingen utan föregående viktminskning eller efter minst fem procent medveten viktnedgång. Publikationer publicerade mellan 2000 och 2012 söktes främst i databasen PubMed. Endast observationsstudier (kohortstudier) eller interventionsstudier accepterades. Tvärsnittsstudier godkändes inte, eftersom det inte är möjligt att dra några slutsatser om orsakssamband från sådana studier.

Över 1 500 studier granskades

Den första litteratursökningen gav

1 517 sammanfattningar (abstracts), som två av arbetsgruppens medlemmar läste genom. Om båda personerna ansåg att studien inte gav svar på de aktuella frågorna utelämnades publikationen. Totalt 119 artiklar gick vidare till ett andra steg, då två andra medlemmar i gruppen läste genom de fullständiga artiklarna. På samma vis som tidigare utgick studien därefter om båda personerna ansåg att publikationen inte gav svar på de ställda frågorna. Slutligen återstod 50 vetenskapliga publikationer som blev kvalitetsvärderade i tre klasser (A, B eller C). Studier som kvalitetsgraderades till A eller B är väl genomförda och bra rapporterade. Studier med kvalitetsgrad C är däremot klart sämre och dessa uteslöts från evidensgraderingen.

Evidensgradering betyder att man anger en gradering för hur starka bevisen från litteraturen är. I fetmaöversikten kunde vi endast använda två graderingar; ”trolig” (eng. probable) eller ”möjlig” (eng. suggestive). Om bevisstyrkan bygger på endast ett par välgjorda studier kan den högsta evidensgraden bli ”möjlig”. Om tre till fyra studier pekar i en viss riktning, och inga andra studier motsäger detta, kan evidensen klassificeras som ”trolig”.

Fiber förebyggande mot viktökning

Det har av många ansetts vara ”allmänt känt” att fett gör oss feta, men att protein däremot förebygger fetma. Under de senaste åren har förespråkarna för lågkolhydratdieter också påstått att det är kolhydrater som gör att vikten ökar. Resultaten i den systematiska litteraturöversikten stödjer inga av de påståenden som nämns ovan (tabell 1).

Tabell 1. Resultat från en systematisk litteraturöversikt om kost och viktökning: samband mellan kost och viktändring i prospektiva befolkningsstudier (typ av mått på fetma anges inom parentes)

Det enda man kunde säga om sambandet mellan fetma och de energigivande näringsämnena i kosten (fett, protein och kolhydrater) var att ett rikligt intag av fiber förebygger fetma. I sju studier hade personer med högt intag av fiber en mindre ökning av vikt eller midjeomfång, jämfört med människor som åt lite fiber. I två studier kunde man inte finna något samband mellan fiber och förändring av vikt eller midjeomfång. Resultatet klassificerades som ”sannolikt”.

Två befolkningsstudier visade ett positivt samband mellan kostens energitäthet (MJ per kg) och viktökning. Inga studier visade motstridiga resultat, och evidensen graderades som ”möjlig” (högsta möjliga gradering utifrån två studier). Hög energitäthet antas ofta vara detsamma som hög fetthalt – fett har högre energitäthet än protein och kolhydrater. Kostens energitäthet beror dock också på till exempel intag av vatten- och fiberrika livsmedel, som frukt och grönt.

Två studier visade också att ett högt intag av produkter av fullkornsspannmål förebygger fetma. Intag av raffinerade spannmålsprodukter kunde däremot kopplas till viktökning. Med anledning av få studier graderades evidensen till ”möjlig”. Det fanns även få studier avseende sambandet mellan frukt eller grönt och viktförändring. Sambandet mellan frukt och förebyggande av fetma kunde ändå klassificeras som ”möjligt”.

Nötter intressant fynd

Ett intressant resultat var att en riklig konsumtion av nötter tycks hindra viktökning. Underlaget var tre befolkningsstudier med liknande resultat och därför blev evidensen ”sannolikt”. Det finns många som fortfarande tänker på nötter och mandlar som något onyttigt som man äter på en pub eller när man tittar på TV. Enligt de senaste forskningsrönen, åtminstone enligt befolkningsstudier, skulle nötter snarare kunna kallas för hälsokost.

Ett högt intag av nötter medför dock också ett högt energiintag, på grund av den höga fetthalten i nötter. Sambandet är därför till synes motsägelsefullt. Möjliga förklaringar kan vara att nötter ger en hög mättnad, att de bidrar till en högre energiförbränning eller att fettet i nötter inte tas upp lika effektivt som fett från andra livsmedel.

Olika samband för proteinkällor

För två viktiga proteinkällor, kött och mjölkprodukter, fann man helt motsatta samband mellan intag och viktökning. Inte en enda studie föreslog att mjölk eller mjölkprodukter skulle öka vikten. Flera publikationer visade däremot motsatta resultat, det vill säga att intag av mjölkprodukter var kopplat till mindre viktökning över tid. Det var dock endast en kombination av livsmedel som kunde klassificeras som ”möjligt”. I två studier påvisades ett samband mellan intag av mjölkprodukter med hög fetthalt och en mindre viktökning. Då det inte finns några bevis för att det är just mjölkfett som skulle vara mekanismen bakom mjölkprodukternas eventuella förebyggande effekt, drog vi slutsatsen att mjölkprodukter troligen förebygger fetma, oavsett (men inte på grund av) deras innehåll av mjölkfett.

