Aktuell avhandling: Näringsintag och utsläpp av växthusgaser från svenska matvanor ur ett epidemiologiskt perspektiv

Publicerat i: 
Publicerat 2018-03-22
Aktuell avhandling

För att uppfylla det globala klimatavtalet behöver utsläppen av växthusgaser minska dramatiskt. Den aktuella avhandlingen visar att det finns stor variation i utsläpp av växthusgaser från svenska matvanor och att det är möjligt att ha matvanor med lägre utsläpp av växthusgaser och samtidigt uppnå näringsrekommendationerna.

>> text: Camilla Sjörs, nutritionist, med.lic., Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik (MEB), Karolinska Institutet

 

Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar. En global uppvärmning som överstiger 2°C ökar risken för väderrelaterade naturkatastrofer och får allvarliga konsekvenser för ekosystem, vattentillgång, matproduktion, mänsklig säkerhet och hälsa (1). Insatser för att minska den globala uppvärmningen behövs inom många områden, inklusive produktion och konsumtion av mat och dryck. Globalt sett kommer ungefär en fjärdedel av utsläppen av växthusgaser från livsmedelsproduktionen och mat samt dryck svarar för ungefär 30 procent av klimatpåverkan från svenska hushåll (2,3).

Analys av svenska matvanor enligt Riksmaten 2010-11

All klimatsmart mat är inte näringsrik och all näringsrik mat är inte klimatsmart, men de svenska kostråden, framtagna av Livsmedelsverket med hänsyn till både hälsa och miljö, visar att det är teoretiskt möjligt att äta näringsrikt och med lägre växthusgasutsläpp samtidigt (4). Det är dock oklart hur näringsinnehåll och grad av växthusgasutsläpp relaterar till varandra i de svenska matvanorna, i praktiken.

Livsmedel ger upphov till olika höga växthusgasutsläpp och det är stor variation i utsläpp, även för livsmedel som har liknande näringsinnehåll. Nötkött och mejeriprodukter leder generellt till höga utsläpp av växthusgaser samtidigt som de innehåller många viktiga näringsämnen, som behöver ersättas om intaget av nötkött och mejeriprodukter minskas (5).

Syftet med den aktuella avhandlingen var att undersöka näringsintag och följsamhet till näringsrekommendationer för svenskar, vars matintag bidrar till högre respektive lägre nivåer av växthusgasutsläpp.

I studien användes data avseende matintag från den senaste svenska nationella matvaneundersökningen för vuxna, Riksmaten 2010-11, där deltagarna förde matdagbok under fyra dagar (6). Alla livsmedel i matdagböckerna kopplades till data avseende växthusgasutsläpp (se nedan). Därefter kunde växthusgasutsläpp från matintaget för varje deltagare skattas utifrån vilka livsmedel och hur stora portioner de ätit.

Data avseende växthusgasutsläpp

Data över växthusgasutsläpp för olika livsmedel samlades in från livscykelanalyser (LCA-studier) som inkluderade alla utsläpp från jordbruk/fiske fram till butik (men inte utsläpp av växthusgaser från förändrad markanvändning, exempelvis avskogning). Utsläpp av växthusgaser redovisades som kg koldioxidekvivalenter (CO2e) per kg livsmedel (7).

Data från LCA-studier medför alltid ett visst mått av osäkerhet, eftersom de baseras på många antaganden. I denna avhandling var sjömat den livsmedelsgrupp som det var svårast att hitta och välja lämplig LCA-data för. Vissa deltagare registrerade vilken typ av fisk/skaldjur de ätit, medan andra registrerade maträtter med ”anonyma” fiskar/skaldjur, exempelvis fisksoppa. Att besluta vilken LCA-data som skulle användas i dessa fall, innebar en viss osäkerhet. Den största osäkerheten utgörs dock av det faktum att det kan vara stor skillnad i utsläpp för en och samma sorts fisk/skaldjur. För vildfångad fisk/skaldjur beror utsläppen bland annat på beståndets storlek och bränsleåtgång under fisket (som påverkas av fångstmetod/redskap) och för odlad fisk/skaldjur beror utsläppen huvudsakligen av fodret och hur effektiv tillväxt fisksorten har per foderenhet (8).

LCA-data för råa/icke-tillagade livsmedel justerades för viktförändring vid tillagning. Dessutom justerades LCA-data med hänsyn till oundvikligt matavfall och med hänsyn till matsvinn före respektive efter tillagning. Data för oundvikligt matavfall (exempelvis bananskal, tepåsar och ben) togs från livsmedelsdatabasen (9). Begreppet matsvinn används för onödigt matavfall, det vill säga mat som kastas men som hade kunnat ätas om den hade hanterats annorlunda. Riksmatenundersökningen ställde inga frågor om matsvinn, därför justerades LCA-data med hjälp av genomsnittsdata för matsvinn av olika livsmedel från den brittiska Waste and Resources Action Programme (WRAP) (10) och en FAO-rapport (11). Ytterligare begränsningar var att växthusgasutsläpp från transporten hem från butiken, tillagning och avfallshantering inte ingick i den LCA-data som användes. Om vi lagt till schablonvärden för transport från butik, matlagning och avfallshantering skulle det blivit högre totala utsläpp, men skillnaden mellan deltagarna skulle inte förändras. Det som skulle ha haft störst betydelse för de totala utsläppen är om transporten hem från butiken hade inkluderats, om denna transport sker med bil.

Växthusgasutsläpp från matintag

Avhandlingen visar att växthusgasutsläpp från mat och dryck var 1,5 ton koldioxidekvivalenter per år för kvinnor och 2,0 ton koldioxidekvivalenter per år för män. Variationen var dock stor; mellan 0,2-4,3 ton koldioxidekvivalenter för kvinnor och mellan 0,7-6,1 ton koldioxidekvivalenter för män.

När utsläppen av växthusgaser justerades för energiintaget minskade skillnaden mellan kvinnor och män. Efter denna justering var utsläppen från maten sex procent lägre för kvinnor, jämfört med män. Växthusgasutsläppen energijusterades dels för att hantera felrapportering men även därför att kvaliteten av deltagarnas matintag var av större intresse än kvantiteten av deltagarnas matintag. Deltagarna äter olika stora portioner bland annat på grund av kroppsstorlek och energiförbrukning. Studiens syfte var dock inte att jämföra växthusgasutsläpp mellan deltagare som äter stora respektive små portioner, utan att jämföra näringstätheten för matintag med varierande utsläpp av växthusgaser.

De totala utsläppen av växthusgaser från svensk konsumtion skattas till ca 11 ton koldioxidekvivalenter per person och år (3). För att begränsa den globala medeltemperaturökningen till lägre än två grader jämfört med den förindustriella nivån behöver de årliga utsläppen av växthusgaser (från livsmedel, transport, boende, shopping etc) minska till totalt 1-2 ton koldioxidekvivalenter per person år 2050 (12, 13). För att uppfylla det globala klimatavtalet behöver utsläppen av växthusgaser minska från alla områden. För att minska växthusgasutsläppen från maten krävs både förändrad produktion och förändrade matvanor.

Växthusgasutsläpp och näringsintag

Skillnaderna gällande intag av näringsämnen mellan deltagare med större respektive mindre klimatavtryck från maten var överlag små. Deltagarna med ett matintag som beräknas generera lägst utsläpp av växthusgaser hade dock högre intag av kolhydrater av olika kvalitet (fullkorn, fibrer, tillsatt socker) och lägre intag av protein, jämfört med deltagarna med högst utsläpp. Männen med lägre utsläpp hade även lägre intag av mättat fett. Detta bekräftar resultat från tidigare studier (2, 14, 15).

