Kostförändringar hos speciella befolkningsgrupper

Tidigare publicerad i Nordisk Nutrition nr 3-4, 2013

Risken för brist på D-vitamin är alarmerande hög bland invandrare av icke-västerländskt ursprung, särskilt bland kvinnor, inte minst gravida. Risken för karies är hög bland invandrarbarn i åldern 0–7 år, kopplat till ett högt intag av sockerhaltiga produkter. Därtill är övervikt och fetma vanligt i många invandrargrupper. Detta även är associerat till en ökad risk för diabetes och kranskärlssjukdom.

>> text: Per Wändell, professor, Centre for Family Medicine (CeFAM), Karolinska Institutet, Stockholm.

Föga är känt om effekter av kostförändringar hos minoritetsgrupper i de nordiska länderna, både vad gäller invandrare från icke-västerländska länder och regioner, och vad gäller ursprungsbefolkningar i Norden, som samer i norra Skandinavien och inuiter på Grönland. Förändrade matvanor hos invandrarbefolkningarna i Europa, Nordamerika och Australien har ansetts kunna leda till ett försämrat hälsoläge genom en ökad exponering för västerländsk matkultur, framförallt snabbmat.

Ett begränsat antal livsmedel anses kunna förutsäga kvaliteten på kosten och därmed också på hälsoutfallet allmänt, där intag av frukt, grönsaker, baljväxter, fullkornsspannmålsprodukter och fisk skulle ha en sjukdomsskyddande effekt, och intag av sötsaker, charkuterivaror, stekt mat och salta snacks en sjukdomsframkallande effekt. På grund av bristande samstämmighet både i studiedesign och i studieresultat, är det dock svårt att dra generella slutsatser om effekten av kostförändringarna på kostens allmänna kvalitet, generella kostmönster hos invandrare och risken för utveckling av kroniska sjukdomar.

Kostanpassning och kostövergång

Termen kostanpassning (eng. ”dietary acculturation”) definieras som den process när en minoritetsgrupp i samhället antar ätvanorna hos majoritetsbefolkningen. Termen kostövergång (eng. ”nutrition transition”) definieras som förändringarna i västerlandet under de senaste decennierna, med en mer kalorität och kaloririk kost samt minskad fysisk aktivitet.

Ackulturationsbegreppet kan tolkas på olika sätt, där ett tvådimensionellt synsätt kan resultera i fyra mönster; integrerad, assimilerad, separerad och marginaliserad. Integrerad kost betyder att kosten är anpassad men med bevarad etnisk identitet. Assimilerad kost innebär att kosten är anpassad enligt mainstreamkulturen, på bekostnad av den etniska identiteten. Separerad kost är inte anpassad och har en bevarad etnisk identitet. Marginaliserad kost har varken anpassats eller någon etnisk identitet.

Idealet är när hälsosamma kostmönster från ursprungslandet bevaras samtidigt med tillägnande av gynnsamma kostmönster från det nya hemlandet. Ofta tycks invandringen leda till en ökande grad av övervikt och fetma, med associerade sjukdomar som diabetes, högt blodtryck och kranskärlssjukdom. Samtidigt kan det befaras att olika bristtillstånd kan tänkas uppstå, framförallt avseende vitaminer.

Översiktsartikel inför nya NNR

Som en del av det vetenskapliga underlaget till de nya nordiska näringsrekommendationerna (NNR2012) genomfördes en litteraturgenomgång i syfte att granska det vetenskapliga underlaget för olika tillstånd eller sjukdomar både vad gäller kaloriöverskott och bristtillstånd framförallt hos de vanligaste icke-europeiska invandrargrupperna i Norden.

Sökningar utfördes i Medline/PubMed och i Swemed för artiklar som var publicerade åren 1990–2011. Söktermer som användes var inriktade på de olika nordiska länderna, gällande invandrare och olika etniska grupper, även från mer specifika ursprungsområden, på sjukdomar och riskfaktorer för detta, och även på specifika näringsbristtillstånd och kostförändringar. Studier avslutade före 1990 exkluderades.

Totalt 840 artiklar identifierades. I den primära analysen inkluderades 32 artiklar där det var möjligt att följa kostförändringar och koppla dem till sjukdomstillstånd, jämföra invandrargrupper med majoritetsbefolkningen, och att kunna tabellera data. I en sekundär analys identifierades 48 artiklar inom andra viktiga områden, som övervikt/fetma, hjärtkärlsjukdomar och riskfaktorer för detta, med diabetes, hypertoni och blodfettsrubbningar, men där inklusionskriterierna hölls mindre strikta, och även resultaten var svårare att tabellera.

