Belöning och beroende

Publicerat i: 
Publicerat 2016-06-10

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 2, 2012

Sedan urminnes tider har människor använt droger för att uppnå lycka och välbefinnande. En del menar att även vissa livsmedel, speciellt sockerrika livsmedel, kan liknas vid droger och ge ett beroende. Här beskrivs hjärnans belöningssystem och likheter och skillnader som iakttagits mellan mat och drogers påverkan på dessa system. Hittills saknas vetenskapliga studier som visar att sockerberoende existerar hos människor.

>> text: Elisabet Jerlhag, docent, Sektionen för farmakologi, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet.

 

Forskning från 1950-talet ledde fram till att man i början av 1990-talet identifierade områden i råttors hjärnor där nervceller och ledningsbanor utgör de så kallade belöningssystemen, som har en avgörande betydelse för att vi kan uppleva positiva känslor såsom tillfredsställelse, lycka och njutning (1). Belöningssystemen kommunicerar genom att skicka och ta emot ett flertal olika signalämnen, exempelvis dopamin, serotonin och glutamat, där framför allt dopamin verkar ha en mycket central roll.

De delar av belöningssystemen som anses vara extra viktiga är dopamin-nervceller i mellanhjärnan, den så kallade ventrala tegmentala arean, och dess dopaminledningsbanor till ventrala striatum, prefrontal kortex, hippokampus och amygdala (2). I många fall anses dopaminkopplingen mellan ventrala tegmentala arean och ventrala striatum vara den mest centrala i beroendeutveckling (figur 1) (2).

Figur 1. Schematisk skiss över hjärnans belöningssystem

Två viktiga funktioner

Belöningssystemen har identifierats i plattmaskar liksom i andra primitiva djur, och därmed föreslås det att dessa system är evolutionärt välbevarade och därför är viktiga för överlevnad.

Belöningssystemen anses ha två viktiga funktioner. De spelar en avgörande roll för att vi kan uppleva positiva känslor, vilket kan ses genom att alla naturliga belöningar samt beroendeframkallande substanser aktiverar belöningssystemen (3). Den andra uppgiften är att öka motivationen för beteenden som gynnar individens och artens överlevnad, som till exempel att söka efter mat. Om du upplever något lustfyllt, kommer du att vilja göra det igen, och då är du också villig att anstränga dig för att få uppleva det igen (3).

Större belöning av droger

Naturliga belöningar såsom sex, vatten och mat aktiverar hjärnans belöningssystem, vilket bland annat kan ses genom att dopamin frisätts i ventrala striatum hos råttor (3). I jämförelse med droger ger dock dessa naturliga belöningar relativt sett ganska låg dopaminfrisättning (4).

Intressant nog har studier på råttor visat att ”välsmakande” (eng. palatable) mat, exempelvis salta kex, ostbågar, socker eller choklad, aktiverar belöningssystemen kraftigare än vanlig mat (5). Hos mätta djur avtar dock dopaminfrisättningen efter upprepat intag, även när maten är välsmakande (6). Detta tyder på att dopaminfrisättningen är beroende av nyhetsvärdet hos mätta djur. Även detta är en stor skillnad mellan mat och beroendeframkallande droger (tabell 1).

Tabell 1. Skillnad och likhet mellan beroendeframkallande droger och naturliga belöningar

I takt med att ny teknik utvecklats, såsom positronemissionstomografi (PET), har det på senare år blivit möjligt att studera aktivering av belöningssystemen även hos människor. Sådana studier har visat att naturliga belöningar såsom musik, dataspel eller spelvinst ökar dopaminfrisättningen i ventrala striatum (5). Intressant nog kan även hetsätning aktivera hjärnans belöningssystem (7).

