Barn i Sverige får en tredjedel av sitt energi- och näringsintag från skollunchen

Publicerat i: 
Publicerat 2016-10-06

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 1, 2016

Över en miljon skolmåltider serveras dagligen i Sverige och enligt lag ska dessa vara både kostnadsfria och näringsriktiga, vilket innebär att måltiderna ska uppfylla de Nordiska näringsrekommendationerna. I en nyligen publicerad studie, som utgör ett samarbete mellan Livsmedelsverket och Uppsala universitet, har svenska skolbarns energi- och näringsintag från skollunchen utvärderats.

>> text: Christine Persson Osowski, leg dietist, fil dr, Institutionen för kostvetenskap, Uppsala universitet.

Både i Sverige och utomlands anses skolmåltider vara ett tillfälle för barn att lära sig hälsosamma matvanor samt en möjlighet att förbättra näringsintag och förebygga övervikt bland barn (1). I Sverige har hälsoperspektivet på skolmåltiderna varit framträdande under årens lopp. Från början var avsikten med att servera skolmåltider att stävja undernäring, medan målet idag snarare är att ge eleverna förutsättningar för hälsosamma matvanor och således utgör skolmåltiden en viktig del i folkhälsoarbetet (2).

Detta synsätt på skolmåltiden har ytterligare förstärkts i samband med Livsmedelsverkets nationella undersökning 2003 av livsmedels- och näringsintag bland barn, ”Riksmaten – barn”, som visade att vart femte barn är överviktigt eller lider av fetma och att ungefär 25 procent av de deltagande barnens energiintag kom från näringsfattiga livsmedel som till exempel godis, läsk, glass, snacks och kakor (3).

Näringsriktiga skolmåltider

Allmänna, kostnadsfria skolmåltider har serverats i Sverige i 70 år och sedan 2011 är det även inskrivet i skollagen att dessa ska vara näringsriktiga (4). Det innebär i praktiken att en planerad skollunch i genomsnitt ska motsvara 30 procent av elevernas rekommenderade energi- och näringsintag baserat på de Nordiska näringsrekommendationerna.

Livsmedelsverkets skriftliga råd för skolmåltiden, ”Bra mat i skolan”, inkluderar information kring hur en näringsriktig skollunch ska kunna säkerställas (2). Enligt dessa råd ska en fyraveckorsmatsedel näringsberäknas och genomsnittet för denna meny ska uppnå referensvärdena i ”Bra mat i skolan”. Enligt Livsmedelsverkets råd ska energi, fett (totalt, mättat samt fleromättat), kolhydrater, protein, fibrer, C-vitamin, D-vitamin, folat, järn och salt ingå i beräkningarna (2).

Som alternativ till en näringsberäkning kan skolan använda det web-baserade verktyget SkolmatSverige, vilket beskrivs närmare i en artikel på sidan 9 i detta nummer (5). SkolmatSverige har sedan 2011 gett ut årliga rapporter om skolmatens kvalitet och utifrån dessa har vi fått en överblick av näringsinnehållet i skolmåltiderna som serveras i Sverige.

Resultaten från dessa rapporter kommer dock från de planerade skolluncherna och hittills har det varit oklart om barn får i sig avsedd näring från skollunchen. I en studie publicerad i Food & Nutrition Research har därför energi- och näringsintaget från skolluncherna studerats och jämförts med de Nordiska näringsrekommendationerna (6).

Baserad på Riksmaten – barn

Studien är baserad på ”Riksmaten – barn”, som genomfördes 2003 av Livsmedelsverket (3). I ”Riksmaten – barn” deltog ursprungligen barn som var fyra år samt barn i årskurs två och årskurs fem. Barnen registrerade sitt intag av mat och dryck i en matdagbok (3) och besvarade en enkät om måltidsmönster och matval (7).

