Påverkar öl, vin och sprit midjeomfånget olika?

Publicerat i: 
Publicerat 2016-06-10

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 2, 2013

När det gäller konsumtion av alkohol finns det få påståenden som är så djupt rotade som den om ölmagen. Många människor, framför allt män, med stort midjeomfång har fått frågor om sin ölkonsumtion. Det finns en allmän utbredd övertygelse om att öl ger stort midjeomfång vilket till och med blivit påståenden upptryckta på tröjor. Hur är intag av alkohol relaterat till midjeomfånget? Vad är tänkbara mekanismer bakom sambanden? Och kan man använda denna kunskap i den kliniska praktiken vid rådgivning och behandling av kostrelaterad sjukdom, exempelvis fetma och typ 2-diabetes?

 

>> text: Ingrid Larsson, Sektionen för endokrinologi, diabetologi och metabolism, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

 

Det är välkänt att viktökning och särskilt ett ökat midjeomfång är relaterat till ökad risk att insjukna i exempelvis typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärtkärlsjukdom. Dessa samband har visats så pass starka och hållbara i olika populationer att Världshälsoorganisationen WHO fastställt gränsvärden för midjeomfång i relation till metabol riskökning för kvinnor och män (se tabell 1) (1).

Tabell 1. Gränsvärden för midjeomfång i relation till risk för metabol sjukdom (1)

Måttligt alkoholintag främjar en positiv energibalans och därmed också viktökning (2). Det finns en allmän uppfattning att ölkonsumtion gynnar uppkomsten av ”ölmage”. Data från framför allt tvärsnittsstudier ger dock inte helt entydiga resultat och kan fördunklas av ett antal faktorer som samvarierar med alkohol, exempelvis utbildningsgrad, inkomst, rökvanor, fysisk aktivitet och matvanor. Sambandet mellan olika typer av alkoholhaltiga drycker och midjeomfång är således komplext där inte endast typ av studie och undersökningsmetod för alkoholintag har betydelse för resultaten. Konsumtion av olika alkoholhaltiga drycker kan utöva olika effekt på kroppsmått och hälsa.

Mekanismerna bakom ett positivt samband mellan alkoholintag och kroppsvikt, och specifikt stort eller ökat midjeomfång är alkoholens energiinnehåll (7,1 kilokalorier eller 29 kilojoule per gram), att alkoholkonsumenter, framför allt de med låga eller måttliga intag, vanligtvis adderar energin från alkoholen till sitt totala energiintag och på så sätt gynnar en positiv energibalans (2). Kroppen har ingen lagringskapacitet för alkohol vilket påverkar substratförbränningen, så att fettförbränningen hämmas, vilket vid en positiv energibalans leder till inlagring av fett i fettvävnaden (3). Alkohol påverkar de neuroendokrina systemen, framför allt den så kallade HPA-axeln (hypotalamus-hypofys-binjurebark) genom vilken kortisol frigörs som i sig gynnar inlagring av abdominellt fett (4, 5).

Tvärnittsstudier

Brandhagen och medarbetare fann inget samband mellan självrapporterat totalt alkoholintag och midjeomfång, varken hos män eller kvinnor (6). Varken öl- eller vinkonsumtion var relaterat till midjeomfång hos män eller kvinnor. Vinkonsumtionen var däremot negativt relaterat till procent kroppsfett bland kvinnor. Intag av spritdrycker var positivt relaterad till midjeomfång bland män, men inte bland kvinnor. Studien indikerar att olika alkoholhaltiga drycker kan ha olika effekt på kroppsfett och var fettet sitter och att denna effekt kan skilja sig mellan kvinnor och män (6).

I en annan svensk studie fann Risérus och Ingelsson ett positivt samband mellan alkoholintag och midjeomfång bland 70-åriga män (7). Författarna diskuterade fyndet i relation till den ökade risken för insulinresistens och typ 2-diabetes bland äldre män (7). I en fransk studie fann man att alkoholintag var positivt relaterat till midjeomfång och midja-höft kvot bland både män och kvinnor, utan någon skillnad mellan öl, vin eller sprit (8). Bobak och medarbetare fann inget samband mellan intag av öl och midja-höftkvot när man tagit hänsyn till ålder, rökning, fysisk aktivitet, kolesterolnivå och utbildning bland tjeckiska män och kvinnor (9).

En tvärsnittsanalys av alkoholintag i den omfattande EPIC-studien (European Prospective Investigation into Cancer and Nutrition) visade att alkoholintag var relaterat till både generell fetma och bukfetma (midjeomfång och midja-höftkvot) bland män och till bukfetma bland kvinnor (10).

Prospektiva studier

I en dansk studie med en uppföljningstid över tio år fann man ett ökat midjeomfång vid måttlig till hög konsumtion av alkohol och öl (minst 14 öl per vecka) bland både män och kvinnor samt vid hög konsumtion (minst sju glas per vecka) av spritdrycker jämfört med lägre intag. Vid hög konsumtion av vin (minst 14 glas per vecka) fann man en lägre risk för stort midjeomfång efter tio år (11).

I en annan dansk studie fann man att intag av öl och sprit predikterade ett ökat midjeomfång efter sex års uppföljning bland kvinnor men inte bland män (12). Man fann inget samband mellan vinkonsumtion och förändring av midjeomfång efter sex års uppföljning bland män eller kvinnor (12).

Bland amerikanska män fann man ingen signifikant förändring av midjeomfånget efter nio års uppföljning i relation till deras alkoholintag (13). Schütze och medarbetare fann en association mellan stor ölkonsumtion (minst en liter per dag) och ökat midjeomfång i en del av EPIC-populationen men sambandet var starkare för viktändring än för midjeomfång över den 8,5 år långa uppföljningstiden (14).