Även hos människor orsakar dock droger en större dopaminfrisättning än ovan nämnda naturliga belöningar. Man brukar ofta säga att beroendeframkallande droger kan ”kidnappa” belöningssystemen och aktivera dem mer kraftfullt. ”Kidnappningen” gör att man upplever drogerna som mer belönande än de naturliga belöningarna (3). Mängden dopamin som frisätts efter intag av droger är tre till fem gånger större, jämfört med naturliga belöningar (tabell 1) (4).

Dopamin central roll

I de första studierna som visade ett orsakssamband mellan dopamin och alkoholrelaterad belöning fick friska frivilliga ett ämne som hindrar dopamin från att bildas, precis innan de fick dricka alkohol. Personer som hade intakt dopamin upplevde alkoholen belönande medan de som inte kunde bilda dopamin inte gjorde det (8).

Studier på råttor har sedan dess visat att alla droger, exempelvis alkohol, nikotin, alkohol och amfetamin, ökar frisättingen av dopamin i ventrala striatum (3). Omvänt har råttstudier även visat att läkemedel som inte är beroendeframkallande inte aktiverar hjärnans belöningssystem (3).

Hos människor har man visat att personer som dricker alkohol eller tar amfetamin får en frisättning av dopamin i ventrala striatum (9, 10). Intressant nog korrelerar mängden frisatt dopamin med hur mycket belöning personerna upplever (11). Då belöningssystemen aktiveras mer kraftigt under en längre period, till exempel av droger, välsmakande mat eller av tvångsmässiga beteenden, kan personers intresse för naturliga belöningar minska och intresset för sådant som aktiverar belöningssystemen kraftigare ökar; en person kan utveckla ett beroende.

Forskningen kring belöning och beroende fokuserar mycket på dopamin och ventrala stiatum, men det är viktigt att poängtera att även andra områden och neurotransmittorer har stor betydelse.

Beroende – en kronisk sjukdom

Beroende är en kronisk hjärnsjukdom som karakteriseras av tvångsmässigt sökande efter belöning, intag av belöning samt av återfall (12). Personer som har ett beroende har en dysfunktion/obalans i hjärnans belöningssystem (se nedan).

Det finns olika teorier om varför vissa personer, men inte andra, utvecklar beroende. En teori är den så kallade drogrelaterade teorin. Denna teori utgår från att användning av beroendeframkallande droger – eller av naturliga belöningar, såsom mat – orsakar molekylära förändringar i hjärnan, till exempel av dopamin i belöningssystem, vilket skiftar individens beteende från en ”normal” konsumtion till ett tillstånd av missbruk och beroende (13). En annan teori, den så kallade individcentrerade teorin, föreslår att det finns personer, till exempel med en viss genetisk profil, som föds med en sårbarhet i bland annat belöningssystemen, och därför från början har en beroendepersonlighet (14).

Genetik, miljö, hormonstatus, ålder, kön och drog har alla visat sig vara viktiga faktorer i beroendeutvecklingen (3). Beroende, som kan definieras enligt ”diagnostic statistical manual for mental disorders” (tabell 2), är en komplex psykiatrisk sjukdom och det finns troligtvis inte bara en förklaring till beroendeutvecklingen. Olika personer kan också ha olika orsak till beroende.

Många forskare anser idag att det sug som en person upplever om man slutar ta sin drog, så kallat psykiskt beroende, är en mycket central del av beroendeproblematiken. Detta sug leder till återfall och finns kvar i många år även under drognykterhet.

Tabell 2. Kriterier för beroende enligt DSM IV (diagnostic statistical manual for mental disorders). Tre eller fler kriterier ska uppfyllas under en 12 månaders period.

Ny definition av beroende

Med nya perspektiv och kunskaper, har den allmänna idén om beroendet som enbart drogberoende förändrats. Man har till exempel funnit att patienter med avvikande ätbeteende, såsom tvångsmässigt överätande (hetsätning), delar många beteenden med personer som missbrukar droger (till exempel nikotin, alkohol och centralstimulantia) (15). Dessutom har det visat sig att mat, när den konsumeras i överskott över en längre tid, kan orsaka samma förändringar i hjärnan som drogmissbruk (16).

Det har därför föreslagits att hjärnan kan förändras på samma sätt efter intag av naturliga belöningar som efter droger. "Beteendemissbruk", såsom hetsätning, spel- och tvångsmässigt köpbeteende, har därför inkluderats i definitionen av beroende och kallas tillsammans med narkotikamissbruk för beroendetillstånd (jämför engelskans ”addictive behaviours”).

Intressant nog har avbildningsstudier av människohjärnor visat att det vid alla ovan nämnda beroendetillstånd finns underliggande störningar både i belöningssystemen (7) och i hjärnregioner som är viktiga för impulskontroll (17). Exempelvis kan man se att personer med alkohol-, kokain- och heroinberoende, samt med hetsätning har ett lägre antal av en viss typ av dopaminreceptorer (D2) i ventrala striatum, jämfört med friska.

Samsjuklighet med hetsätning

Forskning visar att det finns en samsjuklighet mellan drogberoende och hetsätning (18). Hetsätning kännetecknas av ihållande intag av stora mängder mat under korta tidsperioder och kan bland annat ses hos personer med anorexia nervosa, bulimia nervosa, Prader-Willi och fetma.

Kvinnor som hetsäter har högre poäng för nikotinberoende och är mer benägna att röka. Dessa samband ser man inte hos kvinnor med andra ätstörningar.

Ett flertal studier har också visat att det är mer vanligt med alkoholberoende hos individer med anorexia nervosa eller bulimia nervosa som hetsäter än hos de som inte hetsäter (18). Alkoholberoende är vanligare hos förstagradens släktingar till personer med bulimia nervosa (18). Sammantaget tyder detta på att gemensamma mekanismer i hjärnan kan vara vikiga för både hetsätning och alkoholberoende.

Beteenden hos personer med hetsätning, exempelvis tvångsmässighet, impulsivitet, sökande efter mat och kontrollförlust liknar de hos en person med drogberoende (15). Med anledning av att samma obalanser/dysfunktioner i belöningssystemen ses vid hetsätning och drogberoende, definieras ofta hetsätning som ett beroendetillstånd (7).

Sockerberoende?

Sockerberoende är en relativt ny terminologi och är i forskarvärlden omdiskuterad. Det har skrivits många böcker om sockerberoende och det har diskuterats mycket i massmedia. Många hävdar att de känner sig tvingade att äta söta livsmedel, liknande hur en person med alkoholberoende skulle känna sig tvingad att dricka alkohol, att de känner sug efter socker och att de upplever abstinens om de slutar äta socker. Vissa forskare anser att personer kan vara beroende av socker medan andra föreslår att terminologin borde vara sockermissbruk.

Sockerberoende har först under de senaste åren börjat studeras på ett vetenskapligt sätt. Man har för detta ändamål utvecklat djurmodeller där råttor lärt sig att dricka stora mängder sockerlösning under deras aktiva del av dygnet, då de också har tillgång till socker.

Studier på människor saknas

När råttor druckit sockerlösning under en månads tid uppvisar de beteenden som påminner om de som man ser hos råttor som fått droger under en längre period. Bland annat uppvisar de opioidlinkande abstinens, såsom ångest och depression, när de inte längre får sockerlösning (6). Råttorna hetsdricker sockerlösning och vid återfall dricker de mer sockerlösning än innan uppehållet, vilket är ett tecken på sockersug. Varje gång dessa råttor ”hetsdricker” sockerlösning frisätts dopamin i ventrala striatum och uttrycket av D2-dopaminreceptorer i striatum är lägre än hos kontroller, på samma vis som vid intag av droger (6).

I sammanhanget är det viktigt att åter poängtera att socker är en naturlig belöning och att dessa är mindre potenta i att aktivera belöningssystemen jämfört med droger. Socker aktiverar inte heller belöningssystemen om råttor dricker socker hela dygnet, utan endast då de hetsdricker socker. Detta är två väsentliga skillnader mellan droger och socker.

Mer forskning behövs för att komma till en slutats om det finns något som kallas sockerberoende hos råttor, eller inte. Resultat från djurstudier är inte heller nödvändigtvis direkt överförbara till människor. För att säga om det finns sockerberoende hos människor krävs kontrollerade studier på människor, vilket hittills saknas.

Referenser

1. Olds J, Milner P. Positive reinforcement produced by electrical stimulation of septal area and other regions of rat brain. Journal of comparative physiology and psychology 1954; 47: 419-427.

2. Koob GF. Drugs of abuse: anatomy, pharmacology and function of reward pathways. Trends Pharmacol Sci. 1992; 13: 177-184.

3. Larsson A, Engel JA. Neurochemical and behavioural studies on ethanol and nicotine interactions. Neurosci Biobehav Rev 2004; 27: 713-720.

4. Wise RA. Brain reward circuitry: insights from unsensed incentives. Neuron 2002; 36: 229-240.

5. Dickson SL, et al. The role of the central ghrelin system in reward from food and chemical drugs. Molecular and Cellular Endocrinolog 2011; 340(1): 80-7.

6. Avena NM, et al. Evidence for sugar addiction: behavioral and neurochemical effects of intermittent, excessive sugar intake. Neurosci Biobehav Rev. 2008; 32:20-39.

7. Holden C. “Behavioral” addictions: Do they exist? Science 2001; 284: 980-982.

8. Ahlenius S, et al. Antagonism by alpha-methyltyrosine of ethanol-induced stimulation and euphoria in man. Clin Pharmacol Ther 1973; 14: 586-591.

9. Boileau I, et al Alcohol promotes dopamine release in the human nucleus accumbens. Synapse 2003; 49: 226-231.

10. Carson RE, et al. Quantification of amphetamine-induced changes in [11C]raclopride binding with continuous infusion. J Cereb Blood Flow Metab 1997; 17: 437-447.

11. Volkow ND, et al. Relationship between subjective effects of cocaine and dopamine transporter occupancy. Nature 1997; 386: 827-830.

12. Koob GF, Le Moal M. Drug addiction, dysregulation of reward, and allostasis. Neuropsychopharmacol 2001; 24: 97-129.

13. Berke JD, Hyman SE. Addiction, dopamine and the molecular mechanisms of memory. Neuron 2000; 25: 515-532.

14. Wolfe WL, Maisto SA. The relationship between eating disorders and substance use: moving beyond co-prevalence research. Clin Psychol Rev 2000; 20: 617-631.

15. Davis C, Claridge G. The eating disorders as addiction: a psychobiological perspective. Addictive Behaviours 1998; 23: 463-475.

16. Grigson PS. Like drugs for chocolate: separate rewards modulated by common mechanisms? Physiology and behavior 2002; 76: 389-395.

17. Volkow ND, Fowler JS, Wang GJ. The addicted human brain: insights from imaging studies. J Clin Invest 2003; 111: 1444-1451.

18. Bulik CM, Sullivan P, Slof MCT. Comorbidity of eating disorders and substance-related disorders. In: Kranzler HR, Tinsey JA, red. Dual Diagnosis and Psychiatric Treatment: Substance and Comorbid Disorders. New York NY: Mercel Dekker; 2004. s. 317-348.

 

Både droger och naturliga belöningar, som sex, dataspel, musik och mat, orsakar frisättning av dopamin. Droger ger dock tre till fem gånger högre dopaminfrisättning än naturliga belöningar. En annan skillnad mellan mat och droger är att frisättningen av dopamin vid intag av mat är beroende av nyhetsvärdet – hos mätta djur avtar frisättningen, även om maten är välsmakande. För att säga om det finns sockerberoende hos människor behövs kontrollerade studier på människor, vilket hittills saknas.