För att inkluderas i den aktuella skolmåltidsstudien krävdes att minst en skollunch registrerats under undersökningsperioden. Det resulterade i totalt 1 840 deltagande barn i årskurs två och fem. Totalt har 4 779 skolluncher registrerats och analyserats. I analyserna har barnens medelintag från de registrerade skolluncherna jämförts med 30 procent av rekommendationerna som anges i de Nordiska näringsrekommendationerna.

För mycket mättat fett och salt

Studien visade att skolmåltiden i stort bidrog med avsedd mängd energi och näring. Sett i förhållande till hur mycket barnen konsumerade under dagen fick de ungefär 30 procent av sitt energi- och näringsintag från skollunchen. Trots detta motsvarade intaget inte rekommendationerna i de Nordiska näringsrekommendationerna för alla näringsämnen.

Medelintaget av mättat fett och salt översteg referensvärdena medan intaget av kolhydrater, fibrer, fleromättat fett, D-vitamin och E-vitamin inte nådde upp till referensvärdena, varken för barnen i årskurs två eller årskurs fem. Barnen i årskurs fem nådde heller inte upp till de rekommenderade nivåerna för folat och flera mineralämnen, nämligen kalium, kalcium, magnesium, järn, selen och zink.

När resultaten standardiserades för energi, det vill säga när näringstätheten studerades, framkom dock att flera av resultaten var relaterade till att barnens energiintag var något lågt i förhållande till de referensvärden som anges i ”Bra mat i skolan”. Den skolmat som barnen ätit skulle således ha bidragit med adekvat mängd näring för de flesta näringsämnen, om barnen hade ätit en portionsstorlek som motsvarar den mängd energi som rekommenderas i Livsmedelsverkets råd för skolluncherna (2).

För vissa näringsämnen var dock intaget inte adekvat även om resultaten standardiserades för energi. Det gäller intaget av mättat fett och salt, som översteg referensvärdena, och intaget av fibrer, fleromättat fett, D-vitamin och E-vitamin, som inte nådde upp till den rekommenderade nivån.

Eget val kan påverka

Resultaten från studien visar alltså att skolmåltiden i stort bidrar med adekvat mängd energi och näring, men att det finns utrymme för förbättringar framför allt avseende intaget av energi, fibrer, fettkvalitet, D-vitamin och salt. Underrapportering, att datainsamlingen gjordes 2003, att barnen registrerade sitt matintag själva samt att ett begränsat antal skolmåltider ingick i studien är faktorer som kan ha påverkat resultaten. Likaså kan en del av resultaten härledas till att barn själva väljer hur mycket och vad de vill äta under skollunchen.

Exempelvis kan nämnas att ungefär en tredjedel av barnen uppgav att de ibland utesluter huvudmåltiden när de äter skollunch och således bara äter av tillbehör som bröd, grönsaker och mjölk. Eftersom en näringsriktig skolmåltid endast kan garanteras utifrån de portioner som är planerade så är detta naturligtvis något som påverkar näringsintaget. Fibrer är ett exempel på detta, där resultatet är beroende av om barnen väljer att äta fiberrika tillbehör som knäckebröd och grönsaker.

Fettkvalitet, D-vitamin och salt

Resultaten från denna studie och från SkolmatSveriges rapporter tyder på att fettkvaliteten i den svenska skollunchen kan förbättras (5, 6). ”Riksmaten – barn” visade att barn generellt sett äter för lite fleromättat fett och för mycket mättat fett och därför är det viktigt att skollunchen bidrar med en bra fettkvalitet (2, 3). Livsmedelsverkets råd innehåller konkreta förslag på livsmedel som kan användas vid planeringen av skolmenyer, vilka bland annat syftar till att uppnå en god fettkvalitet, och om dessa råd efterföljdes skulle resultatet sannolikt se annorlunda ut.