Jämfört med mjölkprodukter var sambanden för kött och köttprodukter helt annorlunda. Tre studier har påvisat att ett högt intag av kött är relaterat till viktökning. Resultatet klassificerades som ”troligt”.

Kostmönster

Ett begränsat antal publikationer påvisade samband mellan kostmönster och viktförändring. I de här studierna gav man poäng enligt hur bra eller dåligt deltagarna uppfyllde krav för ett givet kostmönster, till exempel Medelhavskosten eller näringsrekommendationerna. Två studier kunde visa på att ett kostmönster enligt kostrekommendationerna förebyggde fetma. Evidensgraden var ”möjlig”.

Då de flesta samband mellan kost och vikt som redovisas ovan baserades på ett mycket begränsat antal studier, genomfördes också en analys där data avseende både BMI och midjeomfång, samt studier med resultat om likartade, fast inte nödvändigtvis precis samma livsmedel inkluderades (figur 1). Denna analys var inte en formell del av, men ett komplement till den systematiska analysen. Syftet med att kombinera flera studier var att få fram starkare riktlinjer. Även denna analys visade att fiberrika produkter, mjölk och mjölkprodukter, samt ett kostmönster enligt rekommendationerna är relaterade till en mindre viktökning. Raffinerade spannmålsprodukter, kött och köttprodukter och sockerrika produkter visade sig däremot vara relaterade till en större viktökning.

Figur 1. Resultat från en systematisk litteraturöversikt om kost och dess påverkan på vikten.

Uteblivna samband för näringsämnen kan förklaras

De samband som man funnit mellan mat/livsmedel och vikt enligt ovan kan ge en förklaring till varför enskilda näringsämnen inte tycks ha ett samband med utveckling av fetma. Till exempel är kött och mjölkprodukter båda proteinrika livsmedel, men har helt motsatt samband med vikt. Samma sak gäller kolhydratkällor; frukt och fullkornsspannmål tycks förebygga fetma, medan raffinerad spannmål och sockerrika produkter istället är kopplade till viktökning. Om man tittar närmare mer specifikt på sockerarter, kan man se att sockerarter från frukt är kopplat till mindre viktuppgång medan sambandet för sockerarter i till exempel läsk och godis snarare är det motsatta.

Möjliga förklaringar

Från det idag tillgängliga vetenskapliga underlaget kan vi inte säga varför vissa livsmedel och produkter förebygger fetma. Fiber, som minskar energitätheten, kan vara en möjlig orsak. I mjölkprodukter finns det kalcium som kan ha en roll i energiupptaget, men det är lika möjligt att till exempel bioaktiva peptider i mjölkprodukter kan bidra till bättre aptitreglering.

Det har pratats mycket om hur livsmedel och kost med högt glykemiskt index (GI) skulle kunna leda till stora svängningar i blodsockernivåer och därmed till ökade hungerkänslor. Det vetenskapliga underlaget kunde dock inte styrka en koppling mellan GI och viktändring. Dessutom har livsmedel som är relaterade till viktökning mycket varierande effekter på blodsockernivåerna efter måltid; lågt (kött), medelhögt (en del sockerrika produkter) eller högt (sockerrika produkter, raffinerad spannmål).

Styrkor och svagheter

Det är viktigt att beakta att den systematiska litteraturöversikten baseras framför allt på befolkningsstudier. Styrkan hos denna typ av studier är att de omfattar ett stort antal människor och att de pågår under lång tid, vissa under tiotals år. Tyvärr är man dock i befolkningsstudier tvungen att använda ganska enkla metoder för att studera kostintag och andra livsstilsfaktorer, vilket kan leda till stora felkällor avseende till exempel kostintag. Det kan också vara svårt att kontrollera så kallade förväxlingsfaktorer (eng. confounders). Därför är det möjligt att till exempel sambandet mellan intag av kött och viktökning åtminstone delvis kan förklaras av att de som äter rikligt med kött samtidigt har andra ogynnsamma levnadsvanor, som bidrar till en viktökning.

Två studier visade att ett högt intag av produkter av fullkornsspannmål förebygger fetma. Sambandet klassificerades som "möjligt".

Referens

Fogelholm M, et al. Dietary macronutrients and food consumption as determinants of long-term weight change in adult populations: a systematic literature review. Food Nutr Research 2012; 56: 19103.

Expertgruppen

Arbetsgruppen för fetma och övervikt bestod av Mikael Fogelholm, Helsingfors (ordförande), Ingibjörg Gunnarsdottir, Reykjavik, Sigmund Andressen, Oslo och Marjaana Lahti-Koski, Helsingfors.

Mer läsning:

Artikeln ”Dietary macronutrients and food consumption as determinants of long-term weight change in adult populations: a systematic literature review” i Food & Nutrition Research >>