Samspel mellan kost och tarmens mikrobiota

Publicerat i: 
Publicerat 2016-06-10

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 1, 2013

Referat

Mikrobiota avser hela ekosystemet av levande arter som lever i en särskild miljö, exempelvis tarmen. Tarmens mikrobiota, det vill säga den uppsättning av bakterier som finns i tarmen, har visat sig spela viktiga roller i påverkan av hälsa och utveckling av sjukdom, vilket Robert Caesar, Wallenberglaboratoriet, Göteborgs universitet, belyste vid konferensen ”Mat och gener” i november 2012.

 

>> text: Ingrid Larsson, Sektionen för endokriologi, diabetologi och Metabolism. Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

 

Ny forskning visar att det finns stora skillnader mellan olika människor i sammansättningen av tarmens bakteriekultur, och att detta har betydelse för hälsan och utveckling av sjukdom. Tarmfloran består av cirka tusen bakteriearter och sammanlagt 100 biljoner bakterier. Att tarmens bakterieflora är viktig för hälsan och att vi till viss del kan påverka denna med hjälp av kolhydrater som stimulerar tillväxten av tarmbakterier (prebiotika) är sedan tidigare känt. Den nya och växande kunskapen visar att tarmens bakterier lever i nära samspel och interagerar med immunologiska faktorer och nervceller i kroppen.

Tarmfloran och utveckling av fetma

Sambandet mellan mikrobiota i tarmen och utvecklingen av flera vanliga metabola sjukdomar såsom fetma, typ 2-diabetes och hjärtkärlsjukdom blir allt tydligare. Studier på både möss och människor hjälper oss att öka denna förståelse. Tarmfloran är komplex och i sambandet mellan denna och en rad sjukdomar spelar maten en viktig roll.

Tarmbakterier fermenterar fibrer och mono- och oligosackarider till kortkedjiga fettsyror, exempelvis smörsyra. Dessa fettsyror blir utgångsmaterial till nybildning av fettsyror (liponeogenes) och nybildning av glukos (glukoneogenes) i levern och kan på så sätt utnyttjas som energikälla.

Så kallade ob/ob möss tillverkar inte hormonet leptin och blir därför feta. Energiutvinningen ur maten hos ob/ob-möss skiljer sig från normalviktiga möss. De feta mössen har också mindre förlust av energi via avföringen. När man jämför de feta mössens tarmflora med tarmfloran hos normalviktiga möss skiljer sig dessa åt. Om liknande skillnader finns mellan överviktiga eller feta och normalviktiga människor skulle det ge ytterligare en pusselbit om hur olika människor digererar (bryter ned) maten i tarmen och hur effektivt man utnyttjar dess energiinnehåll.

Tarmens genomsläpplighet är betydelsefull

Idag vet man att tarmflorans sammansättning och tarmens permeabilitet (genomsläpplighet) samverkar till hur stor mängd mikrobiella faktorer som kommer ut i blodet. Varje cell i det yttersta lagret av tarmväggen, det så kallade endotelet, binds samman av ”åtsittande förbindelser” (eng tight junctions). Dessa tight junctions är mer genomsläppliga hos människor med fetma. Det betyder att bakterierna i tarmfloran via den ökade genomsläppligheten i endotelet kan interagera med immunologiska faktorer i kroppen som man vet är bland annat relaterat till utveckling av hjärtkärlsjukdom.

Personer med fetma har en annan bakterieflora i tarmen än normalviktiga. Bakteriefloran kan också förändras vid viktminskning. Om detta innebär att personer med fetma utnyttjar energin i maten mer effektivt än normalviktiga återstår att studera.

Man vet att bakteriesammansättningen förändras beroende på vilken typ av mat man äter. Således är bakteriesammansättningen i tarmen olika hos en person som äter fiberrik mat med lågt fett- och energiinnehåll, jämfört med en person som äter energität, fiberfattig mat. Det verkar också som om bakteriesammansättningen påverkas av en energirestriktion. Med ökad tillgänglighet av energirika livsmedel och förändrad livsstil kan förändrad sammansättning av tarmfloran ses som en viktig bidragande faktor till fetma och dess relaterade sjukdomar.

Fetma och energirestriktion kan alltså påverka sammansättningen av tarmens mikrobiota, men det ännu inte klarlagt om, och i så fall hur tarmens mikrobiota bidrar till utveckling av fetma hos människa.

Referens

Tremaroli V, Bäckhed F. Functional interactions between microbiota and host metabolism. Nature 2012;489:242-249.

Dela detta: