Mat, matvanor och nutrition för barn och ungdomar

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 3, 2012

Referat från Nordiska Nutritionskonferensen 2012

Förändringar i total amningstid i Finland 1990–2010, användning av proteintillskott hos ungdomar på Island, förbättrad mat i förskolan i Norge och nya rön om den komplexa järnmetabolismen var några av de områden som presenterades i sessionen om nutrition för barn och ungdomar. Sessionen, som omfattade totalt elva föreläsningar, leddes av Agneta Yngve, Högskolan i Oslo och Akershus, Norge, och Hanna Lagström, Åbo center för barn- och ungdomsforskning, Finland.

>> text: Agneta Hörnell, professor, Institutionen för kostvetenskap, Umeå universitet, Umeå.

Hanna Lagström, Åbo center för barn- och ungdomsforskning, Finland, beskrev skillnader i spädbarnsnutrition och tillväxt de första 13 månaderna i Finland mellan början av 1990-talet respektive 2010, baserat på data från två studier; en interventionsstudie mot hjärt-kärlsjukdom som startade 1990 (Special Turku Coronary Risk Factor Intervention Project, Strip-studien, www.stripstudy.utu.fi) och en pågående familjestudie (Steps to the Healthy Development and Wellbeing of Children, www.utu.fi/cyri).

Jämförelsen visade att den totala amningstiden var längre 2010, jämfört med början av 1990-talet, för både pojkar och flickor. Den genomsnittliga totala amningstiden för pojkar ökade under denna tidsperiod från 6,6 månader till 8,6 månader. För flickor ökade den genomsnittliga totala amningstiden från 7,1 till 8,4 månader. Däremot sågs ingen signifikant förändring av den exklusiva amningen, även om puréer introducerades något senare nu än för tjugo år sedan.

Under motsvarande tidsperiod minskade födelsevikterna något för pojkarna medan de var stabila för flickorna. Vid 13 månaders ålder såg man dock att både pojkarna och flickorna födda 2010 var tyngre med en ökning av BMI på omkring 0,5 kg per m2 för båda könen. Vad det innebär för risken att utveckla övervikt senare i livet är oklart.

Amningsstudier

Ellen Trolle, Fødevareinstituttet, Danmarks Tekniske Universitet, rapporterade om mat- och näringsintag bland små barn (sex månader till tre år) från den senaste danska nationella studien (Danish National Survey of Dietary Habits and Physical Activity among Infants and Young Children, 2006-2007).

Kostintagsdata från drygt 1 700 slumpmässigt utvalda barn, baserade på 7-dagars förkodade kostdagböcker, visar att det genomsnittliga intaget av de flesta näringsämnen motsvarar rekommendationerna. Undantaget var järn och D-vitamin, för vilka intaget låg under rekommendationen. I likhet med andra studier var intaget av fleromättade fetter lägre och intag av mättat fett och protein högre än rekommenderat intag. En tredjedel av ettåringarna hade ett proteinintag som översteg rekommendationerna. Hälften av barnen som var två år eller äldre hade för högt rapporterat fettintag och en tredjedel hade ett intag av tillsatt socker på mer än tio energiprocent.

De isländska råden om spädbarnsuppfödning ändrades 2003. Man anslöt sig då till WHO:s rekommendation om exklusiv amning i sex månader istället för de tidigare fyra till sex månaderna, och betonade samtidigt värdet av delamning relativt ingen amning alls. Man rekommenderade också att undvika vanlig komjölk upp till två års ålder och istället ge en järnberikad ”follow-on formula”.

Asa Vala Thorisdóttir, Islands universitet och Landspitali – the National University Hospital, Island redogjorde för resultaten från en studie i vilken man studerat om föräldrarnas utbildningsnivå, ålder och inkomst påverkade hur väl de följde de nya amningsråden för att kunna fatta beslut om behovet av riktade satsningar.

Mammans utbildning visade sig vara den faktor som hade starkast samband med följsamheten till amningsrekommendationerna. Kvinnor med universitetsutbildning hade till exempel nästan två månader längre amningstid än de med tio till tolv års skolgång (8,5 jämfört med 6,6 månader). Däremot sågs ingen skillnad i utbildningens längd med hänsyn till hur länge de ammade exklusivt.

Förbättrad mat i förskolan i Norge

I Norge går 89 procent av barnen i åldrarna noll till sex år i förskola. Man har de senaste åren arbetat mycket med att förbättra maten i förskolan, efter att en rikstäckande undersökning genomförd 2005 visat på brister i matutbudet. Rektorer och förskolelärare besvarade då en enkät som visade att fiberrikt bröd, grönsaker och fisk serverades i begränsad omfattning, helfet mjölk var vanligt förekommande och att man ofta gav fett- och sockerrika produkter för att fira födelsedagar och liknande. För att åtgärda detta utarbetades nationella riktlinjer för maten i förskolan. Dessa publicerades 2007 och året efter startade speciella utbildningsinsatser riktade till personalen.

