Mat och religion

Publicerat i: 
Publicerat 2018-01-31

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 3, 2017

Mat och måltider utgör en central del i formandet av religiös identitet och gemenskap genom att trosföreställningar, värderingar och symboler kan uttryckas genom vad som betraktas som mat, hur denna skaffas, tillreds och konsumeras. Ätandet kan på så vis spegla både religiös samhörighet och åtskillnader i relation till andra trosuppfattningar.

>> text: Ylva Mattsson Sydner, professor, Christine Persson Osowski, fil dr, Institutionen för kostvetenskap, Mia Lövheim, professor, Teologiska institutionen, Uppsala universitet.

 

Mat och ätande är en central del i såväl vardagsliv som vid högtider och ritualer inom flera världsreligioner såsom islam, judendom och kristendom. I dagens svenska samhälle känner fler och fler till den muslimska fastemånaden Ramadan, liksom att ”halal” och ”kosher” är certifierade livsmedel sammanhörande med den islamska respektive judiska tron. Sambandet mellan religion och mat finns också tydligt uttryckt i äldre kristet influerade traditioner, som att tiden före påsk kallas ”fastan” eller nattvardens centrala roll i Svenska kyrkans gudstjänster.

Mat har en övergripande funktion

Relationen mellan levnadsregler och matpraktiker kan vara explicit uttryckt i hänvisningar till religiösa texter, till exempel Koranen eller Gamla Testamentets föreskrifter för tillåten och inte tillåten mat. Många regler och praktiker har dock i lika hög grad formats utifrån olika sociala och kulturella förutsättningar och sammanhang.

Oavsett matpraktikens härkomst och uttryck används mat inom de flesta religioner världen över. Fieldhouse beskriver detta som att maten har en slags övergripande funktion i olika delar av det religiösa utövandet (1). Det kan handla om ett uttryck för att kommunicera med en gud eller gudar, till exempel genom mat- och dryckesoffer för att blidka eller tacka dessa. Vidare kan mat användas för att markera en djupare förankring av religiös identitet gentemot det omgivande samhället, genom fasta eller avståndstagande från viss mat och dryck. Ytterligare en funktion är att stärka gruppens identitet och känslan av tillhörighet genom att samlas kring måltider för gemensamma högtider och regler.

I det religiösa utövandet används maten som en del av institutionellt förankrade ceremonier och ritualer, som i kristendomens nattvard och dess symbolik om att församlingen skall bli ”en enda kropp” genom konsumtion av vin och bröd. Men religiösa ritualer som inkluderar mat och ätande är också en viktig del i utövandet av den ”levda” och vardagliga religiösa praktiken, som övergången mellan olika livsfaser och årstider, och i förankringen till en gemensam historia som firandet av historiska händelser.

Inom kristendomen kan inkluderandet av mat i olika livsfaser exemplifieras med den måltid som serveras vid minnesstunden efter en begravning. Inom judendomen har, enligt Fieldhouse, alla högtider en historisk förankring och det osyrade brödet, som symboliserar att judarna på grund av förföljelse inte har tid att jäsa sitt bröd är en betydande del av högtidlighållandet inom familjen (1).

Både regler och tradition

Som framgår ovan kan den religiösa användningen av mat inte enbart förstås utifrån de dogmer och regler som förmedlas genom centrala skrifter eller av religiösa auktoriteter. Religiositet, det vill säga utövandet av religion, inbegriper värderingar, attityder och självbild, men också handlingar och vanor som kommit att uppfattas som ”tradition” eller ”kultur”.

Matens betydelse för det som kan kallas ”levd religion” tydliggör hur tillämpandet av religiösa levnadsregler kring till exempel vad som kan ätas och hur mat ska tillagas i hög grad formas i människor vardagsliv (2). Judendomens sabbatsmåltid och även det traditionella svenska ”kyrkkaffet” är exempel på att tillredningen av speciella måltider är en central del av kvinnornas religiösa praktik (3).

Kött främsta livsmedlet

Inom islam och judendom är levnadsreglerna kring mat mycket framträdande. Centrala element i religiösa matregler handlar om vad som föreskrivs som rent respektive orent, liksom tabun om ätandet av viss mat. Det livsmedel som främst förekommer inom matreglernas sfär är kött, vilket bland annat handlar om vilka djurslag som kan betraktas som mat, hur de ska slaktas, vilka delar som kan ätas och hur dessa ska tillagas. Exempelvis finns inom judendomen väl kända matregler kring slaktmetoder. Vidare reglerar religiösa regler omkring ”kosher” att mjölk- respektive köttprodukter aldrig får blandas vid tillagning och konsumtion. Mindre välkänt är förmodligen att tabun mot att blanda kött och mjölk existerar även utanför den judiska tron, till exempel i sydvästra Asien, Centrala Sahara, Västafrika och sydvästra Afrika (4).