För att få en uppfattning om huruvida matintaget var näringsmässigt hållbart beräknades andelen deltagare som åt i enlighet med Nordiska näringsrekommendationer (NNR 2012) för totalt 27 näringsämnen (5). Deltagarna med ett matintag med lägst utsläpp av växthusgaser åt mer i linje med rekommendationerna för protein, kolhydrater, fibrer och mättat fett, jämfört med deltagarna med högst utsläpp. Deltagarna med högst växthusgasutsläpp åt däremot mer i linje med rekommendationerna avseende tillsatt socker, det vill säga de hade ett lägre intag av tillsatt socker jämfört med deltagare vars mat gav lägre växthusgasutsläpp. Att matintag som genererar ett lägre utsläpp av växthusgaser kan leda till ett alltför högt intag av tillsatt socker är något som bör uppmärksammas. Analyser av vilka livsmedel det är som bidrar med de olika näringsämnena har inte genomförts. I Livsmedelsverkets rapport om Riksmaten 2010-11 beskrivs att de livsmedel som huvudsakligen bidrar till tillsatt socker var sötade drycker, bullar, kakor och tårtor samt godis och choklad. Flera av dessa produkter har jämförelsevis låga utsläpp av växthusgaser per kg, samtidigt som de ger minimalt med näringsämnen.

Deltagare med ett matintag som genererar ett lägre växthusgasutsläpp hade ett intag mer i linje med näringsrekommendationerna avseende flera mikronäringsämnen, till exempel vitamin D (för både kvinnor och män) och folat (för kvinnor). Det var ingen skillnad i järnintag mellan personer med matintag som beräknas generera ett lägre respektive högre växthusgasutsläpp från maten, varken för kvinnor eller män.

NNR i linje med lägre växthusgasutsläpp

I en kompletterande analys för att utvärdera näringsintag i relation till utsläpp av växthusgaser från maten beräknades den totala följsamheten till NNR genom att summera antal näringsrekommendationer som varje deltagare uppfyllt, det vill säga mellan 1 till 27 stycken. Analysen visade att ju fler antal rekommendationer deltagarna följde desto lägre var utsläppen av växthusgaser från maten, för både kvinnor och män. Exempelvis gav matintaget för de kvinnor och män som uppnådde färre än 19 rekommendationer upphov till 1,75 respektive 1,91 ton koldioxidekvivalenter per person och år, medan matintaget för deltagare som uppnådde minst 25 rekommendationer gav upphov till 1,34 respektive 1,65 ton koldioxidekvivalenter per person och år. Det var dock få deltagare som uppnådde minst 25 rekommendationer, endast sexton kvinnor och sex män av totalt 840 kvinnor och 627 män.

Framtida forskning

Framöver behövs forskning som klargör vilka livsmedel det är som bidrar med olika näringsämnen hos personer med låga växthusgasutsläpp från maten och samtidigt hög följsamhet till näringsrekommendationer. Avhandlingen visar att det inte var någon skillnad i järnintag mellan personer med lägre respektive högre växthusgasutsläpp från maten. Järn från olika livsmedel har dock olika biotillgänglighet. Data avseende järnintag bör därför kompletteras med biokemiska analyser av individens järnstatus, för att bedöma nutritionsstatus. Det finns många publicerade scenarios som visar att det går att äta både hälsosamt och klimatsmart och det är önskvärt dessa utvärderas och utvecklas, exempelvis inom offentliga måltider.

Sammanfattning:

1. Genomsnittliga växthusgasutsläpp från svenska matintag är 1,5 och 2,0 ton koldioxidekvivalenter per år för kvinnor respektive män. Dessa utsläpp är i nivå med vad våra maximala totala utsläpp behöver vara (1-2 ton koldioxidekvivalenter per person och år) om vi ska begränsa den globala medeltemperaturökningen till max två grader.

2. För att uppfylla det globala klimatavtalet behöver utsläppen av växthusgaser minska från alla områden, inklusive maten. För att minska växthusgasutsläppen från maten krävs både förändrad produktion och förändrade matvanor.