Lene Frost Andersen, Oslo universitet, Norge, rapporterade om resultaten från en uppföljande enkätstudie som genomfördes 2011 (rapporten finns tillgänglig via www.helsedirektoratet.no/publikasjoner). De satsningar som gjorts för att förbättra matutbudet verkade ha haft effekt. Andelen förskolor som serverade fiberrikt bröd och råa grönsaker hade fördubblats från 19 procent till 40 procent respektive 16 procent till 36 procent. Frukt serverades vid 89 procent av förskolorna jämfört med tidigare 78 procent. Man hade i större utsträckning övergått till magrare mjölkalternativ och 43 procent serverade oftast frukt och bär när något skulle firas, jämfört med tidigare 11 procent. Man såg också en ökning i andelen av personalen som ansåg att förskolan har ett ”stort” eller ”väldigt stort” ansvar för att medverka till att etablera goda matvanor bland barn.

Hur föräldrarna reagerade på dessa förändringar framgick inte av presentationen. När motsvarande förändringar genomfördes i Sverige skrevs många insändare i dagspress och bloggar där föräldrar protesterade eftersom de såg förändringarna som försök att banta barnen, samt att möjligheten att fira när någon fyllde år togs bort från barnen.

Dansk skolmåltidsstudie

I Danmark pågår Opus-projektet (Optimal trivsel, Udvikling og Sundhed for danske børn gennem en sund Ny Nordisk Hverdagsmad, www.foodoflife.dk/Opus), ett interventionsprojekt som verkar mycket spännande och ambitiöst. Opus handlar om att definiera och utveckla en ny nordisk kost (New Nordic Diet) som ett hälsosamt alternativ till den mer välkända ”medelhavskosten”. Den nya nordiska kosten är baserad på nordiska råvaror som tar hänsyn både till hälsa och välbefinnande för den enskilde och miljömässig hållbarhet. Dessutom har det vid utvecklandet av kosten setts som viktigt att maten ska vara läcker och tilltala barn. Opus består av olika delar som presenterades vid flera föreläsningar på konferensen.

Rikke Agnete Petersen, Köpenhamns universitet, Danmark, presenterade upplägget av ”Opus School Meal Study” som är en randomiserad interventionsstudie i vilken man vill studera hälsoeffekterna av att servera lagade skolmåltider baserade på den nya nordiska kosten. I Danmark tar barnen vanligtvis med skollunch hemifrån. I studien fick barnen också förmiddags- och eftermiddagsfika i skolan. Studien har genomförts bland barn i åldrarna åtta till elva år under skolåret 2011-2012.

Socioekonomiska skillnader i Göteborg

Maria Magnusson, Göteborgs universitet, Sverige rapporterade om resultat från en interventionsstudie som syftat till att förbättra barns matvanor och self-efficacy i ett område med låg socioekonomisk status. Begreppet ”self-efficacy” är ett beteendemedicinskt begrepp som blivit populärt inom många områden. Self-efficacy handlar om individens tilltro till sin egen förmåga att utföra ett speciellt beteende i en specifik situation.

I den nu rapporterade studien mättes self-efficacy som ”upplevd fördel med att ha en hälsosam livsstil” och matvanedelen fokuserade på intaget av mat och dryck rik på D-vitamin (fisk och mjölkprodukter) vid frukost, lunch och middag. Studien genomfördes som upprepade tvärsnittsmätningar bland barn i åldern elva till tolv år. Man kunde se tydliga förbättringar mellan 2003 och 2008, med ökat intag av livsmedel med högt innehåll av D-vitamin.

År 2008 jämförde man också med barn från skolor i områden med hög socioekonomisk status och man kunde då inte se någon statistiskt säkerställd skillnad i intag av D-vitaminrika livsmedel i de två områdena. Däremot fann man en stor skillnad i barnens upplevelse av fördelar med en hälsosam livsstil, där barnen från området med låg socioekonomisk status upplevde betydligt mindre fördel med att ha en hälsosam livsstil jämfört med barnen från området med hög socioekonomisk status.