Islams matregler med en indelning i tillåten (halal) respektive förbjuden (haram) mat har blivit mer och mer kända utanför länder där islam är majoritetens religion. Även inom islam är kött det mest framträdande livsmedlet, som i förbud för en rättrogen muslim att äta griskött. Mindre känt, eller kanske mindre uppmärksammat, är att allt som på något vis kan ha kontaminerat halalmat genom en inkorrekt hantering medför att maten blir haram.

Olika för protestantisk och katolsk kristendom

Inom både judendom och islam är matreglerna inte bara relaterade till produktion av livsmedlen, som slakt och tillredning. Ceremonier och ritualer som måltider under Ramadan, Eid-festen vid fastans avslutning och den judiska måltiden som inleder fredagens sabbat hör till den levda religionens matregler.

Även inom kristendomen finns matregler i olika utsträckning och omfattning. Protestantisk kristendom saknar dock explicita regler kring tillåten och otillåten mat (5). Emellertid kan det faktum att medlemmar av svenska frikyrkor traditionellt praktiserade helnykterhet ses som ett tydligt uttryck för kristet motiverade matregler (6).

Att religion i Sverige, liksom i de övriga nordiska länderna, under lång tid kommit att uppfattas som begränsad till individens privatliv kan mycket väl ha bidragit till att göra matens religiösa betydelse tämligen osynlig i samhället. Ätandet används helt enkelt inte längre för att uttrycka en gemensam tro eller markera särart eller motstånd mot majoritetssamhällets normer.

Sociologen Claude Fischler har i sina studier om människors ätande inom olika kulturer och länder beskrivit hur ett individualiserat ätande spridits i England och USA, liksom i norra Europa (7). Detta fenomen förklaras som en process av ökad strävan efter individuell autonomi i relation till sociala och kulturella normer som är förbundna med kollektiva institutioner och identiteter, som exempelvis religion. I en intervju, publicerad i Svenska Dagbladet framhåller Claude Fischler att den individualisering av mat som finns i till exempel England och Sverige, det vill säga i protestantiska länder, vore otänkbart i ett katolskt land där gemensamma matritualer fortfarande är mer framträdande (8).

Migration aktuellt fenomen

Genom att uttrycka sin särart och följa den egna gruppens levnadsregler kring mat bekräftas och återskapas minnen om identitet och tillhörighet. Detta kan bli särskilt viktigt för grupper som står inför risken att assimileras till att bli en del av en annan, större grupp. Migration på grund av religiös tillhörighet är både ett historiskt och ett mycket aktuellt fenomen, exempelvis den ökade migrationen till det svenska samhället från länder där islam är majoritetsreligion.

Giovine beskriver hur migration innebär att en kulturell identitet som tillhör normen i ett samhälle blir en minoritetsposition i ett annat samhälle, och en förändring från ”mainstream” till minoritetsstatus (9). En central fråga för nyanlända blir då möjligheten att skapa ett fungerande vardagsliv där religiöst motiverade föreställningar och handlingar kan integreras med det nya landets kultur (10).

För det svenska välfärdssamhället medför en betydande migration en förändring mot ökad kulturell och religiös mångfald. Tidigare förhållanden, med en högre grad av homogenitet av religiösa traditioner och en stark välfärdsstat som vilar på sekulär grund, kombineras nu med andra kulturella och religiösa livsstilar. Detta skapar frågor om hur olika vanor, värderingar och normer ska kunna förenas. För institutioner som ansvarar för att tillvarata demokratiskt bestämda rättigheter och skyldigheter, till exempel skolan, blir detta särskilt relevant.

Skolans betydelse

Forskning om unga och religion visar på skolans betydelse som en plats där unga möter religion i sitt vardagsliv (11). Den svenska skolmåltiden betraktas idag som en självklar del av välfärdsmodellen (12) och en arena för ökade krav på vad som serveras parallellt med en begränsad budget (13). Ökad etnisk och religiös mångfald i skolan innebär att önskemål om att skolan ska tillhandahålla mat tillredd enligt religiösa regler blir mer förekommande. Baserat på att önskemålen om mat är religiöst motiverade, kan detta även betraktas som ett religionsutövande. Detta innebär i sin tur att religionsfriheten kan komma att aktualiseras enligt såväl grundlag som Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (14).

Viss forskning inom detta område finns idag men ännu inte i en svensk kontext. En dansk studie om hur olika skolor hanterar religiös kost i skolan visade att frånvaron av en nationell policy som ledning för hur frågorna praktiskt ska hanteras var problematiskt (15). Konsekvensen av denna avsaknad av ledning på såväl nationell politisk nivå, som på den lokala nivån som skolan utgör, lämnades beslut om hur frågorna skulle hanteras till enskilda lärare. Detta förfarande innebar stora olikheter i om alternativ till fläskkött serverades under skolmåltiden och om mat som är klassificerad som halal enligt islamisk tradition fanns att tillgå under lektionerna i hem- och konsumentkunskap.

