Hälsomärkningar i Europa – nyckelhålsmärkningen i jämförelse med andra märkningar

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 4, 2014

I år är det 25 år sedan Livsmedelsverket införde regler om märkning med symbolen nyckelhålet på livsmedelsförpackningar (SLVFS 1989:2). Sverige var tidigt ute att använda symbolmärkning inom nutritionsområdet jämfört med övriga nordiska länder, och även jämfört med andra länder i Europa.

>> text: Anita Laser Reuterswärd, tekn. dr. Arbetade vid Livsmedelsverket 2004 till juli 2014.

Budskapet för nyckelhålsmärkningen är: ”enklare för konsumenter att välja hälsosamt”. I Europa – och globalt – finns idag många typer av märkningar med detta syfte, utarbetade av myndigheter, NGOs (non-govermental organisations) eller industri. Alla har sin egen historia och är ganska olika i sin uppbyggnad och funktion.

Syftet med denna artikel är att jämföra nyckelhålet med tre motsvarande frivilliga europeiska märkningar: Choices skapad i Nederländerna, Traffic light från Storbritannien och GDA (Guideline Daily Amount) som den europeiska livsmedelsindustrin gemensamt infört. Det finns många publikationer om hur konsumenter använder dessa märkningar, men konsumentaspekten diskuteras inte i denna artikel. I artikeln diskuteras inte heller märkningen på restaurang och inte det vidare begreppet marknadsföring.

Front of pack

Nyckelhålet är en symbol och ett varumärke (1), Choices kallar sin märkning för ”positive nutrition logo” och är ett varumärke (2), Storbritannien kallar traffic light för ”signposting”, och GDA benämns av EU som en presentationsform för näringsinformation (3). Användningen av dessa märkningar baseras på två alternativa EU-förordningar; (EU) nr 1924/2006 om närings- och hälsopåståenden om livsmedel samt (EU) nr 1169/2011 om livsmedelsinformation till konsumenterna.

Gemensamt för de olika märkningarna är att de oftast används på framsidan av förpackningar vilket kallas "Front of Pack" (FoP). De relaterar alla på olika sätt till vetenskapsbaserade rekommendationer från erkända expertorganisationer om balansen mellan makronäringsämnen samt ändra intaget av fett, mättade fettsyror, sockerarter/tillsatt socker, salt och fiber.

Näringsprofiler – ett viktigt begrepp

En näringsprofil beskriver sammansättningen på ett visst livsmedel i ett visst sammanhang. Begreppet används i samband med reglerna om närings- och hälsopåståenden, 1924/2006. Senast den 19 januari 2009 skulle Kommissionen införa näringsprofiler för att reglera för vilka livsmedel företagen skulle få använda påståenden. Näringsprofilerna skulle inkludera kriterier för exempelvis mättade fettsyror, sockerarter och salt (artikel 4 i 1924/2006).

På uppdrag av Kommissionen ordnade European Food Safety Authority (Efsa) en konferens om näringsprofiler i oktober 2007, där bl.a. för- och nackdelar med de olika systemen ”livsmedelskategorier” och ”across the board” (samma villkor för alla livsmedel) diskuterades (4).

I flera år diskuterade Kommissionen och medlemsstaterna ett kategorisystem för näringsprofiler med kriterier för mättade fettsyror, sockerarter och salt. Systemets struktur liknade delvis nyckelhålsmärkningen. Det framkom att smakpreferenserna för sockerarter och salt skilde sig mycket mellan norra och södra Europa. Trots flera möten misslyckades Kommissionen därför i sitt arbete att fastställa näringsprofiler.

Det finns idag ingen tidsplan för när näringsprofiler ska införas. I Sverige tillämpades nyckelhålskriterierna som näringsprofiler för de nio hälsopåståenden som var tillåtna för respektive livsmedel, enligt den svenska Livsmedelsbranschens egenåtgärdsprogram, som gällde från 1990 fram till 2006 (1).

Nyckelhålsmärkningen

I slutet av 80-talet började ett flertal aktörer (bland annat ICA och KF) att använda egna märkningar. Livsmedelsverket ansåg att konsumenterna kunde bli vilseledda med många olika symboler och reglerade märkningen med nationell lagstiftning (1989:2) – inga andra symboler kunde användas: ”Märkning av livsmedel med en symbol som avser halten av fett, sockerarter, salt eller kostfiber får endast ske med en symbol som utformas enligt följande mönster (nyckelhålet) och som framställs i grönt eller svart tryck.” (LIVSFS 2005:9, LIVSFS 2009:6).

Livsmedelsverket registrerade symbolen som ett varumärke 1989, att gälla för ”låg halt fett, socker respektive salt och hög halt fiber” (5). Märket ®, som visar att symbolen är ett varumärke, inkluderades i föreskrifterna först 2005. I och med att EU-reglerna 1924/2006 om näringspåståenden började tillämpas i juli 2007, omregistrerades varumärket till att gälla ”fett, socker, salt och fiber”. Det finns ingen text i symbolen – den fungerar oberoende av konsumentens modersspråk. Budskapet på engelska är ”Healthy choices made easy”, (figur 1).

Figur 1. Nyckelhålet har funnits sedan 1989 och är Livsmedelsverkets varumärke om fett, socker, salt och fiber.

Från 15 till 25 kategorier

Den första versionen av nyckelhålsmärkningen innehöll 15 livsmedelskategorier med villkor endast för fett och fiber. Dock fanns ett sockervillkor för gruppen frukostflingor. De livsmedelsgrupper som ingick 1989 var mjölk- och köttprodukter (korv och färs), margarin och glass. Flera grupper med spannmålsprodukter av fullkorn som ger fiber fanns med. En grupp för färdigmatprodukter ingick (5).

I revideringen 2005:9 infördes villkor för sockerarter och salt (natrium), där det var relevant. Flera nya grupper som kött, fisk, frukt och bär, grönsaker samt vegetabiliska alternativ infördes så att det blev 25 livsmedelsgrupper (1). Livsmedelsgrupperna mesost/messmör samt glass, som innehåller mycket sockerarter, togs bort.

I revideringen 2009:6, som gjordes tillsammans med livsmedelsmyndigheterna i Danmark och Norge som då började använda nyckelhålsmärkningen, ingår även oljor och flytande fett. Ännu en nordisk revidering notifierades sommaren 2014, men nya regler gäller inte ännu, och diskuteras därför inte här.

Hur fastställs villkor för nyckelhålet?

Nyckelhålsmärkningen har sin vetenskapliga bas i Nordiska Näringsrekommendationer (NNR) 2004. Där sägs att befolkningen bör minska intaget av fett, mättade fettsyror, sockerarter och salt samt öka intaget av fiber. Idén med nyckelhålsmärkningen är att konsumenter ska kunna göra ett bättre val när de handlar, exempelvis jämföra vanlig ost med nyckelhålsmärkt ost.

Villkor för näringsämnet ifråga finns endast då det är relevant. Fibervillkor, till exempel, används för livsmedel med spannmål. Villkoren för olika livsmedelsgrupper varierar beroende på produkters olika sammansättning. Villkoret för fetthalter varierar mellan 0,7 procent (lättmjölk) och 41 procent för margarin/matfettsblandningar. För olja, som innehåller 100 procent fett, finns ett villkor för mättade fettsyror (högst 20 procent av totala fetthalten).

Villkoren är legalt sett en samling näringspåståenden, till exempel låg halt fett (3 procent), mättade fettsyror (1,5 procent), sockerarter (5 procent) respektive salt (0,3 procent) eller ”minskad mängd” i jämförelse med liknande produkt. För fett och sockerarter gäller då 30 procent, för salt 25 procent. Näringspåståenden om fiber är: ”innehåller” (3 procent) eller ”rik på” (6 procent) (1924/2006.)

Villkor som tröskelvärden

Sedan 1989 anges villkoren för nyckelhålet som tröskelvärden – ”högst” för halterna fett, mättade fettsyror, sockerarter, natrium (salt), medan ”minst” gäller för fiberhalt. ”Högst” tolkades tidigare av Livsmedelsverket som att villkoret skulle motsvara medelvärdet för respektive näringsämne, eftersom medelvärdet användes i näringsdeklarationen.

Denna tolkning gäller inte då förordningen 1169/2011 börjar tillämpas den 13 december 2014. Istället handlar det om avvikelser som bara kan vara minus, men inte plus/minus. Om högsta värdet för salt är 1,25 gram/100 gram, kan avvikelsen endast vara -0,75 gram men inte +0,75 gram (3).

Krav på notifiering

När nationella regler, som till exempel föreskrifterna för nyckelhålet, ska ändras, måste en medlemsstat göra en anmälan (notifiering) till Kommissionen, vilket, gjordes vid revideringarna för 2005:9 och 2009:6. Kommissionen och andra medlemsstater har då möjlighet att ge synpunkter upp till sex månader.

Kommissionen påpekade vid notifieringen för 2009:6 att Livsmedelsverket måste tänka på att villkoren stämmer med näringsprofilerna när dessa kommer att införas (se ovan).

Logon Choices från Nederländerna

Logon Choices utvecklades av den nederländska livsmedelsindustrin och handeln 2006. Choices International Foundation bildades 2009 och logon finns idag i en handfull EU-länder, samt i Israel och några länder i Latinamerika, totalt cirka 20 länder. Logon används på cirka 7 000 livsmedel inklusive drycker av cirka 120 certifierade företag (2). Logon finns i två färger, en grön för bassortimentet och en blå för övrigt sortiment, som exempelvis drycker och snacks. Logon har texten ”Healty choices based on international dietary guidelines”.

Logon fastställdes 2011, (figur 2). Ministry for Health notifierade den holländska logon 2013, enligt artikel 23 i 1924/2006 (2), det vill säga enligt samma förordning som Nyckelhålet har notifierats för. Kommissionen gav samma kommentar om näringsprofiler som vid notifieringen av nyckelhålet (se ovan).

Liksom nyckelhålsmärkningen har Choices ett kategorisystem med cirka 27 livsmedelsgrupper (2) och syftar, liksom nyckelhålsmärkningen, till att stimulera produktutveckling och receptutveckling. Villkoren baseras dock direkt på WHO:s rekommendationer 2004, men man har justerat värdena med en ökning på 30 procent och lagt till ett alternativt värde uttryckt per 100 gram, enligt följande: mättat fett 13 energiprocent eller 1,1 gram/100 gram; natrium 1,3 milligram/kilokalorier; tillsatt socker 13 energiprocent eller 2,5 gram/100 gram; fiber 1,3 gram/100 kilokalorier.

Energivillkor används endast för färdig mat och ”övriga” livsmedel. Villkoren används för alla grupper (”across the board”,”generic criteria”), med få undantag. Choices programme har en vetenskaplig kommitté, med välrenommerade experter som ser över villkoren (2).

Figur 2. Logon Choises som utvecklats i Nederländerna. Grön logo gäller för bassortimentet (som motsvarar de livsmedelskategorier som finns i nyckelhålsmärkningen) och en blå logo gäller för övriga produkter (2).

Traffic light brittisk märkning

Märkning med Traffic light kallas signposting och består av tre alternativa färger: grön (hälsosam), orange (näringsrik) and röd (ohälsosam), och gäller vanligen för fett, mättat fett, socker och salt. Den vetenskapliga basen finns i tre olika dokument. Villkoren för grön färg är de näringspåståenden för ”låg halt” som anges i 1924/2006. Orange färg baseras på data från COMA = Government's Committee on Medical Aspects of Food and Nutrition Policy och röd färg på data från SACN = Scientific Advisory Committee on Nutrition. Villkoren är ”across the board” och ändras inte.

Traffic light mottogs negativt av den engelska livsmedelindustrin redan 2004 eftersom den ansågs ”klassificera produkter som goda eller dåliga och inte sätta dem i sitt sammanhang i förhållande till dagligt intag. GDA (se nedan) skulle passa bättre”, ansåg man (6). Traffic light används i Storbritannien av de flesta stora livsmedelskedjorna och kombinerades tidigare med GDA, men numera med värden för referensintag, enligt 1169/2011 (se nedan), (figur 3) (7). Kommissionen öppnade nyligen en rättsprocess mot traffic light märkningen (de brittiska myndigheterna), eftersom man anser att orange och röd färg i märkningen kan ha negativ inverkan på konsumenter och ge handelshinder (8).

Figur 3. I Storbritannien används ofta Traffic light i kombination med Referensintag för makronäringsämnen (tidigare användes GDA-märkningen). Traffic light används för energi, fett, mättat fett, sockerarter och salt i färgerna grön, orange eller röd. Referensvärden i den undre delen av figuren är hämtade från förordningen (EU) nr 1169/2011, tabell XIII. Värdena gäller för vuxna (7).

GDA – industrins svar på traffic light

Referensvärden för dagligt intag av vitaminer och mineraler som deklareras i näringsdeklaration fanns redan 1990 (direktiv 90/496/EC) och finns nu i 1169/2011 som ”dagligt referensintag”. För att konsumenter även skulle kunna förstå data för makronäringsämnen, som anges i näringsdeklarationen, publicerade de brittiska myndigheterna en broschyr 1996 med riktlinjer för dessa.

Riktlinjerna som Committee on Medical Aspects of Food and Nutrition Policy (COMA) rekommenderat på befolkningsnivå användes, det vill säga riktvärden för det dagliga intaget av fett (33 energiprocent), mättat fett (10 energiprocent), tillsatt socker (extrinsic sugar) (10 energiprocent) och natrium 2,3 gram/dag (5,8 gram salt/dag). Energivärdet som användes för män och kvinnor var 2245 kilokalorier/dag (9).

GDA-märkningen började att användas av den europeiska livsmedelindustrin (CIAA, numera FoodDrinkEurope) i juni 2006 med syftet att ge konsumenter bättre näringsinformation. Orsaken var en direkt reaktion mot de negativa färgerna i traffic light-märkningen, som industrin inte ville använda. GDA lanserades i Sverige i augusti 2007 av Livsmedelsföretagen.

För ett visst livsmedel angavs data per portion uttryckt i procent av respektive riktvärde. Industrin bestämde storleken på en portion för olika livsmedel, vilket dock inte alltid stämde överens med vad konsumenterna äter.

GDA otillåten i december

GDA-märkningen fanns med i diskussionen om hur näringsinformation skulle presenteras i den kommande förordningen 1169/2011. Kommissionen gav därför Efsa uppdraget att ta fram referensvärden som skulle användas i näringsdeklarationen för makronäringsämnen. Efsa grundade sina referensvärden på olika europeiska experters rekommendationer, bland annat på NNR 2004 samt industrins GDA-märkning och publicerade ett utlåtande 2009 (10). Intressant är att Efsa medvetet använder referensvärdet för totalsocker på 90 gram/dag som grund för näringsdeklaration och inte referensvärdet för tillsatt socker (10 energiprocent).

GDA-märkningen blir i sin utformning otillåten utifrån 1169/2011, den 13 december 2014. Kommissionens tolkning är: … it is not possible to use the terms Guideline Daily Amount or its acronym GDA … the notion of reference intake is different from the notion of guideline daily amount, … There is no nutritional advice to consume, for example, 20 gram of saturated fat per day and consumers should not believe it is a minimum quantity necessary to maintain health (3, punkt 3.19).

I 1169/2011, bilaga XIII, finns en tabell B om ”Referensintag för energi och vissa andra näringsämnen än vitaminer och mineralämnen (vuxna)”, som ersätter GDA. Värdena är: energi 2 000 kilokalorier; totalfett 70 gram; mättat fett 20 gram; kolhydrater 260 gram; sockerarter 90 gram; protein 50 gram; salt 6 gram.

Tre typer av information

Som framgår ovan används de olika märkningarna utifrån olika principer. Inom EU-projektet Flabel som pågick 2008-2011, definieras tre typer av information utifrån hur konsumenten får vägledning av symboler, tabell 1 (11). ”Directive” innebär att konsumenten får tillräckliga uppgifter som behövs för att göra ett val, det vill säga via nyckelhålsmärkningen eller Choices.

Eftersom GDA-märkningen är en näringsinformation har den kunnat användas på samma förpackning som nyckelhålet, Choices eller Traffic light. I Sverige har företagen valt att inte använda Choices eftersom logons villkor inte stämmer med nyckelhålet. Traffic light kan inte användas samtidigt med nyckelhålet eller Choices.

Tabell 1. Tre typer av information utifrån hur konsumenten får vägledning av olika märkningar (11).

Nordiska förhandlingar svåra

Trots att nyckelhålet och Choices har många likheter, utgår arbetssättet att fastställa villkor från två olika tänkesätt.

Villkoren för Choices fastställs mer eller mindre direkt från WHOs rekommendationer, som ju i princip är desamma som NNR. Chocies Programme har valt att använda WHOs ”generic criteria” för att lättare kunna tillämpa villkoren globalt i flera länder. Deras vetenskapliga kommitté kan justera villkoren.

NNR syftar till riktlinjer för att planera måltider för olika grupper, men inte för att kunna användas direkt som villkor för nyckelhålsmärkta produkter. NNR är som sagt vetenskaplig bas för vilkoren, men i praktiken tillämpas de näringspåståenden som finns i förordningen 1924/2006 (se ovan). Livsmedelsverket genomförde revideringarna 2005 och 2009 i en nära dialog med livsmedelsproducenter och handel. Att fastställa villkor är en pragmatisk process, där det slutligen är myndigheterna som bestämmer vilka villkor som ska ingå i märkningen. Såväl fett, sockerarter, salt som fiber påverkar teknologiska funktioner som smak, textur eller hållbarhet.

Det har framkommit att sammansättningen av likartade nordiska produkter är mer olika än man kan tro. Livsmedelsverket har konstaterat att villkoren just därför måste sättas så att det kommer att finnas ett relativt stort utbud av produkter i alla nordiska länder som använder nyckelhålet. Annars skulle Nyckelhålsmärkningen inte få den roll som den är tänkt att ha. Konsumenter köper istället många icke-nyckelhålsmärkta produkter med sämre näringsvärde.Att förhandla om villkor för nyckelhålet har visat sig vara en svårframkomlig väg. Detta arbetssätt används till exempel inte i Choices Programe. •

Artikeln är en bearbetning utifrån ett föredrag som presenterades på SNFs seminarium "Hälsomärkning av livsmedel – vad märker konsumenten?” den 29 april 2014

Referenser

11.Flabel directive. flabel.org/en/upload/FLABEL%20summary%20mo%201-18_FINAL.pdf