Sockerersättningsmedel – för bättre tandhälsa

Publicerat i: 
Publicerat 2018-09-13

Karies är en multifaktoriell sjukdom, men det viktigaste målet för all kariesprevention är att minska intaget av söta produkter. Genom att använda sockerersättningsmedel i ”riskprodukter”, det vill säga produkter som konsumeras frekvent såsom tuggummi, godis, drycker och olika mediciner, kan man minska kariesrisken med 20-40 procent, beroende på intagsfrekvensen och kariesaktiviteten hos individen.

 

>> text: Pernilla Lif Holgerson, odont dr, Odontologi, Medicinska Fakulteten, Umeå universitet, Dowen Birkhed, professor emeritus, Malmö.

 

I många livsmedel ersätts idag vanligt socker helt med andra sötningsmedel, dels för att reducera energiinnehållet, dels för att minska risken för karies. Tandvänligt godis och tuggummi, samt munhygieniska produkter (tandkräm och munsköljmedel) innehåller en rad olika sockerersättningsmedel, både energigivande och icke energigivande. I gruppen energigivande sötningsmedel ingår sockeralkoholerna sorbitol, mannitol, maltitol och xylitol. Sockeralkoholernas söthet är densamma eller något lägre jämfört med vanligt socker (Tabell 1). För att åstadkomma rätt sötma behöver relativt stor mängd sockeralkoholer tillsättas och de bidrar därför både till livsmedlets volym och energiinnehåll. Sockeralkoholernas energiinnehåll är dock något lägre, cirka hälften, jämfört med vanligt socker (Tabell 1). Hög konsumtion av livsmedel med tillsatta sockeralkoholer kan orsaka mag-tarmbesvär, eftersom dessa substanser absorberas ofullständigt i tarmen. Exempel på icke energigivande sötningsmedel är acesulfam K, aspartam, cyklamat, sackarin och sukralos. Dessa har en väldigt hög söthetsgrad och man behöver endast tillsätta en mycket liten mängd i livsmedlet (Tabell 2). De bidrar därför inte till livsmedlets volym och inte heller till dess energiinnehåll.

 

Sött blir surt

När bakterierna i tandbeläggningarna (dentalt plack) får tillgång till fermenterbara kolhydrater, såsom sackaros, glukos eller fruktos, så producerar de syra, framför allt mjölksyra. Denna syra gör att pH i munnen inom loppet av några minuter sänks till pH 4-5 (Figur 1). Om detta sker under en lång tid och vid upprepade tillfällen, så kan det ge upphov till karies. Icke energigivande sötningsmedel kan däremot inte brytas ned av munnens bakterier, och de bidrar därför inte till ett sänkt pH-värde och därmed inte heller till risken för karies. När det gäller sockeralkoholerna så finns viss variation avseende bakteriernas förmåga att bryta ner dem, men generellt sett kan man betrakta samtliga sockeralkoholer som lågkariogena, det vill säga att de bidrar väldigt lite till risken för kariesutveckling.

Sockeralkoholer ej pH-sänkande

Sorbitol är en sockeralkohol med sex kolatomer, som framställs av glukos. Endast ett fåtal av bakterierna i det dentala placket kan använda sorbitol som energikälla (1). Om sorbitol konsumeras frekvent kan förvisso bakterierna vänja sig vid sorbitol och använda det för syraproduktion (2). Man har dock visat att pH endast sjunker marginellt efter sköljning med sorbitollösning (eller efter konsumtion av sorbitolsötat godis) och att man sällan kommer ner till pH-nivåer som är så låga att emalj och tandben (dentin) kan lösas upp (Figur 1). Detsamma gäller för xylitol, som innehåller fem kolatomer och är en i naturen förekommande sockeralkohol.

Xylitol produceras industriellt från xylos (träsocker). Många bär, frukter och växter innehåller naturligt små mängder xylitol. Ett flertal studier har visat att xylitol inte fermenteras av de orala mikroorganismerna (1). Till skillnad från sorbitol hämmar xylitol snarare tillväxten av bakterier. Bakterierna kan ofta transportera in xylitol i cellen, men den substans som bildas vid transporten, xylitol-5-fosfat, kan inte brytas ned utan ackumuleras inne i bakteriecellen. Då denna substans har en viss toxisk effekt på bakterierna blir följden en minskad bakterietillväxt och minskad syraproduktion (3).

Maltitol och mannitol är andra sockeralkoholer som ofta används inom konfektyrindustrin. De har inte utvärderats lika mycket som xylitol och sorbitol, men inte heller dessa sockeralkoholer sänker pH i plack i någon större utsträckning (4, 5).

Xylitol dubbelverkande

Redan under 1970-talet började man i Finland intressera sig för sockerersättningsmedel i syfte att förebygga och reducera karies. Xylitol har i dessa fältstudier visat sig vara ”antikariogent” (Figur 2) (6). Resultaten har inspirerat till hundratals vetenskapliga arbeten, både in vitro och in vivo, där man studerat hur xylitol påverkar tandytan, kariesbakterierna samt salivens egenskaper. Xylitol har visats ha en rad fördelar jämfört med sorbitol, även om sorbitol inte heller är kariogent för de flesta människor (7).

Trots att xylitolets karieshämmande effekt har dokumenterats i ett flertal kliniska studier är osäkerheten fortfarande stor om det är en specifik ”xylitoleffekt”, och i så fall hur xylitol bäst används i praktiken. Studierna har visat att det dagliga intaget bör vara cirka 5-10 g fördelat på minst tre doser per dag (8-10). Det är dock oklart om det är xylitol som ger de positiva effekterna eller om det huvudsakligen är en ”saliveffekt”. När smaklökarna kommer i kontakt med något sött, även sockerersättningsmedel, skickas signaler till hjärnan. Signalen leder till en kraftig salivstimulering. Då stiger också salivens buffertkapacitet, det vill säga salivens förmåga att neutralisera munnens pH. Båda dessa effekter har en positiv inverkan på tandhälsan.

Xylitolets effekt på överföringen av kariesbakterier (mutansstreptokocker) från mamma till barn har också studerats. Om mamman har ett regelbundet intag av xylitol under barnets första levnadsår kan det hjälpa till att fördröja kolonisationen av mutanssteptokocker hos barnen, vilket skulle kunna ge mindre karies i mjölktänderna (11, 12).

Trots omfattande forskning finns det fortfarande frågor kvar att besvara när det gäller xylitolets effekter på munhälsan (13). Om man tuggar tuggummi tyder dock all forskning på att det är bra att välja en produkt med så hög xylitolhalt som möjligt. Därigenom får man både en god ”saliveffekt” och en god ”xylitoleffekt”.

Referenser

1. Ewardsson S, et al. Acidproduction from Lycasin, maltitol, sorbitol and xylitol by oral streptococci and lactobacilli. Acta Odontol Scand 1977; 35: 257-63.

2. Kalfas S, et al. Sorbitol adaptation of dental plaque in people with low and normal salivary-secretion rates. J Dent Res 1990; 69: 442-446.

3. Assev S, Rölla G. Further studies on the growth inhibition of Streptococcus mutans OMZ 176 by xylitol. Acta Pathol Microbiol Immunol Scand B 1986;94:97-102.

4. Imfeld T. Identification of low caries risk dietary components. Monogr Oral Sci 1977; 11: 1-198.

5. Prosdocimi EM, et al. Effect of maltitol-containing chewing gum use on the composition o dental plaque microbiota in subjects with active dental caries. J Oral Microbiol. 2017; 18:1374152.

6. Scheinin A, Mäkinen KK. Turku sugar studies I – XXI. Acta Odontol Scand 1975; 33: 1-351.

7. Söderling E, et al. Effect of sorbitol, xylitol, and xylitol/sorbitol chewing gums on dental plaque. Caries Res 1989; 23: 378-384.

8. Milgrom P, et al. Mutans streptococci dose response to xylitol chewing gum. J Dent Res 2006; 85: 177-181.

9. Campus G, Cagetti MG, Sale S, Petruzzi M, Solinas G, Strohmenger L, Lingström P. Six months of high-dose xylitol in high-risk caries subjects–a 2-year randomised, clinical trial. Clin Oral Investig. 2013 Apr;17(3):785-91.

10. Alanzi A, et al. Xylitol Chewing Gums on the Market: Do They Prevent Caries? Oral Health Prev Dent. 2016;14:459-466.

11. Söderling E, et al. Influence of maternal xylitol consumption on acquisition of mutans streptococci by infants. J Dent Res 2000; 79: 882-887.

12. Isokangas P, et al. Xylitol chewing gum in caries prevention: a field study in children. J Am Dent Assoc 1988; 117: 315-320.

13. Riley P, Moore D, Ahmed F, Sharif MO, Worthington HV. Xylitol-containing products for preventing dental caries in children and adults. Cochrane Database Syst Rev. 2015 Mar 26;(3):CD010743.

Dela detta:
banner