Kost och gener samspelar kring risken för blodfettsrubbningar och hjärt-kärlsjukdom

Tidigare publicerat i Nordisk Nutrition nr 4, 2015

Aktuell avhandling

En kost rik på fleromättade fettsyror anses kunna ge skydd mot hjärt-kärlsjukdom, men resultaten från olika studier är i vissa fall motstridiga. En anledning till detta kan vara att man inte har beaktat de genetiska skillnader som finns mellan individer. En ny avhandling från Lunds universitet visar att det är viktigt att ta hänsyn till hur kosten samverkar med gener för att förstå mekanismerna bakom hjärt-kärlsjukdom.

>> text: Sophie Hellstrand, med dr, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet.

Studier av samspel mellan gener och omgivande faktorer syftar till att beskriva hur genetiska och omgivande faktorer tillsammans påverkar sjukdomsrisk, som inte kan förklaras av deras respektive separata effekter. Samspel mellan gener och omgivande faktorer kan beskrivas som förändringar i sambanden mellan en genetisk variant och en sjukdom eller egenskap i närvaro av en speciell omgivande faktor, eller tvärtom.

Det är idag accepterat att komplexa sjukdomar sannolikt uppstår som ett resultat av samverkan mellan genetiska och omgivande faktorer, ofta inklusive kosten. En bättre förståelse för hur samspelet ser ut och hur det kan påverkas kan ge förståelse för mekanismerna bakom en viss sjukdom, vilket kan ha klinisk betydelse.

Frågeställning och metod

I kroppen omvandlas kortare fleromättade fettsyror till långa fleromättade fettsyror (fler än 18 kolatomer) bland annat med hjälp av enzymet delta-5-desaturas (figur 1). Hos personer med en vanligt förekommande variant av den gen som kodar för delta-5-desaturas, FADS1, har man sett en lägre aktivitet av enzymet. I studier där hela människans genuppsättning undersöks, så kallade GWAS-studier, har denna variant av genen FADS1 kopplats till såväl blodfettsnivåer som kolesterolnivåer (1).

Syftet med avhandlingen var att studera eventuella samspel mellan denna FADS1-variant och kostens innehåll av fleromättade fettsyror, och hur detta påverkar blodfetts- och kolesterolnivåer (triglycerider, LDL- och HDL-kolesterol) samt risk för hjärt-kärlsjukdom. Höga nivåer av blodfetter och LDL-kolesterol i blodet ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, medan högre nivåer av HDL-kolesterol är kopplat till en lägre risk för hjärt-kärlsjukdom.

Vi har använt data från Malmö Kost-Cancer studien där 28 098 personer (61 procent kvinnor) undersöktes mellan åren 1991–1996. Deltagarna lämnade blodprover och deras matvanor, livsstilsfaktorer och kroppssammansättning undersöktes. Uppgifter om deltagarnas insjuknande i hjärt-kärlsjukdom under de 16 år som vi har följt dem kommer från olika register.

Omega 3-intaget påverkar

Våra resultat visar att intaget av långa omega-3-fettsyror kan modifiera sambandet mellan FADS1-varianten och LDL-kolesterolnivåer (2). En koppling mellan FADS1-varianten och lägre nivåer av LDL-kolesterol kunde iakttas endast hos deltagarna med det lägsta intaget av långkedjiga omega-3-fettsyror.

Vi fann också att intagskvoten mellan alfa-linolensyra (C18:3 omega-3) och linolsyra (C18:2 omega-6) kan modifiera sambandet mellan FADS1-varianten och HDL-nivåer. En hög intagskvot mellan alfa-linolensyra och linolsyra var kopplat till högre HDL-nivåer hos personer med FADS1-varianten. Detta skulle kunna förklaras av att personer med FADS1-varianten (som ger lägre enzymaktivitet) har lägre tillgänglighet av långkedjiga omega-3-fettsyror.

En högre intagskvot mellan alfa-linolensyra och linolsyra kan hos dessa personer öka tillgängligheten av metaboliter av långa omega-3-fettsyror (eikosanoider) som kan aktivera så kallade PPAR (peroxisome proliferator activator receptorer), som i sin tur reglerar uttryck av gener direkt kopplade till produktionen av HDL-kolesterol. Vår slutsats är att det är viktigt att ta hänsyn till kostens innehåll av fleromättade fettsyror när man undersöker sambandet mellan varianter i FADS1 och nivåerna av blodfett och kolesterol.

ALA minskade risk

I populationen som helhet fann vi inget tydligt samband mellan kostens totala innehåll av fleromättade fettsyror och risken för hjärt-kärlsjukdom (3). Däremot fann vi att en hög intagskvot mellan alfa-linolensyra och linolsyra var kopplad till lägre risk för hjärt-kärlsjukdom hos personer med FADS1-varianten. Resultaten tyder på att de höga nivåer av alfa-linolensyra som uppkommer i kroppen hos individer med FADS1-varianten, som samtidigt har en kost med högre intag av alfa-linolensyra, skulle kunna vara skyddande mot hjärt-kärlsjukdom.

Det är dock viktigt att tillägga att det inte är klarlagt om alfa-linolensyra i sig har en oberoende roll för hjärt-kärlhälsa eller om den potentiellt skyddande effekten mot hjärt-kärlsjukdom drivs av omvandlingen av alfa-linolensyra till långa fleromättade fettsyror.

Vi fann också att FADS1-varianten, i kombination med högre intag av alfa-linolensyra, kan ha en skyddande effekt mot ischemisk stroke. Våra resultat stämmer överens med tidigare studier som har antytt att en låg nivå av långa omega-3-fettsyror i vävnaden ökar risken för stroke.

Däremot hittade vi inget samspel mellan intaget av fleromättade fettsyror och FADS1-varianten avseende risken för hjärtinfarkt. Om detta beror på att ischemisk stroke och hjärtinfarkt har olika riskfaktorer och sjukdomsbild, eller på grund av olika statistisk styrka kan tyvärr inte besvaras i denna studie. Andra stora kohort-studier med hög kostdatakvalitet behöver replikera våra fynd för att besvara denna fråga.

Följ kostrekommendationer

Vi har i denna avhandling även undersökt om kostens totala kvalitet påverkar sambandet mellan genetisk risk för blodfettsrubbningar på risken för att utveckla hjärt-kärlsjukdom. För att spegla den totala kostkvaliteten använde vi ett kostindex utvecklat efter näringsrekommendationerna och kostråden i Sverige (4). I detta kostindex fick deltagarna poäng (0 till 6) efter hur väl deras kostvanor följde rekommendationerna för mättat fett, fleromättat fett, fisk, socker, frukt och grönsaker, och fibrer. För att fånga den genetiska risken för blodfettsrubbningar använde vi ett genetiskt riskscore (80 genetiska varianter kopplade till blodfetter och kolesterol).

Vi fann att genetisk risk för högre LDL-kolesterol var kopplat till en ökad risk för total hjärt-kärlsjukdom och hjärtinfarkt, vilket är i linje med vad andra studier har visat. Samtidigt hittade vi att kostkvaliteten kan modifiera sambandet mellan genetisk risk för högt LDL-kolesterol och ischemisk stroke. Risken för stroke var lägre hos de individer som hade bättre följsamhet till kostrekommendationerna.

Kompenserar risk

Ett annat intressant fynd var att flera kostfaktorer, så som högre fiberintag och lägre intag av mättat fett, var kopplat till högre genetiskt riskscore. Dessa samband är svåra att förklara men skulle kunna bero på att personer med högre genetisk risk för blodfettsrubbning troligtvis är mer medvetna om sina kostvanor. De kan tidigare ha haft problem med hälsan eller vara medvetna om att de har ökad risk för blodfettsrubbning och hjärt-kärlsjukdom (till exempel hjärt-kärlsjukdom hos släktingar eller att de tagit ett labprov på sina blodfetter), och därmed också medvetet följa kostrekommendationerna.

Dessa resultat tyder på att det i framtiden är viktigt att ta hänsyn till både kost och gener när man undersöker samband mellan genetisk risk för blodfettsrubbningar och hjärt-kärlsjukdom.

Socker kopplat till kolesterol

I en annan delstudie fann vi att deltagare med kostvanor som i större utsträckning stämde överens med de svenska näringsrekommendationerna hade högre nivåer av det ”goda” HDL-kolesterolet vid studiens start. Vi såg även att risken för att få höga blodfetter och LDL-kolesterol över 16-års uppföljningstid var lägre hos deltagare som i större utsträckning följde kostrekommendationerna.

När vi tittade separat på de sex olika kostkomponenter som ingår i kostindexet såg vi att deltagare som hade lägre intag av socker (sackaros) hade lägre nivåer av blodfetter och högre HDL-kolesterol vid studiens start, jämfört med deltagare med högre intag av socker. Efter 16-års uppföljningstid kunde vi fortfarande se en statistisk skillnad på HDL-kolesterolnivåerna mellan deltagarna som vid studiens start hade ett sockerintag inom det rekommenderade intaget och de som inte var inom den rekommenderade nivån. Detta indikerar förhållandevis stabila kostvanor i denna population.

Felrapportering stör

Vi fann endast samband mellan kostkvalitet och blodfettsnivåer efter 16-års uppföljningstid när vi exkluderade potentiella felrapporterare och deltagare som angett att de tidigare ändrat sina kostvanor. Deltagare som angett att de ändrat sina kostvanor kan även ha gjort det under uppföljningstiden, vilket i sin tur kan leda till felklassificering av kostkvaliteten vilket påverkar möjligheten att hitta samband mellan kost och sjukdomsrisk.

Iakttagelserna belyser vikten av att göra separata analyser där man exkluderar felrapporterare och att fråga deltagare om de har ändrat sina kostvanor, särskilt när kosten endast är mätt en gång under studien.

Vi noterade också ett samband mellan en låg kostkvalitet och minskade HDL-kolesterolnivåer under uppföljningen endast hos personer med låg genetisk risk. Detta resultat kan tolkas som att kostkvaliteten spelar en större roll för HDL-kolesterolnivåerna hos individer med låg genetisk risk, jämfört med individer med hög genetisk risk. ••

Referenser