Positiva, negativa eller inga samband?

I både tvärsnittsstudier och prospektiva studier har man funnit såväl positiva som negativa samband, men även avsaknad av samband mellan alkoholkonsumtion och midjeomfång, både bland män och kvinnor i olika populationer och från olika länder. Det finns flera möjliga anledningar till detta. De flesta studier använder självrapporterat intag av alkohol som liksom annat intag kan vara relaterat till felrapportering. Storlek och typ av felrapportering varierar mellan undersökningsmetod och mellan män och kvinnor (15, 16).

Sedvanligt intag av alkohol kan skilja sig mellan män och kvinnor samt mellan befolkningar i vilka man har olika dryckeskulturer. Intag av olika drycker kan vara relaterat till olika intag av mat och associerat till olika matmönster (17). Förekomst av övervikt eller fetma och dess associerade sjukdomar kan påverka sambanden mellan alkohol och inlagring av fett på buken.

Öl inte nödvändigtvis största boven

Det finns ett säkerställt samband mellan viktökning och ökat midjeomfång och mellan stort midjeomfång och ökad risk för insulinresistens och typ 2-diabetes. Även om resultaten inte är helt entydiga vad gäller sambanden mellan alkoholintag och midjeomfång i epidemiologiska studier har man den fördelen i den kliniska rådgivningen att man där agerar på individnivå.

Det vi vet är att alkohol som har ett högt energiinnehåll påverkar flera olika fysiologiska system i kroppen inklusive ökad aptit och minskad mättnad (18), ökad kortisolproduktion (4, 5) och hämmad fettförbränning (3). Detta innebär ökad risk för viktökning och fettinlagring i buken. Det finns en teoretisk bas för att öl skulle kunna vara associerat med ett stort midjeomfång men evidensen för detta är inte tydliga (19).

I den kliniska rådgivningen bör man vara uppmärksam på att det inte alltid behöver vara öl som är den största boven när midjeomfånget är stort, det kan mycket väl vara en regelbunden spritkonsumtion. Man bör dessutom beakta att det kan finnas både skillnader och likheter mellan män och kvinnor i effekten av alkoholhaltiga drycker på midjeomfånget.

Referenser

1. Waist circumference and waist–hip ratio: report of a WHO expert consultation, Geneva, 8–11 December 2008.

2. Suter PM, et al. Effects of alcohol on energy metabolism and body weight regulation: is alcohol a risk factor for obesity? Nutrition Reviews 1997; 55: 157-171.

3. Schutz Y. Role of substrate utilization and thermogenesis on body-weight control with particular reference to alcohol. Proceedings for the Nutrition Society 2000; 59: 511-517.

4.Bjorntorp P. The regulation of adipose tissue distribution in humans. International Journal of Obesity and Related Metabolic Disorders 1996; 20: 291–302.

5. Ljung T, et al. The activity of the hypothalamic-pituitary-adrenal axis and the sympathetic nervous system in relation to waist/hip circumference ration in men. Obesity Research 2000; 8: 487-495.

6.Brandhagen M, et al. Alcohol and macronutrient patterns are related to general and central obesity European Journal of Clinical Nutrition 2012; 66: 305-313.

7. Risérus U, Ingelsson E. Alcohol intake, insulin resistance, and abdominal obesity in elderly men. Obesity 2007; 15: 1766-1773.

8.Dallongeville J, et al. Influence of alcohol consumption and various beverages on waist girth and waist-to-hip ration in a sample of French men and women. International Journal of Obesity 1998; 22: 1179-1183.

9. Bobak M, et al. Beer and obesity: a cross-sectional study. Internaltion Journal of Clinical Nutrition 2003; 57: 1250-1253.

10. Bergmann MM, et al. The association of lifetime alcohol use with measures of abdominal and general adiposity in a large-scale European cohort. European Journal of Clinical Nutrition 2011; 65: 1079-1087.

11. Vadstrup ES, et al. Waist circumference in relation to history of amount and type of alcohol: results from the Copenhagen City Heart Study. International Journal of Obesity 2003; 27: 238-246.

12. Halkjær J, et al. Food and drinking patterns as predictors of 6-year BMI-adjusted changes in waist circumference. British Journal of Nutrition 2004; 92: 735-748.

13. Koh-Banerjee P, et al. Prospective study of the association of changes in dietary intake, physical activity, alcohol conosumption, and smoking with 9-y gain in waist circumference among 16587 US men. Americal Journal of Clinical Nutrition 2003; 78: 719-727.

14. Schutze M, et al. Beer consumption and the ‘beer belly’: scientific basis or common belief? European Journal of Clinical Nutrition 2009; 63: 1143–1149.

15. Heitmann BL, Lissner L. Dietary underreporting by obese individuals–is it specific or non-specific? British Medical Journal 1995; 311: 986-989.

16. Lissner L, et al. OPEN about obesity: recovery biomarkers, dietary reporting errors and BMI. International journal of obesity 2007; 31: 956-961.

17. Sayon-Orea C, et al. Type of alcoholic beverage and incidence of overweight/obesity in a Mediterranean cohort: The SUN project. Nutrition 2011; 27: 802-808.

18. Yeomans MR. Effects of alcohol on food and energy intake in human subjects: evidence for passive and active over-consumption of energy. British Journal of Nutrition 2004; 92: S31–4.

19. Bendsen NT. Is beer consumption related to measures of abdominal and general obesity? A systematic review and meta-analysis. Nutrition Reviews 2012; 7: 67-87.

Relaterade artiklar på nutritionsfakta.se:

Nordisk Nutrition nr 2, 2013: Alkohol – aptitreglering, energibalans och fettförbränning >>

Dela detta: