Hälsofrämjande program i skolan minskar riskfaktorer hos ungdomar med utvecklingsstörning

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 2, 2013

Aktuell avhandling

Ungdomar med utvecklingsstörning utvecklar redan i tonåren riskfaktorer för framtida hjärt- och kärlsjukdom, detta både tidigare och i högre grad än normalbegåvade ungdomar. Som unga vuxna i 24-årsåldern har drygt en tredjedel utvecklat fetma. Efter två års skolintervention hade dock riskfaktorerna minskat och ingen uppvisade längre fetma. Ett av verktygen vid interventionen var en specialdesignad tallrik utifrån tallriksmodellen. Det framgår av en nyligen avlagd doktorsavhandling.

>> text: Eva Flygare Wallén, fil dr, Avdelningen för pediatrik, Karolinska Institutet.

Senare års forskning visar att vuxna personer med utvecklingsstörning utvecklar det så kallade metabola syndromet och hjärt- och kärlsjukdomar i högre utsträckning än befolkningen i övrigt (1, 2). Det finns också belagt att barn med utvecklingsförsening redan i förskoleåldern är överviktiga i högre grad än normalutvecklade barn (3). Flera forskningsrapporter visar att vuxna och även ungdomar med utvecklingstörning är mer inaktiva än normalbegåvade. Dessutom har vuxna med utvecklingsstörning visat sig ha ett bristfälligt intag av grönsaker och frukt (4–6). Hitintills har man inte vetat till vilken grad ungdomar med mild/måttlig utvecklingsstörning utvecklat riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar.

Ökad risk hos ungdomar med utvecklingsstörning?

Syftet med avhandlingen var bland annat att undersöka risken för framtida hjärt- och kärlsjukdomar hos ungdomar med utvecklingsstörning, jämfört med ungdomar utan utvecklingsstörning (studie I). För denna studie rekryterades 66 ungdomar med mild/måttlig utvecklingsstörning från en gymnasiesärskola (årskurserna 1–4, medelålder 18,6 år). Kontrollgruppen bestod av 90 ungdomar utan utvecklingsstörning, rekryterade från praktiska och teoretiska program på skolor i närheten (medelålder 17,8 år). Mätningarna som gjordes var kroppsmått, blodtryck, kroppssammansättning med DXA, fasteblodprover och ett konditionstest på cykel.

För att se hur utvecklingen av dessa riskfaktorer utvecklades i respektive grupp efter avslutat gymnasium och som ung vuxen gjordes en uppföljande studie, fem år senare (studie II). I den uppföljande studien deltog 35 procent (n=23) av de unga vuxna med utvecklingsstörning och 33 procent (n=30) från kontrollgruppen.

Riskfaktorer utvecklade redan tidigt

Resultatet visar tydligt att riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom var utvecklade både tidigare och i högre grad hos ungdomar med utvecklingsstörning. Detta kombinerades med en lägre kondition jämfört med kontrollgruppen (tabell 1). Vid uppföljningen som unga vuxna med en medelålder på 24,3 år hade 35 procent utvecklat fetma, 20 procent hade ett förhöjt fasteblodsocker och 22 procent hade utvecklat det metabola syndromet, det vill säga hade minst tre av fem riskvärden (bukfetma, blodtryck, HDL–kolesterol, triglycerider eller blodsocker).

Unga vuxna i kontrollgruppen som tidigare gått på det praktiska gymnasieprogrammet hade också utvecklat riskfaktorer, men nådde inte samma höga nivå som de med utvecklingsstörning. Dessa värden var dock klart högre än hos gruppen ungdomar från de teoretiska programmen.

Tabell 1.

Hälsofrämjande intervention minskade riskfaktorer

I en annan studie undersöktes möjligheten att påverka hjärt-/kärlhälsan genom en tvåårig skolintervention i form av ett hälsofrämjande program (studie III). En generell policy antogs på skolan med borttagande av allt så som läsk, glass, godis och bullar vilket omfattade samtliga på skolan och all verksamheter. Antal timmar i ämnet idrott och hälsa utökades, och alla elever hade ett minimum av 30 minuter fysisk aktivitet dagligen. Skolan serverade en genomtänkt kost, rik på fibrer och generöst med frukt och grönsaker. Skollunchen serverades på en specialtillverkad lunchtallrik, utifrån tallriksmodellen (figur 1).

Interventionen utvärderades på en avslutningskull som jämfördes med sina egna data från den tidigare kartläggningen och mot en äldre årskull som inte tagit del av någon intervention. Efter två år av skolintervention hade riskfaktorerna minskat och ingen av ungdomarna med utvecklingsstörning hade nu en övervikt klassificerad som fetma.

Specialtallrik utvärderades

Effekten av den specialtillverkade lunchtallriken som användes i studie III (Figur 1) utvärderades i en separat observationsstudie (studie IV). Den specialtillverkade tallriken syftade till att klargöra proportioner av kött/fisk/bönor (protein), grönsaker och potatis/ris/pasta (övriga kolhydrater), stödja minnet för att dessa var representerade på tallriken och öka medvetenheten. Huvudsyftet var att öka intaget av grönsaker.

Jämförelse gjordes här mellan en interventionsgrupp (n=27) som hade ätit på specialtallriken under skollunchen i minst sex månader, och en kontrollgrupp (n=62) bestående av elever från två andra gymnasiesärskolor.

En lunchbuffé som bestod av potatis, köttbullar, sås och åtta sorters grönsaker serverades i lika stora skålar. Ungdomarna var instruerade att ta för sig och äta utifrån egna önskemål. Beräkningen av lunchintaget gjordes med hjälp av videoinspelning av självserveringen vid buffébordet tillsammans med digitalbilder tagna av portionerna före och efter påfyllning.

Figur 1. Specialtillverkad tallrik utifrån tallriksmodellen som användes i studie III och IV med det huvudsakliga syftet att öka grönsaksintaget. Idé och design: Eva Flygare Wallén. Bildlayout: Johan Blomberg.

Grönsaksintag enligt tallriksmodellen

Utvärderingen av specialtallriken visar inte på någon avgörande skillnad mellan interventions- och kontrollgrupp avseende grönsaksintag. 88 procent av ungdomarna fyllde på sin tallrik med ≥ 37,5 procent grönsaker och åt upp, det vill säga i enlighet med tallriksmodellen, då grönsaker serverades som vid den här experimentella lunchen. Hälften av ungdomarna tog tre till fyra olika sorters grönsaker varav morötter och majskorn (73 procent) var populärast.

Men det fanns skillnader mellan grupperna. Näringsberäkningen (med Dietist XP) visade att de som ätit på specialtallriken valde och åt mat med mindre fett och mer kolhydrater, tog färre portioner och hade mindre matrester än kontrollgruppen. Resultaten tyder på att tallriken medförde en ökad medvetenhet kring mat och matintag men måste upprepas då detta resultat endast representerar ett lunchtillfälle.

Metoden med videoinspelning var värdefull som komplement till fotografierna vid analysen då delar av tallriksinnehållet blev dolt allteftersom tallriken fylldes med mat.

Lovande resultat

Sammantaget bekräftar avhandlingen att personer med utvecklingsstörning redan under tonåren har utvecklat fler riskfaktorer för framtida hjärt- och kärlsjukdomar, än ungdomar utan utvecklingsstörning. Som unga vuxna hade ungdomarna med en utvecklingsstörning i den här studien riskfaktorer och kondition på samma nivå som en vanlig svensk i 50-årsåldern!

Man kan också konstatera att åtgärder för att främja hälsosamma levnadsvanor under skoltid, inklusive användning av specialtallriken, visar på lovande resultat. Med konkreta verktyg kan man alltså hjälpa personer med utvecklingsstörning att göra mer hälsosamma val. En skolmiljö med daglig fysisk aktivitet, hälsosam mat och där man har tagit bort ohälsosamma alternativ hjälper ungdomar till sundare och nyttigare levnadsvanor under skoltid. I förlängningen kan det hjälpa ungdomar att som vuxna göra hälsosamma val.

Resultatet från den här avhandlingen ger indikationer på att det inte är utvecklingsstörningen i sig utan den effekt en utvecklingsstörning har på levnadsvanorna som orsakar den ökade risken för hjärt- och kärlsjukdom. Detta tyder på att riktade preventiva interventioner för personer med utvecklingsstörning är effektiva och behövs. •

Referenser

6. Adolfsson P, et al. Observed dietary intake in adults with intellectual disability living in the community 2008; 52: 11-7.