Sockerstudie på råttor ger inga svar på effekter i människa

Publicerat i: 
Publicerat 2017-01-30
Kommentar – aktuell studie

>> text: Ingrid Larsson, klinisk näringsfysiolog, med dr, Enheten för Klinisk Nutrition och Regionalt Obesitascentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.

En nyligen publicerad studie på råttor om effekter av fruktos respektive glukos på metabolism och kärl har i vissa fall lett till antaganden om att samma effekter är belagda hos människa. Studiens resultat kan dock inte överföras direkt till människa, vilket inte heller görs i originalstudien.

Den aktuella studien är en experimentell, åtta veckor lång djurstudie (1). I studien ingick 42 honråttor fördelade på tre grupper:
• En grupp fick 20 procentig fruktoslösning, i tillägg till vanlig råttmat.
• En grupp fick 20 procentig glukoslösning, i tillägg till vanlig råttmat.
• En grupp var kontrollgrupp, som fick vanlig råttmat.

Efter åtta veckor fann man följande resultat:
• Både glukos- och fruktosgrupperna ökade sitt energiintag jämfört med kontrollgruppen. Ökningen i fruktosgruppen var något mindre, jämfört med glukosgruppen.
• Både glukos- och fruktosgrupperna sänkte intaget av vanlig råttmat men inte tillräckligt för att hålla en stabil kroppsvikt.
• Endast fruktosgruppen ökade i vikt jämfört med kontrollgruppen. Jämfört med glukosgruppen var dock inte viktökningen i fruktosgruppen signifikant högre.
• Fettvävnaden ökade i både glukos- och fruktosgrupperna, jämfört med kontrollgruppen.
• Mängden fett i levern ökade i både glukos- och fruktosgrupperna, jämfört med kontrollgruppen. Ökningen var något större i fruktosgruppen, jämfört med glukosgruppen.
• Insulinkänsligheten minskade lika mycket i både glukos- och fruktosgrupperna, jämfört med kontrollgruppen.
• Kolesterolnivåerna ökade lika mycket i glukos- och fruktosgrupperna, jämfört med kontrollgruppen.
• Triglyceridnivåerna ökade mer i gruppen som fick fruktoslösning, jämfört med både kontrollgruppen och glukosgruppen.
• Adiponektin ökade endast i gruppen som fått glukoslösning. (Adiponktin är en inflammationsmarkör som produceras i fettväven, även hos människa.)
• I både glukos- och fruktosgruppen minskade elasticiteten i kroppspulsådern (aorta). Minskningen var mer uttalad i fruktosgruppen, jämfört med glukosgruppen.

Forskarna diskuterar skillnaderna avseende bland annat kärl, blodfetter och vikt man fann mellan grupperna i denna studie, där man även mätte effekterna av fruktos- och glukoslösning på genuttrycksnivå. I diskussionen förs inget överföringsresonemang till människa, det vill säga vad intag av glukos respektive fruktos i flytande form har för potentiell effekt på människans hälsa. Författarna är väl medvetna om att detta är en experimentell, mekanistisk och hypotesgenererande djurstudie, från vilken inga slutsatser kan dras om effekten av intag av sockerarter på människa. Forskarna föreslår, baserat på de resultat man fått fram, hur man kan gå vidare med ytterligare djurstudier.

Rekommendationerna kring sockersötade livsmedel är tydlig: Begränsa intaget! (2). Det finns ett omfattande vetenskapligt underlag som visar att en hög och regelbunden konsumtion av socker är ohälsosam. Det vetenskapliga underlaget visar också att grupper med lågt intag av socker har lägre vikt (3), lägre förekomst av hjärtkärlsjukdom (4), typ 2-diabetes och karies, jämfört med grupper med hög sockerkonsumtion. Interventionsstudier visar att utbyte av sockersötade drycker mot vatten eller sötningsmedelssötade drycker, som inte kompenseras med ökat energiintag på annat sätt, medför minskad vikt (5, 6). I en 6-månaders studie ökade andelen fett i levern av sockersötad läsk medan varken vatten, sötningsmedelssötad läsk eller mjölk påverkade fettinnehållet i levern (7).
Kan vi, som de nordiska näringsrekommendationerna anger (2), begränsa intaget av sockersötade livsmedel såsom läsk och godis från den allt för höga intagsnivå som vi har i dag, kommer vi att kunna påverka folkhälsan i positiv riktning, oberoende av om läsken och godiset sötas med socker från sockerbetor, sockerrör eller med glukossirap framställd av majsstärkelse. Den vanligaste formen av glukossirap består av 55 procent fruktos och 45 procent glukos, och är alltså endast marginellt annorlunda än sackaros från sockerbetor och sockerrör, som består av 50 procent glukos respektive fruktos.

Referenser
1. Sangüesa G, et al. Type of supplemented simple sugar, not merely calorie intake determines adverse effects on metabolism and aortic function in female rats. American Journal of Physiology and Heart Circulation Physiology, e-publicerad 6 december 2016.
2. Nordic Nutrition Recommendations 2012. Integrating nutrition and physical activity. Nord 2014:002. ISBN 978-92-893-2670-4.
3. Te Morenga L, et al. Dietary sugars and body weight: systematic review and meta-analyses of randomised controlled trails and cohort studies. BMJ 2013;346:e7492.
4. Te Morenga L, et al. Dietary sugars and cardiomatabolic risk: systematic reviwe and meta-analyses of randomized controlled trails of the effects on blood pressure and lipids. Am J Clin Nutr 2014;100:65-79.
5. Raben A, et al. Sucrose compared with artificial sweeteners: different effects on ad libitum food intake and body weight after 10 wk of supplementation in overweight subjects. Am J Clin Nutr 2002;76:721-729.
6. Miller PE, et al. Low-calorie sweeteners and body weight and composition: a meta-analysis of randomized controlled trails and prospective cohort studies. AM J Clin Nutr 2014;100:765-777.
7. Maersk M, et al. Sucrose-sweetened beverages increase fat storage in the liver, muscle, and visceral fat depot: a 6-mo randomized intervention study. Am J Clin NUtr 2012;95:283-289.

Länk till studien >>

Läs mer om sockermetabolism på nutritionsfakta.se >>

Dela detta:
banner