Användning av proteintillskott

Anna Sigridur Ólafsdóttir, Islands universitet, presenterade resultat från en studie om användning av proteintillskott bland isländska 18-åringar. Utöver livsstils- och matfrekvensformulär skedde datainsamlingen med 24-timmars recall, konditionstest och mätning av kroppssammansättning med Dexa-scan (Dual Energy X-ray Absortiometry). Deltagarna delades in i tre grupper; de som åt proteintillskott minst en gång per vecka, de som åt det mer sällan och de som aldrig åt det.

Det var ganska vanligt att äta proteintillskott minst en gång per vecka i denna åldersgrupp, speciellt bland pojkarna där 31 procent regelbundet åt proteintillskott jämfört med 15 procent bland flickorna. De pojkar som åt proteintillskott hade högre rapporterat proteinintag från mat, var mer vältränade, hade mindre kroppsfett jämfört med de pojkar som inte åt proteintillskott. Dessutom ville pojkar som åt proteintillskott gå upp cirka sex procent i vikt medan pojkar som inte åt proteintillskott var nöjda med sin vikt.

Bland flickorna såg man inga gruppskillnader mellan de som åt och de som inte åt proteinkosttillskott. Pojkar och flickor angav också helt olika anledningar att äta proteintillskott. Bland pojkarna var huvudanledningen att man ville öka i vikt och bygga mer muskelmassa, medan flickorna ville gå ned fem till nio procent i vikt, oavsett vilken faktisk vikt de hade.

Effekter av specifika livsmedel och näringsämnen

Tidigare studier har rapporterat att en kost rik på långkedjiga omega 3-fettsyror sänker blodtrycket hos både barn och vuxna. I en uppföljning av sjuåringar, vars mödrar ätit fiskoljekapslar under amningen, fann man däremot förhöjt blodtryck, speciellt hos pojkar.

Lotte Lauritzen, Köpenhamns universitet, Danmark, presenterade ett delarbete inom Opus som visade att hög nivå av DHA (dokosahexaensyra) i blodet hos barn i åldern nio till elva år hade samband med både högre blodtryck och minskad fysisk aktivitet. Det tyder på att fysisk aktivitet kan vara en viktig faktor att ta hänsyn till vid studier av sambanden mellan intag av långkedjiga fettsyror och blodtryck.

Suvi M Virtanen, Institutet för hälsa och välfärd, Tampere universitetssjukhus and Tempere universitet, Finland, rapporterade från en finsk fall-kontrollstudie där man studerat effekten av kostvanor för risken att utveckla beta-cell autoimmunitet bland barn med så kallad HLA-medierad mottaglighet för typ 1 diabetes (HLA = human leucocyte antigen).

Intag av komjölk och komjölksbaserad modersmjölksersättning (formula) gav en liten, men signifikant ökad risk för beta-cell autoimmunitet. Man fann ingen effekt av syrade mjölkprodukter eller ost, medan intag av fisk minskade risken för beta-cell autoimmunitet något.

Mari Skar Manger, Universitetet i Bergen, Norge, presenterade ett projekt som studerat sambanden mellan status av folat och B12-vitamin och diarré bland barn i Indien. I en prospektiv studie följdes drygt 2 000 barn i New Dehli, i åldern sex till 30 månader och man jämförde barn i den lägsta kvartilen av plasmafolat med övriga kvartiler. Det visade sig att de med lägst folatstatus vid baslinjeundersökningen hade störst risk att få långvarig diarré, och risken var mer än dubbelt så stor för pojkar jämfört med flickor.

Komplex järnmetabolism

Järnbrist är vanligt förekommande i hela världen och i perioder med snabb tillväxt, till exempel under graviditet, spädbarnsåren och tonåren, är en god järnstatus extra viktigt. För att förebygga järnbrist är ökad kunskap om järnupptagsmekanismer viktigt.

Nathalie Scheers, Chalmers, Sverige, beskrev resultat från cellstudier om hur C-vitamin påverkar järnupptaget. Tidigare har man trott att den ökning av järnupptaget som man noterat vid intag av C-vitamin i samband med järnrika måltider bara berodde på att askorbinsyran reducerade Fe+3 till Fe+2 i tarmen.

De cellstudier som presenterades visar att regleringen av järnmetabolismen i cellerna är mer avancerad än så. Studierna tyder på att flera olika proteiner är involverade och att mängden C-vitamin verkar ha en u-formad effekt på upptaget. C-vitaminet stimulerade järnupptaget i cellvävnaderna initialt, men om man ökade C-vitamindosen kortades den tid som effekten kvarstod. Resultaten är intressanta, men behöver bekräftas i studier på människa.

I Norge infördes nationella riktlinjer för maten i förskolan 2007. En enkätuppföljning 2011 visar att satsningar som gjorts för att förbättra matutbudet har haft effekt.