Hög förekomst av D-vitaminbrist

För de artiklar om förhållanden hos samer i norra Skandinavien och inuiter på Grönland som identifierades, bedömdes underlaget inte vara av tillräckligt god kvalitet för en sammanställning. Hos samer kunde kostmönster vad gäller geografiska områden och samiskt ursprung ses, men däremot kunde förändringar över tid inte säkert dokumenteras. För inuiter på Grönland påverkas hälsoutfall av andra faktorer än kosten. Befolkningen i mindre byar äter mer marin föda (där miljögifter fungerar som en markör för marint födointag!), men har en lägre utbildningsnivå, med sociala problem, inkluderande alkoholproblem. Befolkningen i de större städerna intar mindre traditionell marin föda med mer av importerade frukt och grönsaker, har en högre utbildningsnivå och färre sociala problem.

I den primära analysen ingick D-vitaminbrist, järnbrist och karies. Hög förekomst av D-vitaminbrist (23 artiklar; övertygande evidens) identifierades hos invandrare av icke-västerländskt ursprung, framförallt hos kvinnor (både hos gravida och allmänt) och även hos barn.

Risk för rakitis och järnbrist

Risken att utveckla rakitis var 50 gånger högre hos barn i åldern 0-4 år födda i Danmark till föräldrar med invandrarursprung, jämfört med barn till danskfödda föräldrar. Risken för järnbrist (två artiklar) var hög hos gravida invandrarkvinnor (trolig evidensgrad) medan underlaget för barn var mer oklart (möjlig evidensgrad). Kariesförekomsten (sju artiklar) var hög hos förskolebarn (övertygande evidensgrad) och yngre skolbarn (trolig evidensgrad) med invandrarbakgrund, medan riskökningen inte vara lika tydlig hos tonåringar (ingen evidens).

I den sekundära analysen konstaterades en hög risk för övervikt och fetma (14 artiklar) i många invandrargrupper, framförallt av icke-västerländskt ursprung, dock inte i alla studier.

Avseende blodfettsrubbningar var underlaget begränsat (fyra artiklar), men det fanns en tendens till högre triglycerider (även hos invandrade inuiter i Danmark) och lägre HDL-kolesterol.

Även för hypertoni var underlaget begränsat (tre artiklar). Risken att utveckla hypertoni tycktes endast större hos finska invandrare i Sverige, och inuiter i Danmark, medan risken tycktes lägre hos icke-europiska invandrare jämfört med infödda nordbor.

Högre risk för diabetes

För diabetes identifierades två översiktsartiklar om diabetes hos invandrare, en om diabetes allmänt i de nordiska länderna (baserad på 17 originalartiklar) och en om graviditetsdiabetes hos invandrarkvinnor från södra Asien.

Den relativa riskökningen för diabetes, jämfört med den inhemska befolkningen, låg hos invandrare från Mellanöstern (även inkluderande Iran och Turkiet) på upp till 3,7 gånger för män och mellan 2,2 och 7,8 gånger för kvinnor. Riskökningen för invandrare från indiska subkontinenten var mellan 2,4 till 5,5 gånger för män och 2,3 till 11,7 gånger hos kvinnor. Den relativa riskökningen hos gravida kvinnor låg på 2,3 till 7 gånger i den allmänna befolkningen, och 5-10 hos invandrarkvinnor från södra Asien.

Därtill identifierades ytterligare två artiklar, varav den ena jämförde förekomsten av diabetes hos invandrare från Turkiet i Sverige, jämfört med situationen i ursprungsområdet i Turkiet. Förekomsten av diabetes hos män och kvinnor tillsammans var signifikant högre bland de som bodde i Sverige (11,8 procent) än bland de som bodde kvar i Turkiet (7,1 procent). Hos endast kvinnor var förekomsten i Sverige 12,8 procent, jämfört med 7,6 procent i Turkiet. Männen hade en signifikant högre förekomst av nedsatt glukostolerans, 17,8 procent mot 4,9 procent.

I en annan studie påvisades en högre förekomst av diabetes och nedsatt glukostolerans hos inuiter i Danmark jämfört med danskfödda, men inte signifikant högre jämfört med inuiter på Grönland.

Motstridigt angående kostvanor

Vad gäller kranskärlssjukdom fanns ett bra underlag (sju artiklar), framförallt beroende på stort material från registerdata. Generellt tycks risken vara högre i många invandrargrupper jämfört med infödda nordbor. För utomeuropeiska invandrare kan den högre risken för övervikt och fetma, och därmed också för typ 2-diabetes, spela en viktig roll.

Sett till förändring av kostvanorna hos invandrare (tio artiklar), det vill säga det som egentligen var i fokus för översikten, var resultaten motstridiga. Det fanns en tendens att anpassa sig till sämre västerländska vanor med högre intag av sockerhaltig mat och dryck samt av fettrik mat, men också en tendens att bibehålla kostvanor från ursprungsländerna med högt intag av frukt och grönsaker.

Sammantaget visar översikten att vissa sjukdomar och sjukdomsrisker med koppling till födointaget är klart förhöjda i en del invandrargrupper i Norden. Dessa betydande riskökningar kräver uppmärksamhet och förebyggande åtgärder både inom sjukvården och samhället i stort. •

Foto: Istockphoto

Referens

1. Wändell PE. Population groups in dietary transition. Food & Nutrition Research 2013: 57; 2013: 21668.