3. Det är stora individuella skillnader i utsläpp av växthusgaser från maten: mellan 0,2-4,3 ton koldioxidekvivalenter för kvinnor och mellan 0,7-6,1 ton koldioxidekvivalenter för män.

4. De som har ett matintag med lägre utsläpp av växthusgaser har generellt högre följsamhet till näringsrekommendationerna än de som har ett matintag med högre utsläpp.

Avhandlingen kan laddas ner som pdf >>

Referenser

1. Globalamålen.se Mål 13: Bekämpa klimatförändringen [Internet]. United Nations Development Programme (UNDP). Hämtad från: http://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-13-bekampa-klimatforandringarna/

2. Balter K, et al. Is a diet low in greenhouse gas emissions a nutritious diet? – Analyses of self-selected diets in the LifeGene study. Archives of public health = Archives belges de sante publique. 2017;75:17.

3. Naturvårdsverket. Konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser per område [Internet] Stockholm: Naturvårdsverket; 2017. Hämtad från: http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Statistik-A-O/Vaxthusgaser-konsumtionsbaserade-utslapp-per-omrade/

4. Livsmedelsverket. De svenska kostråden – Hitta ditt sätt – Att äta grönare, lagom mycket och röra på dig. Uppsala: Livsmedelsverket; 2015. Webbplats: https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa–miljo/kostrad-och-matvanor/rad-om-bra-mat-hitta-ditt-satt Rapport: https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/matvanor-halsa-miljo/kostrad-matvanor/vuxna/kostraed_webb.pdf

5. Nordic Nutrition Recommendations (NNR) 2012 : integrating nutrition and physical activity [Internet] Nordic Council of Minsters; 2014. Nord 2014:002. Copenhagen: Hämtad från: http://www.norden.org/en/theme/former-themes/themes-2016/nordic-nutrition-recommendation/nordic-nutrition-recommendations-2012

6. Livsmedelsverket. Riksmaten – vuxna 2010-11: vad äter svenskarna? Livsmedels- och näringsintag bland vuxna i Sverige. Uppsala: Livsmedelsverket; 2012.

7. Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Working Group I Contribution to the IPCC Fifth Assessment Report. Climate Change 2013: The Physical Science Basis. Summary for Policymakers [Internet] 2013. Hämtad från: http://www.climatechange2013.org/report/

8. Ziegler F. Minskad klimatpåverkan vid produktion och fiske av fisk och skaldjur. Underlag till klimatcertifiering [Internet] SIK. Rapport 2008:1. Hämtad från: http://www.klimatmarkningen.se/wp-content/uploads/2009/11/klimatpaverkan-vid-produktion-och-fiske-av-fisk-och-skaldjur1.pdf

9. Livsmedelsverket, Livsmedelsdatabasen [Internet]. Hämtad från: https://www.livsmedelsverket.se/livsmedelsdatabasen

10. Quested TE, et al. Food and drink waste from households in the UK. Nutrition Bulletin. 2011;36:460-7.

11. Gustavsson J, et al. The methodology of the FAO study: “Global Food Losses and Food Waste – extent, causes and prevention”- FAO, 2011 [Internet] SIK 2013 SIK report No. 857. Hämtad från: http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:944159/FULLTEXT01.pdf

12. Miljömål.se. Miljömålen [Internet] Stockholm: Naturvårdsverket; 2017. Hämtad från: http://www.miljomal.se/Miljomalen/

13. Miljömål.se. Begränsad klimatpåverkan [Internet] Stockholm: Naturvårdsverket. Hämtad från: https://www.miljomal.se/Miljomalen/1-Begransad-klimatpaverkan/Nas-malet/au2017

14. Scarborough P, et al. Dietary greenhouse gas emissions of meat- eaters, fish- eaters, vegetarians and vegans in the UK. Climatic Change. 2014;125:179-92.

15. Temme EHM, et al. Greenhouse gas emission of diets in the Netherlands and associations with food, energy and macronutrient intakes. 2015;18:2433-45.

Dela detta:
banner