Inkludering och exkludering

Olikheterna beskrivs som en inkluderande respektive exkluderande styrning. Den exkluderande styrningen utgjordes av vad som motarbetas vid olika skolor, till exempel att eleverna fastade eller att de inte ville äta kött av rädsla för att detta tillagats i samma grytor som fläskkött tidigare tillagats i. Denna rädsla för att äta inom islam förbjuden mat genom att hela tiden uppleva en osäkerhet kring vad som är halal och inte i mötet med ett nytt lands matvanor har även beskrivits i en studie av Terragni och kollegor (16).

Mat som inkluderande respektive exkluderande faktor har även funnits vara ett centralt fenomen i en dansk interventionsstudie (17). I studien byttes den traditionella lunchlådan hemifrån ut mot en skolmåltid av den svenska modellen, vilket skapade nya frågor gällande hur elever inkluderades respektive exkluderades ifråga om gemenskap. Exkluderingen uppstod främst genom den skillnad som framträdde när barn med en muslimsk bakgrund valde att inte äta den mat som serverades, vilket ibland innebar ett ifrågasättande från andra barn och vuxna under måltiden. Denna exkludering ansågs uppstå till följd av att maten som serverades baserades på en etnocentrisk syn på vilken typ av mat som utgör en hälsosam och god skollunch.

Fråga som behöver uppmärksammas

Erfarenheter från dessa studier visar att frågan om mat som en faktor för inkludering i ett religiöst och kulturellt mer pluralistiskt samhälle är en viktig fråga. Denna behöver uppmärksammas mer i olika sammanhang, så väl för individer som i samhällets gemensamma institutioner. Viktigt i detta sammanhang är också mer forskning inom området för att stärka kunskapsbasen kring ett betydande fenomen. Vidare är en tvärvetenskaplig forskning som inkluderar olika discipliner och perspektiv av stor betydelse för denna samhällsfråga.

Referenser

1. Fieldhouse P. Food and Nutrition. Customs and Culture. 2 uppl. Cheltenham: Stanley Thornes; 1998. s. 120-149.

2. McGuire MB. Lived Religion: Faith and Practice in Everyday Life. New York: Oxford University Press; 2008.

3. Nylund Skog S, Lingon och potatis, Stockholm och Czernowitz: Materialiteter i en judinnas levnadsberättelse. I: K Ek-Nilsson, B Meurling (red.). Talande ting: Berättelser och materialitet. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen; 2014.

4. Grivetti LE. Dietary Separation of Meat and Milk. A Cultural Geographical Inquiry. Ecology of Food and Nutrition, 1980; 9: 203-217.

5. Tange Kristensen S, Houlind Rasmussen U. Når mad er gud – Moderne sundhetsdyrkelse. I: Holm L & Tange Kristensen S (red.). Mad, mennsker & måltider. Köpenhamn: Munksgaard; 2012. s. 425-438.

6. Zackariasson M. Gamla förbud eller levande värderingar? Attityder till alkohol och sex hos ungdomar i frikyrkan. I: Lövheim M, Bromander J (red.). Religion som resurs? Existentiella frågor och värderingar i unga svenskars liv. Skellefteå: Artos & Norma; 2012. s. 287-310.

7. Fischler C. Is Sharing Meals a Thing of the Past? I:Fischler C (red.). Selective Eating: The Rise, Meaning and Sense of Personal Dietary Requirements. Paris: Odile Jacob; 2015. s. 1-18.

8. Carling M. “Sätt hellre fokus på hur vi äter än vad vi äter”. Svenska Dagbladet. 2016, 25 december.

9. Giovine R. Big demand(s), small supply – Muslim children in Italian school canteens: a cultural perspective. Young Consumers 2014; 15: 37-46.

10. Pettersson A, Ulfstrand A. Mellan påsk och kadir. Högtider i förändring. Botkyrka: Mångkulturellt centrum; 2007.

11. Sjöborg A. Centralt eller perifert? Ungas kontakter med religion i vardagen. I: Lövheim M, Bromander J (red.). Religion som resurs? Existentiella frågor och värderingar i unga svenskars liv.  Skellefteå: Artos & Norma; 2012. s.107-130.

12. Gullberg, E. Det välnärda barnet: föreställningar och politik i skolmåltidens historia. (Doktorsavhandling), Stockholm: Carlsson; 2004.

13. Persson Osowski, C. The Swedish school meal as a public meal. Collective thinking, actions and meal patterns. (Doktorsavhandling), Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis; 2012.

14. Enkvist V. Religionsfrihetens rättsliga ramar. (Doktorsavhandling), Uppsala universitet, Uppsala; 2013.

15. Jensen SV. Institutional Governance of Minority Religious Practice: Insights from a Study of Muslims Practice in Danish Schools. Journal of Ethnic and Migration Studies 2016; 42: 418-436.

16. Terragni L, et al. Migration as a Turning Point in Food Habits: The Early Phase of Dietary Acculturation among Women from South Asian, African, and Middel Eastern Countries Living in Norway. Ecology of Food and Nutrition 2014; 53, 273-291.

17. Andersen S, et al. School meal sociality or lunch pack individualism? Using an intervention study to compare the social impacts of school meals and packed lunches from home. Social Science Information 2005; 54: 394-416.

Dela detta:
banner