Barns totala intag av D-vitamin är generellt sett för lågt i förhållande till rekommenderat intag (3) och en del svenska barn har också en för låg D-vitaminstatus (8). Resultaten från skolmåltiderna visade att barnen fick över 30 procent av sitt dagliga intag av D-vitamin från skollunchen, men intaget nådde ändå inte den rekommenderade nivån. Eftersom det är relativt få livsmedel som innehåller D-vitamin kan det vara svårt att uppnå rekommenderad mängd via maten och för att så ska ske kan det krävas en utökad berikning av livsmedel i enlighet med Livsmedelsverkets förslag (9).

Saltintaget från skolluncherna var för högt i förhållande till referensvärdena. Livsmedelsverkets råd för saltinnehåll i skollunchen ska dock ses som ett långsiktigt mål, eftersom det i nuläget kan vara svårt att uppnå (2). Med tanke på det höga natriumintag som studien uppvisade från skolluncherna så är det dock önskvärt att saltmängden reduceras på sikt. Detta skulle kräva både en minskning av det salt som tillsätts under tillagningen och att livsmedelsindustrin minskar salthalten i de färdiga produkter som används i skolmåltiderna.

Attraktiv mat avgörande

Sedan lagen om näringsriktiga skolmåltider infördes har vi sett en tendens till förbättring av den näringsmässiga kvaliteten av den svenska skolmåltiden (5, 10). Detta avser dock den planerade skollunchen och för att skollunchen ska bli näringsriktig även i praktiken krävs det att barnen väljer att äta motsvarande portionsstorlek av både huvudrätt och tillbehör. Således är det inte bara viktigt att skollunchen är näringsriktig utan även att den är tillräckligt attraktiv utifrån faktorer som smak och måltidsmiljö för att barnen ska äta tillräckligt mycket av en varierad skollunch.

Resultaten i den aktuella studien visar dock att skollunchen i stort bidrar med avsedd mängd energi och näring (6).

Jävsförhållanden: Författaren uppger inga jävsförhållanden. Riksmaten barn erhöll finansiering av Svensk Mjölk.

Referenser

1. Storcksdieck genannt Bonsmann S, et al. Mapping of national school food policies across the EU28 plus Norway and Switzerland. Luxembourg: European Commission; 2014.

2. Livsmedelsverket. Bra mat i skolan. Råd för förskoleklass, grundskola, gymnasieskola och fritidshem.

3. Enghardt Barbieri H, et al. Riksmaten – barn 2003: livsmedels- och näringsintag bland barn i Sverige. Uppsala: Livsmedelsverket; 2006.

4. Sveriges Riksdag. Skollag (2010:800).

5. Patterson E, et al. SkolmatSveriges kartläggning av skolmåltidens kvalitet Läsåret 2014/15 Solna: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, 2015.

6. Persson Osowski C, et al. The contribution of school meals to energy and nutrient intake of Swedish children in relation to dietary guidelines. Food & Nutrition Research 2015; 59:27563. Fritt tillgänglig via: http://www.foodandnutritionresearch.net

7. Becker W, Enghardt Barbieri H. Svenska barns matvanor 2003 – resultat från enkätfrågor. Uppsala: Livsmedelsverket; 2004.

8. Nordic Council of Ministers. Nordic nutrition recommendations 2012. Integrating nutrition and physical activity. Köpenhamn: Nord; 2012.

9. Livsmedelsverket. Remiss – Förslag till nya föreskrifter om berikning av vissa livsmedel. Dnr 2763/2013. Publicerat 15 december 2015.

10. Patterson E, Elinder LS. Improvements in school meal quality in Sweden after the introduction of new legislation—a 2-year follow-up. Eur J Public Health 2015; 25: 655-60.

••

Fettkvaliteten av den svenska skolmaten kan förbättras. Livsmedelsverkets råd innehåller förslag på vilka livsmedel som kan användas vid planeringen av skolmenyer, bland annat i syfte att uppnå en god fettkvalitet. Om råden efterföljdes skulle resultaten sannolikt se bättre ut.

Dela detta:
banner